Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kätting ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kätting
— 490 —
Kön
mande nation, til sijn storfurstinna.
Petre-.jus Beskr. 2:170.
Kätting, m. Kättjefull person. Thet
sker, ty värr, at sådana tilfällen (vistelse vid
helsobrunn) offta sökes aff the förgifftiga
kättinger til theras ähreförgätlige rendëvous.
U. Hjärne Surbr. 86.
Kättja, f. Ostadigt lefnadssätt,
sedeslöshet. Barnen, som för föräldrarnes
fattigdom skul icke väl kunna uptuchtas, måge
hållas från kättio och sielfzvåld til en redelig
näring. Stjernman Com. 1:758 (1619).
Kättjas, dep. Muntra sig, hoppa och
leka. på en annan ort kättias och förlusta
sigh tine getter och fåår medh sine killingar
och lamb. Schroderus Hoflef. 306.
Kättjug, adj. Kättjefull. den kiettiuge
ungdomen. Rudbeck Att. 2:134.
Käxa, tr. Nafsa, bita. Hunden käxte
mig i benet. Lind Ord. Rietz 3&2 (käksa).
Käxla, f. "Kälyxayxa till urkälning,
urholkning, klyfde klabben mitt i tu. och
med en käxla giorde bägge stycken såsom
takrännor. Carleson 506. Vendell Ordb.
■öv. Östsv. dial. käxla, käx-yx.
Käxla, f. "Halspåse, hvarigenom boskap
idislar", der Köder unter dem Kinn, oder
der obere Magen der wiederkäuenden Thiere.
Lind Ord.
Kögas, Kojas, dep. Kräkas; hafva
qvälj-ningar. Lind Ord. Rietz.
Köfvan, Köfvare, m. Köfverne,
Ke-verne, n. Knähund. [Se Schlyter Ord.
köværne.] Ther skole wara köffware och
hwalpar. Ernhoffer 72 a. keverne.
Comenius Tung. index. Köfvan. Lind Ord.
Rietz. Se Hyendehund och
Jungfru-hund.
Kojas, se Kögas.
Köjel, m. Ett slags dräll. [Mnt. kogeler;
Molbech Gloss. kögier.] thenn köijell ther
.är i fateburen, både gull (gul), röd, blå och
swartt. RR 15/s 1542. Ryske varer, som är
zobler,... lärefft, kamlott, köijel.
Stjernman Com. 1:112 (1550).
Köke, n. Kök. [Mnt. koke.] Popina,
openbara eller hwars mandz köke. Var. rer.
voc. L4b. Köke, culina, coquina.
Helsingius. Comenius Tung. index, döma,
huadh inkomst som then Påweske
skatkam-maren, och Cardinalernes och flere
Romerske hofiunkeres köke skal hafve til at
förvente, hvar the finge Nordlanden under sig
igen. Bureus Påv. stämpl. A 2 b. Mannen
umgåås icke gärna medh hustrun,... och
håller medh henne två sängiar, två stughur,
tw köken. Leuchowius 197. näpligen
nå-gen frijdh eller venskap emellan Sverige och
honom (Ryssen) kan vare till förmode,
meden han hafver Iwangorodt inne och så får
kijke the Svenske i kökett. HSH 38:96
.(1590).
Kökemästare, m. [Isl. keykimeistari; Mnt.
kokenmester.] 1. Värd, föreståndare vid
ett gästabud. Kökemestare, architriclinus,
symposiarcha, convivii præfectus.
Helsingius. Kökemestaren (vid bröllopet i Kana)
smakadhe wijnet. Joh. ev. 2:9. — 2.
Föreståndare för kungl, köket. All then färsk
fisk, som kommer anten östan till vedh broen
eller och elliest vanker faal ofvan för
strö-men, skall icke någen fördriste sig att sällie
förre än Hans kongl. May:tz tillförordnede
Kökemestare låter taga konungens tull der
aff, eller och låter köpet (köpa det) för
pen-ninger till Kongl. May:tz behoff. Stjernman
Com. 1:286 (1577).
Kökenfett, n. Flott. [T. küchenfett.]
talgh, smör, isther, kökenfeth. Gust. 1 reg.
4: 31. andre (än ätande) warer ... som är
huder, skijn, talg, kökenfeett. Fin. handl.
7:199 (1547). en halff t:na kökenfett till ath
smörie belger mett. Jernkont. ann. 1845 38
(1545).
Kokerska, f. Koksa, kokerska. [Mnt.
kokesche.] een godh kokerska. Schroderus
Hoflef 147.
Kökeråtta, f. En som vinnlägger sig
om köksväsendet. [T. küchenratz.] skal
hustron sielff vijstas i köket och vara
kökeråtta. Schroderus Albert. 1:25.
Köla, tr. Kyla, svalka, i Isl. kæla.] (han)
begiärar nw ath Lazarus med thet ytersta aff
hans finger mötte köla hans tungo. O. Petri
1 Post. 117 a. dricker ... ther medh han sin
uthtorckadhe tunga köla och vederqveckia
kunde. A. Laurentii Verld. speg. 32.
Kölfata, tr. Kalfatra. Skeppen behöfva
på nytt at köhlfatas. K. br. 29/e 1673. (Låta
denne kölfatning förrättas. Ders.)
Kölfva, tr. Tala oredigt, slabbra. (Se
Rietz Kylvä.) [Isl. kylfa, stamma.] Tyska
... kölfva de fram så väl som de kunna, och
som nebben är vuxen på dem. U. Hjärne
Orth. 4.
Kölfva, f. Morbus Gallicus, die
Frant-zosen. Schroderus Lex. is. Se Kolb.
Köl herre, m. [T., kielherr.] then
öfverste befählhafvaren på ett skepp (köhlherren
efter siömans stylen kallad). Bechstadius
80. Noach ... (var) then älste kiölherre och
klokaste skippare. Rolander 2.
Koling, f. Kylning, kylighet. skal man
hafva all hool och springer uppå bijstockarna
igen täpta, at bijn icke hafva någon koling
eller lufft. Colerus 2:111.
Köllare, Köller, m. 1. Bröstharnesk.
En kiöllare aff kopar. Sv. forns. 1:408. —
2. Lifrock. Manfolks kläder äro: tröyja medh
ärmar, köller (redjacka, kortråck, colobium).
Comenius Tung. 512.
Kön, adj. Modig, tapper, djerf, dristig,
käck. Se Kyn. en Krigzman tapper och
kön är till stridz. L. Pet. Gothus 81 b.
en förste mächtigh och kön. Tisbe 2. Them
blödhom lyckan , är fast dyr, The köne hiel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
