Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Karnap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karnap
— 439 —
Kassack
rei reliqviæ". Spegel Ord. The många
höga skrom, som uppå bergen stodo I
fordom tid, ännu få lända folck til godo Med
konstigt huggen sten, som daglig tädan tagas
At nya fagra hus af gammal karmur lagas.
Spegel Sal. vish. 27.
Karnap, m. 1. Utbygge, balkong. [Mnt.
karnap.] Menianum, hoffmeya, karnap. Var.
rer. voc. G 5 a. Karnap, Menianum, T. Ercker.
Schroderus Lex. 35. uthhuggna karnapper.
A. Laurentii Verld. speg. 439. låter sigh then
mäst tyckia och then största hanan i korgen
vara, som höghsta bygningen uthi staden
medh karnap uthi gården öfver sijn faarstugu
trappa upsättia kan. Petrejus Beskr. 1:6.
— 2. Hylla, hylla, gömme, karnap, podium,
repositorium. Comenius Tung. index. —
Karnapzdyner. HSH 37:29 (1548).
Karniffel, m. Ett slags kortspel. [Se
Grimm Wört.] Stjernhjelm Here. 154.
Karnyffel, n. Bråck. [T. Karnüffel, m.]
Lind Ord.
Karnyffla, Karniffla, tr. Piska upp,
örfila upp. [T. karnöffeln, karniffeln.] Lind
Ord. Rietz.
Karsk, adj. 1. Rask, hurtig, stark, frisk.
[Isl. karskr.] The ynglingar warda trötte och
vpgiffuas, och the karske män falla. Es.
40:30. Som en flygende örn war han
fulkarsk. En liten Crön. H 6 b. Theres öffverste
karsk och snar. Hund Er. 14 kr. v. 191.
Christus ... tigh aff dödhan gör leffuandes,
... aff siukan helbregda och karsk. P. Erici
2:lla. karsk och ung, af leder skön och
fager. Stjernhjelm Helsepris. När såg man
någon okarsk, som kräseligt har lefvat?
Spegel At. par. 26. kroppen frisker är, är
sun-der, karsk och röd. Borneman 9. Gud
förläne ... både dem samt deras lifsarfvingar
till månge karske, rolige och lykosamme år.
S. Elofsson 138. Then som hafver en
mycket karsk hälsö. Rydelius Förn. öfn.
174. — 2. Vacker. Fagher, karsk, Formosus,
hübsch, schön. Schroderus Lex. 65. een
voxen jungfrw (möö), som är karsk [elegans]
och rijk. Comenius Tung. 589. Gudh hade
giffuit Dauid een heel frustuga full medh
karska qwinnor. P. Erici 5:165 a. Är
an-sichtet.. . blidt, gladlynt, karskt och
däge-ligit. Svedberg Schibb. f4b.
Karskhet, f. Helsa, styrka, han giffuer
sundheet och karscheet. O. Petri 2 Post.
203 b. man väl må säga på kon. Gustafs
mull, att samt med honom i grafven är ock
riksens karskhet och välmåga nederlagd.
S. Elofsson 122.
Karta, tr. Bekläda med (grof, skroflig)
bark. (Jfr Rietz Kart.) Nu när som alla
trän af odygdsbarken kartas, Kan ingen
nöjsam frukt på våra grenar artas. Löhman 384.
Karteck, Kartek, m. och n. Ett slags
siden. [Mnt. karteke; T. kartek, karteck.]
Een swartt ridkiortill aff karteck. Hist. handl.
1:23 (1543). hvit kartek och lafft. Tegel
Er. 14 hist. 324. en kjortel af gult kartek.
Lönbom Uppl. 4:81 (1581). Fanan
förfärdigades af ett slags sidentyg kalladt cartek.
Adlersparre Afh. 290. kartäck. Hist. handl.
13. 1:329 (1563).
Kartenspel, n. Spelkort, Kortlek. [T.
kartenspiel.] Chartula lusoria, kartenspel.
Var. rer. voc. K 2a. Jfr Kortspel.
Kartig, adj. Katig. Lind Ord. Rietz.
Kartog, Kartun, m. Ett slags grof
kanon. [Mnt. kartouwe; T. kartaune, se
Kluge Etym. Wört.] Cartoger voro af 4
slag: dubbel, hel, treqvarters och half. Se
Adlersparre Afh. 236, 238. Murbrecker och
kartune. Uti. på Dan. 588.
Karussa, f. Ruda. [Mnt. karusse, T. [-ka-rausche.]-] {+ka-
rausche.]+} Lind Ord. Rietz.
Kas, utrop, hvarmed katt bortjagas.
Veta k., blygas, skämmas, han vet både
kaas och huut. Lucidor Rr4a. veet lijtet
kaas, slät intet huht. Dens. FSa. när paddan
kom til välle, Hon hvarken hut ell’ kas, ell’
viste återhälle. Kolmodin Qv. sp. 1:56.—
Köra k. med, köra bort, drifva bort,
förfölja. gick jagh up til dem i huset och
kiörde så kas medh dem utur det ena
rummet i det andra. Nordin Krigshist. 2:67
(1656).
Kas, f(?). Strid, dust? (Jfr Köra kas.
Se Rietz Kasa, kas, s. 312). Wij goffuo
them så välligt baas, Jagh täncker the
minnas then kaas. Prytz Gust. 1 C 4 b. Till
Calmar iagh medh alla macht Nu kommen
var uthi then acht . . . Honom (Gustaf 1)
välligt giffua baas, Men nu slår iagh på
annan kaas. Ders. E 3 b.
Kas, f. Svedjeland. (Se Rietz.) De gäta
(valla) sine fåhr bort på de gröne kaser.
Eurelius Vitt. 104.
Kas, f(?). Kaas, Meta, Måål, T. Ziel,
Zweck. Schroderus Lex. 46. — Kastboll,
bollspel. Tå nu konungen en gång slogh
medh thenne Pannonio boll, vordo the sigh
emellan oeense, för kaasen skuld.
Schroderus Hoflef. 78. kaas bois leek. Ders.
[Se Mnt. kassbal, T. katzball. "Beides, ball
und spiel, heiszt katze, katz f., zugleich das
ziel und der ståndpunkt des mitspielenden
... fr. chasse, der ort wo der ball zuerst
aufspringt, daher marquer la chasse, den
ort bezeichnen". Grimm Wört.]
Kaskeland, n. Svedjeland. (Se
Söderwall Ord) Och mötte man achtedt, att
bråterne icke felles såsom man swidije land
eller kaskelandh felle pläger. Fin. handl.
9:155 (1556).
Kassack, Kassacka, Kassecka,
Kas-sika, Kassjacka, Kasjäcka, f. (Se Rietz
Kasjakka.) 1. Öfverrock eller kappa med
vida ärmar. [T. casaque.] / inventarium
på hertig Johans kläder, 1553, nämnas
bland "kjortlar": enn brunn sametz Kas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
