Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kärlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlig
— 489 —
Kätterska
borde, vara månde (syftar på en önskan, att
Carl XII måtte välja sig gemål).
Stenbock A 2 b.
Kärlig, adj. Kärleksfull, itt gott ord är
offta bätter kommet än een stoor gåffua, och
en kärligh menniskia giffuer wel bådhe. L.
Petri Sir. bok 18:17.
Kärliga, adv. Hjertligt, vänligt, han
tackadhe them kerligha (för skänkerna). 1
Mos. 43:27.
Kärlighet, f. 1. Kärlek, wår Frelsares
godheet och kärligheet til menniskionar. Tit.
3:4. Jesus lärde och förmanade sina
lärjungar til kerligheet, så at the skulle haffua
kärleek til hwar man. O. Petri 2 Post. 122 a.
— 2. Titel för furstliga personer. Hans,
hennes, eder Kärlighet — edre, deras
Kär-ligheter. Wår högstährade älskelige k.
frumoders kiärligheet ... fru Maria Eleonora,
Sveriges, Göthes och Wendes drotning.
Stjernman Ccm. 2: 650 (1651). vår käre
herr son prints Carls kiärlighet skall blifva
informerat uthi effterskrefne puncter.
Lönbom Uppl. 2:4 (1688).
Kärma, f. Kerma, rheda rustica,
bonde-släda. Wallenius Gram. D7a. Jfr Karm.
(Jfr Vendell Ordb. öv. östsv. dial.)
Kärne, m. [Isl. kjarni] bära Oliuo
kernar til offer. Bar. 6: 42. skal han icke
äta thet aff wijnträä giordt är, huarken
wijn-bäärs kernana eller skalena. 4 Mos. 6:4.
Thetta är wisseligha thet betsta och ädhlesta,
och rette kernen på alt thet Mose talat och
scriffuit haffuer. Försp. till G. Test. a 5 a.
mine älskelige Studerande, I dyrbare kärnar
af landsens frukter. Dalin Vitt. 6:129.
Kärrlagg, n. och f. Kärrmark; brädden
af ett kärr (Rietz), då togo de Svenske en
fördel in, sättiandes skyttet uppå et litet berg,
knecktarne uti et kiärre lagg och ryttarne
mitt emellan. Tegel Er. 14 hist. 110. en
växt, som växer i kärrlaggar. Palmberg 815.
Måsar eller kärrlaggar. Colerus 1:94. Jfr
Mosslagg.
Käsmage, m. Löpe. Lind Ord. Rietz.
Kätas, dep. Kättjas. [Isl. kætast.] the
vnga änkior lät fara, Ty när the begynna
kätas emoot Christum, så wilia the giffta sigh.
1 Tim. 5:11. man haller honom (kroppen)
j twång och läter honom icke haffua sin
wilia, på thet at han icke skal kätas emoot
andan. O. Petri 2 Post. 51 b. then
fo-dradhe och låte kroppen begynnar kätas.
P. Erici 4:9 a.
Käte, Käti, f. 1. Munterhet, lustighet.
[Isl. kæti ] Ett ordspråk thet säger, att fattig
mans käte Thet med sig plär hafva så många
oläte. Törnevall E5a. — 2.
Lättsinnighet, obetänksamhet. vj samme tiende ecke
haffue begerat vtaff nogen kætj (för ro skull)
... vthan för then skyll at cronones renta
ecke vill til reckia till swadana vtlegningar
som vj haffue. Gust. 1 reg. 2: 88. the icke
aff käti eller någhor lättferdigheet hadhe
taghit sigh een så long reso för handena.
L. Petri 1 Post. L 2 a. man aff käte bryter
Församblingennes ordning. Exorc. D 5 a.
han gör thet j otrengda måle, aff blotta käte
oc forwetenheet. Skyld. F 5 b. the effter
eghen käti, och som them sielfua lyster,
bruka öffuerwold. Uti. på Dan. 97. — 3.
Lättsinne, kättja. hon beprydde sigh icke
vthaff käti, vthan Gudhi til loff. Judith 10: 4.
iagh haffuer seedt titt horerij, tina käti, titt
oförskemda bolerij. Jer. 13:27. foordrer
kötet, doch icke til käti. Rom. 13:14.
Kätig, adj. Kättjefull. titt kött icke må
varda öfverdådigt och kätigt. Schroderus
Casm. 260.
Kätsling, m. Kattunge. [Isl. ketlingr,
T. kätzlein.] Catulus, kätzling. Var. rer.
voc. P 7 b.
Kätta, tr. Stänga, inspärra, omringa.
j Dalekarar (sade han) warer men för idher,
låter edher icke offtare bliffua kättade i ring
aff Konungenom såsom edher skedde ... på
Thune gierde. Svart Kr. 155. Nogården,
ther som Knäs Michael Scopin lågh inne
kättat och intäpt uthaff the Poler. Petrejus
Beskr. 2: 243.
Kättare, m. Som bedrifver blodskam.
Kättare och blodhskendare. L. Petri Skyld.
A 7 b.
Kättel, m. fi., se K ett el.
Kätteri, n. Blodskam, ketterii med
modersysther, stiwffmoder, med möderne oc
dotterne, med twå systrar. Gust. 1 reg. 5:
27. Jacobs son Ruben och hans kätterij medh
sijn stiuffmodher. L. Petri Skyld. C 6 a.
kätterij och olofligh beblandelse. Ders. C
6 b. blodhskams synd, then man pläghar
nempna Ketterij och Frendsämio spield. 3
Sänd. B 4 b.
Kättermakare, Kättermästare, m. Som
beskyller eller anklagar någon för kätteri
förkättrare. [T. ketzermacher, -meister.]
the öffuerste Prästerna ... ordinerade Paulum
til sin Commissarium och kättermakare, som
the Christna j all rum och wråår vpsökia
skulle och dräpa lata. P. Erici 3:18 a.
then grymme Paulus, såsom en Påwans
Commissarius och Kättermästare. 3:17 b8,
hans (påfvens) inquisitores hæreticæ
pravi-tatis, thet är, hans luranter och kettermestare.
P. J. Gothus Antichr. 58.
Kättermakeri, n. Förkättring. [T. [-ket-zermacherei.]-] {+ket-
zermacherei.]+} Några Theologi (äro) mycket
färdige till kättermakerij. U. Hjärne Par. 5.
Kättersk, adj. Blodskändande.
sydz-konabarns gifftermål haffua j förtijdhen ...
waret lika som kättersk, ochristeligh och
oährligh affdömd. L. Petri Skyld. B 8 a.
blodhskams synd och kättersk beblandelse.
Ders. C 7 b.
Kätterska, f. Kättersk qvinna, tagher
han nu een kätterska, som är af en frem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
