Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kalfskinn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalfskinn
— 435 —
Kammarbud
sinnig kärlek, kärlek liksom på lek.
Kalf-kiärleek är man eld af strå, Som, fast han
snabt lius låga gier, Strax faller som fahlaska
neer. Lucidor Rr3b. Sijn till, at I med
vettigt skiäl Rätsinnelig förtaga veet Eer
kalfvekiärleks kiälingheet. Dens. Pp3a.
Kalfskinn, n. 1. Trumma. Ther pijp’
och kalfskin samman gå i svång, Ther har
Apoir och Musæ ingen gång. Stjernhjelm
Parn. tr. 2:2. när kalfskinnet låter, så är
sjelfva Mars på fötterna. Dalin Vitt. 6:83.
när en bonde något lijtet medel haar, låter
han sin son lära ett handtvärck; ehuruväl
månge aff thesse handtvärcksgesällerne sedan
effter kalffskinn löpa (taga värfning, blifva
soldater.) P. Brask Puf. 320. Följa
kalfskinnet. Lind Ord. — 2. Få, ge
kalfskinn, få, ge korgen vid frieri. En frija
til en mö, Fek kalvskin, ville seen förtuiflad
tröstlös dö. Lucidor B 4 a. Ingeborg, Som
kalffskin gaff ok fekk en korg. Dens. F 3 a.
han hos qvinfolck all städz kalfskinn månde
få. Westhius Vitt. 27. Dhe nybolagde
Romare begärte sine grannars döttrar til hustrur,
men finge korg och kalffskin. Lindschöld
Vitt. 121. The deela korgar uth, thet somblig
kalffskin nämpna. Cup. och Ven. kärlekskrig
A 8 a. när ungersvän eller jungfrun hafver
fådt korgen och kalffskin. Rudbeck Atl.
2:249. finge han en korg full med
brandgula kalffskins band. 2:574. — Hon. Tagh
til favour thenna här korg, ... Bind honom
strax uppå tin rygg, Vandra ther med och
var nu trygg. Han. Här i liggier och itt
kalffskin ...Hon. Ha, ha, see frijaren sköna
Bär kalffskin och korg til löna.
Chronan-der Surge F2b. Tilbaka skalt tu bära een
stoor korg, Ther i skal liggia kalffskin tigh til
sorg. Bel. F5a. — Jfr Hatt. (Se Tegnér
Hemmets ord 68, 69.)
Kalka, tr. Kolka. Kalka i sig. Lind Ord.
Kalkonsk, Kalkunsk, adj. Calkoneske
hanar och hönor. Comenius Tung. 150.
Kalkunsk hane, höna. Stjernman Com.
2:5 (1633).
Kalkrörare, m. Handtlangare för
murbruks tillredning. [T. kalkrührer.] Skråord.
322 (1546).
Kalkun, m. Kalkon. [T. kalkuhn.] Tisbe 18.
Kall, adj. [D. kold.] hans troo warder
iw daghom ... kollare. L. Petri Om nattv.
E3a. titt kålla hierta. Ders. E5a.
Kalla, f. Frossa. [Isl. kalda.] I
Värmeland och Vestergöthland varder then
(frossan) gemenligen kallad Kalla. Lindestolpe
Fross. 3.
Kallaktig, adj. Kall till sinnes. Mannen
är allment kallachtigh. Schroderus Albert.
2:183.
Kallats, Kalas, se Kollats.
Kallelse, f. Kall, yrke. huar effter sitt
skick och kallelse skall göre then annen
tilbörlige, plichtige och skyllige tilförning.
Stjernman Com. 1:101 (1546). bruka åker
och äng, och annadt hwadh theres
(böndernas) kallelse fordrar. Svart Kr. 56.
Kallfyr, m. Kallbrand. [T. das kalte
feuer.] Kallfyhr, gangræna. Schroderus
Lex. 97. Dödkött (kallfyr). Comenius Tung.
316. Om något ondt vil tilslåås aff vädret
uthi något såår, hvilket varder kallat kållfyr.
A. Månsson Pract. 107. itt oleekt såår, ther
sedhan kan uthi slås een ond köld eller kåld
fyr. A. Laurentii Hust. 52.
Kallnad, m. Köld, kallsinnighet, i
un-dersåtarnes hiertan en kollnad hade sig
förorsakat. J. werwing 1:201.
Kallsjuka, f. Frossa. [Mnt. koldesucht,
kolde suke.] Skelffua eller kåldsiwka. B.
Olavi 87 a. han aff kollesiuka eller
skälff-uesoth kranckligh var. Tegel Gust. 1 hist.
2: 4. idher krangdom åff thenn kolle szyuke.
Gust. 1 reg. 8:253 Kallsjuka. Lind Ord.
Kalltak, n. Yttre tak, vattentak. Skulle,
lacunar, thet rumet som är emellan
varm-och kall-taket. Wallenius Gram. C 6 a.
Kalmeuser, m. Grubblare, enstöring;
bokvurm. [T. kalmäuser; se Grimm Wört.]
Calmeuser ok skolfux (kallas) then sigh
siälff villigt stenger Ifrån gudhlösas lagh.
Lucidor Bb 2 a.
Kamb, m. Kam. theras sköna krusade
hoffuudh skära öffuer kamb, at icke itt håår
... skulle öffuerbliffua. P. Erici 5: 62 a.
Kambahus, n. Kamfodral, ett
kamba-hus med fiilsbenskambar (elfenbenskammar).
Hallenberg Mynt 211 (1538).
Kamelinna, f. Kamelhona. een
Came-linna. Jer. 2:23.
Kamererare, m. 1. Skattmästare,
räntmästare. Tå vthskickadhe Konungen
Helio-dorum sin Camererare, och gaff honom
be-falning, at han skulle the penningar hemta,
Heliodorus giorde strax redho, och gaff före,
at han skulle j Syria och Phenice rento
vp-bära. 2 Macc. 3:7,8. — 2. Hofman;
kammarherre. en Kamererare ... som offuer
krijgsfolcket satt war. Jer. 52:25. the siw
Camererare som för Konung Ahasueros tiente.
Esther 1:10. the twå Konungens Kamererare
... som wachtadhe widh dörena. 6:2. Esthers
tieniste pighor, och hennes Kamererare. 4: 4.
en Ethiopisk man, en Kamarerer (såvoö^oc:),
och weldigh när Drotning Candaces vthi
Ethiopien, hwilken hon hadhe satt offuer alla
sina håffuor. Ap. gern. 8: 27. taladhe widh
Blastum som Konungens Kamarerare war
(tov èicl TOÖ xoiToivoi; to5 ßaoiXéux;). 12:20.
Kam lat, m. Kamlott. en leffwerferga
si den n Camblatz Jacka. Hist. handl. 2: 7
(1548). yllen kamlat. A. Laurentii Verld,
speg. 345. sijden kamlat. Ders. 364.
kam-latzkläde. Comenius Tung. index. — Se
Skamelot.
Kammarbud, n. En kammarrätts
(domstols) budbärare, rättstjenare. [T. kammer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
