Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Krosot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krosot
— 475 —
Krusering
pinn, krumpen] 1. Puckelryggig. then som...
kroppogh är. 3 Mos. 21:20. — 2.
Krokryg-gig. thes lenger man leffuer, thes meer
förnötes thetta liffuet, ... Man warder ...
skelffhendter, kroppotter, skrynckiotter. L.
Petri 2 Post. 291 a.
Krosot, Krusat, m. Ett slags guldmynt.
[Mnt. krosate, "aureus cruciger, aureus cruce
insignitus, vulgo crusatus".] hundrede
fyre-tije sex Crossoter och en vngersk gyllene.
RR 7/10 1544. Rosennobler, Crussater och
annat guldh. Tegel Gust. 1 hist. 2:107.
Krotsa, tr. Krafsa, skrapa? [T. [-krat-zen?]-] {+krat-
zen?]+} en otroghen man Öker, och gör
allom orätt och offuerwold, på thet han må
fåå sin säck fullan, och goodz och
ägho-delar tilsamman krotzsa. O. Petri 1 Post.
133 a.
Krucifix, m. [L. crucifixus (Christus).]
en Crucifix eller Christi belete. L. Petri
Dial. om nattv. H 7 a.
Krume, Krumme, Krome, Kråme, m.
Malle, det mjuka inuti bröd (i motsats till
skorpan). [Mnt. krome, T. krume.]
krum-men vthaff semblor. B. Olavi 28 a. krumen
aff brödh. Dens. 35 a. syrat brödh har een
dubbel skorpa, krumman iholigh (medulla
intus porosa). Comenius Tung. 406. Tag
hundabröd giordt aff klij och miöl, skär bort
skorpan ther aff och behålt kråmen.
Colerus 1:163. Kromen aff itt rågbröd. 1:347.
Krumhorn, n. Ett slags blåsinstrument.
Sistrum, kromhorn. Var. rer. voc. 0 4 a.
Cymbaal, ... krumhorn. Comenius Tung.
index.
Krumkoke, f. Kroksabel? Bland de
"krijgz werior", som en "swärdberedare"
skulle kunna förfärdiga, uppgifves en
krumkoke. Skråord. 325 (1546). Bland svärd
nämnas ... kromkoka klingor. Adlersparre
Afh. 234. — Härledde sig benämningen från
vapnets likhet till utseende med det
halfmånformiga bröd, som kallades krumkoke
(se Kromkaka)? [Jfr Koka (koke).]
Krumma, tr. Kröka. [T. krummen, [-kriim-men.]-] {+kriim-
men.]+} Han (hästen) spetzar öronen och
krummar halsen. Spegel G. verk 231. —
Refl. Kråma sig. krumma sig och förakta
tre fjerdedelar af mänskliga slägtet. Dalin
Vitt. 6:338.
Krumme, se Krume.
Krumpa sig, refl. = krympa sig. [D.
krumpe sig. Kalkar.]. Han krumpte sig
samman alt som een mwsz. En liten C rön.
H 4 a.
Krumsen, adj. Klumpig, otymplig. (Jfr
Rietz 353.) Man föreställer sig vår
vitterhets förhållande till den fransyska såsom
det skrifvande barnets till sin förskrift,
hvilken det med krumsen hand efterapar.
Leopold 5:188.
Krus, m. och n. 1. Krås, bröstkrås,
halskrås, eenne kyske ädle jungfru och
brudh höffues ... persa sin krws. A.
Andreæ Försp. till L. Petri Kyrkost. A 8 b. —
2. Krusning, krusadt hår. alla hufvuden ...
väl pudrade och stälte up i krus. Spegel
Åt. par. 27. — 3. Grannlåt, sirat.
Orge-nisten icke ... får det (orgelspelet) handtera
efter sin egen vilia, brukandes ther til
let-ferdiga och i församblingen otienliga
stycken, medh mycken kruuss och
quinckele-ring. Laurelius Kyrkord. 222. en alfvarsam
styl, utan krus eller fremmande lånta ord.
Peringskiöld Vilk. (tillegnan). the bruka
förmykit krus och ordaprong i sina
predikningar och skrifter. Svedberg Schibb. 180.
en qvinna, som med fremmande krus
arbetar at uphielpa och föröka sin försvagade
skiönhet. Mörk Ad. 2: 62.
Krus, adj. [Mnt. krus, T. kraus] 1.
Krusig. Absalon ... blef medh sine kruse
håår hängiandes uthi en eek. Schroderus
Kors. 62. — 2. Virrig, förvirrad, förbryllad.
grannarnars knorrande och förtreet göra
honom undertiden olustigh och kruus om
hufvudet. Schroderus Hoflef. 122. hon
förblindar, förbijstrar och gör honom förståndet
och huffvudet så kruust, at han icke
retz-lighen säya kan, thet han leffver. Albert.
2:337. — 3. Konstig, tillkonstlad. Se under
Grön 3.
Krusa, tr. Grant utstyra, är icke behoff
att Gilius mykit krwser thee Skytt han nw
giwthe skall, vthan allenast setter ther opå
wårtt wapn. Fin. handl. 8:267 (1555). iagh
thetta arbetet icke så fullkomlighen hafver
giordt och uthfördt, som thet sigh borde,
eller ... svarffuat och krusat alla
paragra-phos och periodos så speciose & subtiliter, at
the kunna vara ostraffeligha. A. J. Gothus
Theor. (företal). En qvinna vanskapat Hon
må sig nog krusa, men icke en sköner.
Törnevall A 5a. — Part. Krusad: 1.
Kruserlig, konstlad. Jag hört ... så mycket
krusadt tal. J. G. Hallman 114. — 2.
Nyckfull, egensinnig. Augustus hadhe itt
krusadt huffuudh: Men Livia haffuer
mester-ligha vist at skicka sigh effter hans sinne
och vilia. T. Johannis Fästn. Y4b. — 3.
Virrig, oredig. In veklat... och mörkt tal
är tekn til inveklat sinne och krusat hofvud,
som intet är viss på saken. Svedberg
Schibb. 90.
Krusat, se Krosot.
Krusbir, n. Öl i krus? Fraggigt öl
[jfr T. krause, skum]? I dagh skall tu lära
krusbijr skäncka För bönder. Chronander
Surge B lb.
Krusdoller, pl. Sirater, bjefs, knytningar
och krusdoller. Stagnell Bank. 106.
Krusering, Kruserning, f. 1. Utsirad
rand. om thet samma Haffuet
(kopparhaf-vet i Salomos tempel) ... gick een krusering
vth medh thes brädd, alt omkring Haffuet,
then kruseringen war gutten j twå radhar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
