Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Känsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Känsel
— 488 —
Kärleksknut
Känsel, f. Bära k. på, känna igen.
[Isl. bera kennsl a.] sedhan skeppen kommo
så när, at the boro kändzel uppå them.
Schroderus Liv. 864. Jfr Känsla 3.
Känsla, f. 1. Känsel. Han gaff them
(menniskorna) förnufft, måål, öghon öron,
och förstånd, och kensslo. Syr. 17:6. —
2. Känning, sterckia Chronan emot alle sine
ovänner, och dedh uthan någons af
under-såternes ... store kensle. A. Oxenstjerna
(HSH 26: 90). — 3. Se Känsel, drogho
kend-zlo på them, at the hadhe warit medh Jesu.
Ap. gern. 4:13. Tå the nu finge see hvar
andra uthi marken, buro the til hvar annan
kändsla. Schroderus Liv. 188. — 4.
Kunskap, kännedom, wij haffue lithet kensle
tijl honum, ey heller wethe huad thet ær
for en man. Gust. 1 reg. 4: 341. genom
La-ghen kommer icke annat än syndennes
kendzla. Försp. till G. Test. ata. the intet
achtadhe haffua Gudh j kendzlo. Rom. 1:28.
sååsom gudh gick menniskione aff sinnet
... såå gick han och henne aff kendzslo.
O. Petri Men. fall A 8 a. gudh kan jngom
komma j kundskap eller kenslo, vtan genom
ordhet. Guds ord A 2 a. Thetta är nw then
dyrbara skatten, som wij haffue bekommet
genom Euangelium, nemliga, rett Gudz
kendzla. L. Petri 1 Post. försp. 4. landet
är fult aff Herrans kentzlo. Jes. proph. 11:9.
Käntligen, adv. Tydligt. [T. kenntlich.]
Ingen menniskia är så obesinnat, som icke
veet at vachta sigh för thet som kendtligen
ondt är. Schroderus Hoflef. ill.
Kappas, dep. Kappas, de käppades nu
mera, at hopetals taga til flykten. /Is. Ban.
2:469.
Käppla, se Käbbla.
Kär, adj. hon wardt hans hustru, och han
wardt käär åt henne. / Mos. 24:67. The
(svanerna) äro myckit kiära åt sina ungar.
Colerus 1:115. Hvem skulle väl hafva
trodt henne kunna vijsa sig så kiär åt en
ungkar. C. Gyllenborg Villhj. 57. jag blef
kiär til henne. Österling 1:317.
Konungen fick Esther käär offuer alla quinnor.
Esther 2:17. — Substantivt. Sij, mijn kära
tu äst degheligh. H. Vis. 4: l. Jagh beswär
idher ... at j icke vpwecken mina käro eller
omaken henne. 3:5. then migh intet käär
war, skal iagh kalla mijn kära. Rom. 9: 25.
Åter mine käre, och dricker mine wener.
H. Vis. 5: l.
Kära, f. Käromål, åtal. plicktige at svara
tji all käro, som them ... möta kan. Sjölag
1667 Skipl. B. 16.
Kära, intr. Klaga. [Isl. kæra.] Himmel,
jorden och hafsens diup ... klagar och kärer
å dig. Stjernhjelm Fångne Cup. 4 intr.
Käre, n. Klagan, besvär, then menige
mandtz kere och clagemaal. Gust. 1 reg.
2: 53. wij förnimme ... stoor käre och
clage-måll. 12:257. the störste och almänneligiste
kären och klagemålen äre vm then dyre tiid.
Stjernman Com. 1:78 (1546).
Käressöndag, m. Femte söndagen i
fastan. Dipl. Dal. 3: 79 (1548). Se Schlyter
0rd\.
Kärf, adj. Mager. Then som vil veta
om hans åker är tiärff eller feet, han gifver
acht på säden som ther växer, eller på
stubben, om han är tunn eller tiock.
Colerus 1:92. om åkeren är tiärf, tå är han
för myket kaller, gödes han för mycket,
tå är han för mycket heter. 1:94. Så kunna
ock de länder blifva ofruchtsamma och kärfva,.
som öfver sigh hafva stora högder och berg.
U. Hjärne Anl. 305.
Kärfva, tr. Göra mager. När åkeren är
skurin skal han strax upköras, ty rötterna
göda tå åkeren så väl som någon gödsell,
elliest tiärfva the honom. Colerus 1:106,
Kärhafvare, m. Konstens kärhafvare
(konstälskare). Franckenius B 6 b.
Kärhålla, tr. hoon ... hemligen kärhölt
denne Celadon. U. Hjärne Vitt. 54.
Käringfabel, m. oandeligha och kärlinga
fabeler lät fara. 1 Tim. 4: 7. Jordegummor
... nästan intet mått på kiäringfabler hålla.
Kolmodin Qv. sp. 1:156.
Käringgris, m. Morsgris. Lind Ord.
Rietz.
Käringhage, m. Gack, flicka, som så
dierft med unga karlar rasar, Gack, flaSa
länge nog, och vänt på Eleazar! Tu lärer,
tro min ord, i käringhagen gå, Förr än, med
sådan låt, du kan en Isac få. Kolmodin
Qv. sp. 1:86.
Käringskank, f. Käringkrok. Små
gossar öfva sig i vrår att kränga hare, Samt
kasta käringskank och flere konster rare.
Livin 111.
Käringtröst, f. thet är käringatröst, qvida
och lijda, man måste dhet onda genom goda
rådh böta och borttaga. Gust. Adolf Skr. 84.
Kärkommen, p. adj. Älskad. Herrans
kärkompna skal boo säkert. 5 Mos. 33:12.
han haffuer oss tecka giordt vthi honom som
kärkommen är. Eph. 1:6. (öfv. 1882 han
har benådat oss i den älskade.) then sorg
eller klaghan ... som man plägar haffua
öffuer någhon dödhan, then oss haffuer waret
käärkommèn. L. Petri 3 Post. 148 a. Vthi
sin barndom war han allom täck och
kärkommen. Svart Kr. 2.
Kärlek, m. skiljas vid detta lifvet, dessa
roliga dagar, sitt hus, sin lycka, sina
vänskaper, sina kärleker. Dalin Vitt. I. 1:20.
Kiärlekar (Cupidoner), mina barn, I många
ä’ til talet. Eldh Cypr. 77.
Kärleksknut, m. "Ett slags knut, dä
bandet eller snöret går i flera bugter ut
och in", var en kongl, crona och en
mirten-krantz med kärleekzknutar infattad med et
optatum midt uti; emädan man mera önskar
än vet, hvad det namnet, som där komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
