Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kukevall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kukevall
— 480 —
Kunbar
uott ord. L. Petri Sal. ord. 14:3. (Bib. 1541
talar tyranniskt.) han fick tå ther fögo annat
af honom ähn kufvot ord. Kr. 141.
Kukevall, Kukevåld, m. Hanrej. [E.
cuckold, dial. cockward. Se Rietz [-Kukku-vall.]-] {+Kukku-
vall.]+} Råde gudh, iagh blifver icke kuke
val! io, tocke iagh och venta skall. Tisbe 57.
Tin skelm, tin kukevåld och smolagråt. Doct.
Simon. 13. Två fölgdes åth i en skog, och
som giöken tog till att ropa, sa’ den ena:
hör du, han kallar deg kukurall (kukuvall?).
Columbus Vitt. 286.
Kula, f. Grop. en blinder ledher then
andra och falla bådhe j kulona. O. Petri
1 Post. 35 a.
Kula, f. Bula, svulst. Släpp nu mitt
håår, jagh beder tigh, Hufvudh står alt i
kula på migh. S. Brasck T. krig. A 4 a.
Kula, f. Insats i spel? (vi) forundre
stor-lige hui I icke handle mett her Claues
Bilde (om kruts anskaffande), szaa att hann
och szaa måtte skiute något j kulon mett
Thett är lichauell bade hans och flere theris
welfardt szom wij handle vm. Gust. 1 reg.
10:222.
Kulefork, m. Knölpåk, medh then högra
handen bar han framför sigh en godh och
starck kuleforck. Sylvius Curt. 670. (Se
Rietz Kulepåk.)
Kulgryta, f. Gryta utan fötter. [Isl. [-kollgryta]-] {+koll-
gryta]+} kwlgrytor oc fotegrytor. Gust. 1 reg.
1:175. Kulgrytor stora och små. HSH 37:2
(1529).
Kulig, adj. Ilig, blåsig, kuligt väder.
Dalin Vitt. 3:356.
Kul ja, f. Kolja. Spegel G. verk (1745)
187.
Kulka, intr. Gurgla, thet ränsar
lungornas pijpor ... affton och morgon varmt
drucket, och ther medh i halssen kulkat.
Colerus 1:192.
Kull, m. Hufvudskalle, hjessa. [Isl.kollr.]
Kull, flint, Vertex, Wirbel. Schroderus
Lex. 12. Under kullen vistas
inbillingz-kraften. Comenius Tung. 343. han ... på
sin lärda kull bär lagerkrantzèn grön.
Broms 368.
Kulla, tr. Raka (hufvudet), afklippa håret.
(Rietz 344.) man skal gråta- och iemra sigh,
och kulla sigh, och dragha säck vppå. Es.
22:12. Job ... reeff sönder sin mantel, och
kulladhe sitt hoffuud. L. Petri Jobs bok
1:20. The (jungfrur) som icke äre manbar
och fulväxte kulla the. Petrejus Beskr. 5:2.
Bårdskäraren ktillar ... håret aff. Comenius
Tung. 584.
Kulla, f. K ullig ko. [Isl. kolla.] Kulla,
Vacca cornibus destituta. Schroderus
Lex. 57.
Kulla, f. Flicka. Hur herdar i en lund
om pijpeleken täflas, Hur kärleks fulle
de med sine kullor äflas. Duben Boil.
skald. 18.
Kullbytt, f. Kullbytta. [F. culbute.] Bjud
aldrig til at kullbytt göra. Dalin Vitt. 4:855.
Kulle, m. Topp, spets. Vertex, kulle,
topp. Var. rer. voc. A 6 a. Tå nu Herren
nidher kommen war vppå Sinaj bergh offuan
vppå kullan, kalladhe han Mose vp på
bergskullan. 2 Mos. 19:20. en frij plaan vppå
kullan aff berghit. 4 Mos. 23:14.
Kullot, adj. Utan hår, kal, skallig. [Isl.
kollöttr.] All hoffuudh skola warda kullot.
Jer. 48: 37. Lät affskära håren, och gack
kul-lott... Gör tigh platt kullott såsom en örn.
Micha 1:16.
Kullra, intr. och tr. 1. Falla, stupa.
Orren need af höga tallen kulrar, När
byssan gifver smäll. Spegel G. verk 269. Lichas
månde kulra Ned i Eubææ haf. Tillsl. par.
115. — 2. Rulla. Scylla bullrar, Där vågen
slår emot och grymt tilbaka kullrar.
Malmborg 549. Firmamentet eller fästet kulrar
omkring solen. Roman 233. — Refl. a) Rulla
sig. hon (lyckan) så underligen och
sel-sampt sigh kullrar och omvälter som een
globus. A. Laurentii Verld. speg. 131. —
b) Hoprulla sig. hennes tunga, lik en
igelkott, sig kullrar. Kolmodin Qv. sp. 1:645.
— 3. Göra kullrig, åkren kullrades mera
till rågsädet, att vattnet. . . måtte aflöpa.
Linné Sk. resa 250.
Kullra, intr. Om svanens läte. kullra
som en svaan. Eurelius Vitt. 77.
Kullsax, f. Hårsax. Comenius Tung.
584 (se under Kulla, tr.) Lind Ord.
Kullslå, tr. wår krijgswapn äro icke
köt-zligh, vthan mechtigh för Gudh, at
nedher-slå feste, medh hwilko wij kulslå (nedslå)
the anslagh och all högheet, som sigh
vp-häffuer emoot Gudz kundskap. 2 Cor. 10:5.
Han kulslogh (upphäfde) thet gifftermåls
för-bundh. Messenius Blank. 58.
Kulot, adj. Tuberosus, kwlot. Var. rer.
voc. G l b.
Kult, m. En halfväxt dräng, som man
elliest plägar kalla en kult, får (i lön)
sletkläder och penningar 20 daler. Stjernman
Com. 4:1002 (1687). (Rietz 364.)
Kumle, m. Kummel, stengrund, hon
(jorden) sin botn haar och hvilar på sin kumla.
Spegel G. verk 157.
Kummer, m. Kista, lår, sump. [Jfr D.
kum (Kalkar), Mnt. hum, ävensom [-spil-kum.]-] {+spil-
kum.]+} et högt bråstupa fall, der vatnet föll
ned uti botnen liksom uti en fyrkantig
kummer eller kar. Linné Sk. resa 107. På
ladugården var en timrad kummer, l1/» aln
hög, som altid blef full af friskt springande
vatten. Ders. 347.
Kunbar, Kundbar, adj. Bekant, känd.
[T. kundbar.] Gizerik var nu kundbar uti
staden af the Romares nederlag.
Pering-skiöld Jord. 74. Alle ... af kunbar
förmögenhet. Stjernman Riksd. 3:2228 (17 1 9).
Håtunaleken är nog kundbar i Svenska tide-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
