Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kramla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kratnla
— 470 —
Kraspa
Kratnla, intr. Gripa, grabba. [Jfr T.
krammeln.] Men hugsen eder om, i himlen
skatter samla, Ther tiufvehanden up i them
ei hinner kramla. Kolmodin Qy. sp- 1:87.
Kramla, krabbeln, grabbeln, mit den Händen
über all herum greiffen. Lind Ord.
Kramlåda, f. Krambod. Kramlådor, eller
andre bodar, skola på söndagar och
högtidsdagar ej öppnas til salu. Lag 1734
M.B. 3:8.
Krampa, f. Krampe, m. Kramp. [Mnt.
krampe.] Spasmus, senodragh, krampe. Var.
rer. voc. E 2 a. Salvie vijn eller öl...
förtager krampe. Colerus 1:282. een krampa
honom fattar. Stjernhjelm Helsepris. Gicht
med krampa. Ders. Jfr Krämpa.
Kratnpt, adv. Knappt, njuggt. Herranes
måltijdh eller mat pläghar icke så krampt
gåå til, at jw smolonar aff theras bordh
reckia och så til hundanar. O. Petri 2 Post.
58 a. (Se Rietz Kramm 2.)
Krampådrog, adj. Varicosus, then som
vpsuuldna ådhror haffuer, kramådhrog. Var.
rer. voc. C 2 b.
Kramtunna, f. Tunna med kramvaror.
Se under K ram kista.
Krän, m. Redskap till båges spännande.
han gaff Söffrin fyra slagh i kroppen medh
en stålboge kraan. Svart Kr. 43.
Krangla, intr. Klänga. [Isl. kranga.]
gick Thorer til plankvärket och halp sig
öfver med yxan således, at han häftade yxan
fast öfverst på planket, drog sig sedan med
händerna uppåt yxeskafftet, och kranglade
efter med kpän och fötterna. Peringskiöld
Heimskr. 1:622.
Kränk, m. Mygga. Lind Ord. Rietz.
Kränk, n. Hexeri, trolldom, djefvulskap,
spöke, han hängde skator öfver hästen i
krubban, at afvärja kränk. Dalin Vitt. II.
6:108. Små djeflar, kränk och troil. 4:403.
Och spöken prasla i hvar vrå, Och kränk
och läderlappar. 5:100.
Kränk, adj. en man j Lystra, kränk
(vanför) j sina fötter, satt der oferdigh.
Ap. gern. 14:8.
Kränk, adj. Rank. Et kränkt skjepp.
Lind Ord.
Krankdom, m. Sjukdom, eder långlig
krankdom. Gust. 1 reg. 5:31. idher
krang-dom åff thenn kolle szyuke. 8: 253. The
siwke få sijn helsos tijdh, Ehwadh
kranck-dom the bära. Psalmb. 1572 94 b. then
ande-lige kranckdomen. Schroderus Kegel. 348.
Krankhet, f. [T. krankheit.] han skal
alla kranckheet (sjukdomar) tagha tigh jfrå.
2 Mos. 23: 25. så skal iagh ingen then
kranckheet (plåga) leggia vppå tigh som
iagh på the Egyptier lagdt haffuer. 15:26.
then ... icke ligger när quinno vthi hennes
kranckheet (månadsrening). Hes. 18: 6. böta
allahanda siwkdom, och allahanda
kranckheet (bräcklighet). Matth. 10:1. en quinna,
som hadhe hafft kranckhetennes
(vanförhetens) Anda j adherton åår, och war
krom-pen,- och förmåtte icke vplyffta hoffuudhet.
Luc. 13:11. bliffua botadhe aff honom jfrå
theras kranckheter. 5:15.
Kranklig, adj. Sjuklig, sjuk. [Isl.
kränk-ligr, T. kränklich.] Kon: Ma:t... en long
tiid haffwer fast szwag ock kranckelig warit.
Gust. 1 reg. 12: 273. Bättre är en fattigh man
heel och helbregda, än en rijk then
kranck-ligh är. L. Petri Sir. bok 30:14. han aff
. .. skälffuesoth kranckligh var. Tegel Gust.
1 hist. 2: 4.
Kränkt, adj. neutr. (Se Kränk, n.) Ther
är kränkt (spökar) i huset. Lind Ord. Jfr
Rietz Kränkt.
Krans, m. 1. Tillförne ett utmärkande
tecken för en kunglig embetsmäns
värdighet. Thet haffwer ett anseende, som j och
the andre, som länen haffwe ther nidre,
wilde tage kranssen vtaff eder och hängien
in på oss (konungen), så att wij skulle bäre
all skullen, ee huad som fattes. RR 6/i 1543.
— 2. Såsom skylt der vin hålles till salu.
iag behöffuer icke uphängia någon krantz
öffuer gått vijn, thet prijsar sigh wäl sielfft,
om thet gått är. Forsius Esdr. företal A 4 b.
der uprichtigt och oförfalskat vijn är til fångz,
är intet aff nöden at uthängia någon krantz.
Wennæsius 22». ett godt vijn blifver väl
ändå försåldt, fast man icke hänger någon
heder-crantz på tunnan. Lindestolpe Surbr.
70. En dygdig flicka är liksom thet goda vin,
Fast huset ej har krants, går folket likväl
in. Knöppel Gud. rådslag B 3 b. the ...
til krantz (på en vinkällare?) drucho och
swermadhe. Fin. urk. I. 1:20 (1599).
Kranvind, m. Hisskran. lathe tilpynte
en starck kraenvindh (står orätt kramvindh),
ther medh man kunne inskepe och insettie
alle tunge varer. Stjernman Com. 1:153
(1557). Then kranewindtz byggeren... för
bygningens schuld i Wijborgk behöffues.
Fin. handl. 9:383 (1560).
Krappur, adj. Hurtig. [Isl. krappr.]
Rhi-noceroten är så kynduger och krappur, At
han sig vågar fram til drabning. Spegel
G. verk 222.
Kras, n. K rasande, krossning. [Isl. krass,
dilaceratio. B. Hald.] Rasa då, du verldens
plåga (kriget), Och ur munnar af metall
Spruta ut din afgrundslåga, Eld och
svafvel, kras och knall. Dalin Vitt. I. 2:30. —
I kras. ett Böhmiskt glaas, Som af then
ringsta stööt går uti tusend kraas.
Borne-man 57. Ack! hade jag bland diur och
grymma lejon råkat, Som slitit mig i kras.
Kolmodin Qv. sp. 1: 443. Jag bar en
purpurrock ... Then ref jag tå i kras. 1: 445.
Kras, n. Korpens läte. Där korpars
stränga eras, och ufvars läten hörs. Frese 53.
Kraspa, intr. Krafsa. Medh näglarne
klåå vij, kraffsa (kraspa). Comenius Tung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
