Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kräpla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kräpla
— 479
Kufvot
på kräppel blifvit sluth. Rudbeck d. y. 68.
Hvarföre hutla vij medh vårt kräbbel, vår
disputation om ähra, mod och mandom.
Sylvius Curt. 189.
Kräpla, intr. Tvista, gräla, käbbla. (Jfr
Rietz.) trätokempar ... mykit kräpla, och
intet skona hvar andra. Svedberg Schibb.
f4a. criticera.... kräpla, käbla. Ders. 261.
Krakela, kräpla, ordkastas. Ders. 281.
Kräpla, f. Ett slags musikinstrument.
Orgor, Ludhar (lurar), Kräplor. L. Petri
Kyrkost. 35 a.
Kräsa, intr. 1. Göra kräsligt. Kräsa för
tin son så moste tu framdeles bäffua for
honom. Syr. bok 1536 30: 9. han owaan
war widh krijghet, och mera waan hema
lata kräsa för sigh. Uti. på Dan. 503.
förhärdade och obotferdige syndare, som kräsa
för sin gambla Adam. P. Erici 2:164 b. Alt
bordet the höllia tå öfver med faat, Och
kräsa thet mästa the kunna med maat.
Törnevall D 5 b. — 2. Klema, kela. i
kräsen och kälen medh eder... i thenna
werl-denne. P.J. Gothus Synd. sp. H 4 b. Någre
kräsa medh theras barn och äre them
altför-veeke. Rel. art. 147. . kräsa med sin kropp.
Lindschöld Gen. B 2 a.
Kräslig, adj. 1. Kräsmagad, veklig, the
kräslige villia, thet dygden skal giutas uti
them genom sockerrör. Spegel G. verk 3.
— 2. Fin, vek, spenslig, ömtålig, tänck påå •
huad hwassheet Christi kräseligha lekamme
leedh medh hwdhstryckning. O. Petri Men.
fall L 2 b. Euangelium är så kräselighit och
ädhla, at thet ingen tilsetning eller biläro
lijdha kan. 1 Post. 98 b. wij wille wara så
kräselighe och öme på hudenne, at wij för
hans skul alzintet lijda wille. L. Petri
3 Post. 105 b. klene och the kräslige
le-kammen (äro utsatta för pesten) mehr, änn
groffue och starcka menniskior. Berchelt
1 Pest. A 5 b. små och kräslige personer.
Ders. B 3 a. the then kräseliga werldena
medh then bittra och knaggota sanningen
förhårdt skrapa. P. Erici 2:20i b. j
konungahusen äro ... kräseligh öron, som allena
miuka swampar och hala räffuarompor haffua
wilia. 3:134a. wij ...blödige och kräselige
äre til at tämia wår lekamen. 4: 50 b. hennes
fader will allt så kräslig (vek, ömsint) wara
och säger, min dotter tu skall honom (maken)
wäll suara. Doct. Simon 7.
Kräslighet, f. 1. Läckerheter. Han
haffuer fylt sin bwk aff minne kräseligheet. Jer.
51:34. — 2. Veklighet, yppighet. hon icke
haffuer försökt settia sin foot på iordena för
kräseligheet och wellust skul. 5 Mos. 28: 56.
1 Israels döttrar gråter offuer Saul, then
idher klädde medh rosenfergho j
kräseligheet. 2 Sam. 1:24.
Kräsmun, ni. Läckermun. andra trä ...
Dee bära ey sin frucht för een kräsmunn
allena. Lindschöld Vitt. 200.
Kräst, adj. Kräslig. Pasteyer eller annat
slijkt krääst (månne för kräset, neutr. af
kräsen?) Schroderus Hoff. väck. 133.
Kröke, m(?). 1. Krok, krökning. (Jfr
Krökedans.) Så måste du ock kunna väl
I kors och kröke dansa, At gå på tå och
ei på häl. Hammarberg 20. de, som lärdt
med krusta låckar flänga Och släpas med
sitt släp,... Som lärdt sitt snedt och bredt
i kors och kröke kränga. Frese 178. —
2. Kräkla, biskopsstaf? [Isl. krækill.] som
ett påviskt took sigh såleds apa uth, At han
sijr nästan lijk Hin, som i Calicuth Mäd
offer dyrkas plä i en stor läderkraga Mäd
kors ok kröke. Lucidor Yl b.
Krökedans, m. (Jfr Kröke 1.) The
(stjernorna) gåå i krökedantz, the hoppa up och
neder. Spegel G. verk 158.
Kröp, m. [T. kropf.], se Kiekebold.
Kröpla, f. Kroppkaka, pannkaka. [Mnt.
kropel; T. krappel, kräppel, kröppel.]
Fric-tella, pannobakat kröplor. Var. rer. voc.
H9a._
Krösa, f. Krös, tarmkäx. Mesenterium,
krösan. U. Hjärne Surbr. 20. Miältens,
krö-sans och köttkörslans sampt andra gångars
förstoppelse. Ders. l.
Kubb, m. Bistock, bikupa. Bien .. . rikta
sine kubbar. Spegel G. verk 160. Som bien
uhr een kubb i ymnig skara rusa. Ders. 180.
Kubba, f. Koka, jordkoka. Kubborne
gå sönder af harfningen. Linné Sk. resa 194.
Kubba sig, refl. Hopgyttra sig.
Bek-jorden ... kubbar sig mycket i hårda klimpar.
Linné Sk. resa 194.
Kubbel, se Koppel.
Kubbot, adj. Knubbig, kubbuta händer.
Marcolphus A 2 a.
Kucka, intr. Titta. [T. gucken.] du faar
intet mindre vilse ähn han, och lather så
myckedt kucka fram din imperfection och
obetenksamhet, som. han sin. A.
Oxenstjerna Bref I. 1:11.
Kuckla, Rucklare, Kuckleri, se K o c k I a
o. s. v.
Kuckuk, m. Ett slags sämre öl. [Se
Grimm Wört.] bort med Kuckuk och
Rastrum. Stjernhjelm Here. 219.
Kuf, m. Puckel. Lind Ord. Kufryggot,
puckelryggig. Ders. Se Rietz Kuv.
Kuff, n. och m. 1. Kufvande? emoot
hwiikens (verldens) kwff och trugh Herren
Christus hugswalar sina. A. Simonis Z4a.
— 2. Knuff, stöt. Lind Ord. Rietz, han
under den påträngande soldatehopen och
deras kuffar mycket flåsade. Malmborg 339.
Kuffa, tr. 1. Kufva? furstars tapperheet
... andra kuffar och förskräcker. Broms 365.
— 2. Stöta. Lind Ord. Rietz, de allenast
med värjefästet kommo åt at kuffa hvarannan
i ansickte och bröst. Malmborg 722.
Kufvot, adj. Trubbig, stubbig, snäsig.
[Jfr Isl. küföttr, rund.] En dåre giffuer kuff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
