Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lutepåse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lutepåse
— 518 —
Lyda
och eerligen tiena skall, och vtij alle mötte
wachte vpå szin tijeneste,... så offte som
wij ther på eskiendis worde, Han skall och
forplictig wara fliteligen och effter then rette
kunst ath läre then dreng både på Luthe
och harpe, som wij till honum satt haffue.
Gust. 1 reg. 12:191.
Lutepåse, m. ? Huru vil en predikant
straffa drinckare, när han är sielff en diefvuls
lutepåssa, dricker både halfft och heelt uth,
och ther medh ligger både under och öfver.
A. Laurent» Hust. 61.
Luteslagare, m. Lutspelare. [T. [-lau-tensehläger.]-] {+lau-
tensehläger.]+} Luthslaghare. Helsingius.
Stratonicus, den aldrakonstigste
harpoleka-ren eller luteslagaren i sin tijd. U. Hjärne
Orth. 94.
Luteslagerska, f. Lutspelerska.
Comenius Tung. index.
Lutheri, n. Luthers lära. [T. lutherei.]
Om nogot luterij veth hans nåde intet ath
segie, annath en hans nåde haffuer befälet
predika gudz ord och thet hælga
Ewan-gelium. Gust. 1 reg. 4:178. Att icke någen
ny troo eller Lutthery mötte them bliffua
påfördt. Svart Kr. 110.
Luto, adv. (?) I lutande ställning, drogh
en säck på sin krop, och fastadhe ... och
gick lwto. 1 Kon. 21:27. Jagh gåår krokot
och luto. Ps. 38: 7. een siäl som swårligha
bedröffuat är, och luto och ömkeligh gåår.
Bar. 2:18. Jfr Luta.
Lutter, adj. [Mnt. lutter; T. lauter ] 1.
Ren, obefläckad. hans . .. leffuerne bleff för
andeligh och werldzligh rådh och rätt til
thet strengesta förhördt. Men thet wardt så
luttert och reent funnet, at all witne ther
öffuer bestodho medh skammen. P. Erici
1:228 a. — 2. Pur, idel. the Svenske ... toge
medh lutter voldh samma boijort igen. Tegel
Gust. 1 hist. 2: 70. han achtade alt prål och
stoffering för lutter slagg och fåfängia.
Sylvi us Curt. 55.
Ly, adj. Ljum. [Isl. hlyr.] Then (delen
af elementerna)... som var tunn,
genorn-skijnande och lyy (Hum) nämde han väder.
Comenius Tung. 25. Lydt vatn. Lind Ord.
Ly, n. Ljud. Gifva ly. Lind Ord.
Lya, tr. Ljumma. Lya vatn. Lind Ord.
Lyas, dep. Lyssna. Lind Ord.
Lycka, tr. Stänga. [Isl. lykja ] så skal
Presten lyckia honom (den spetälske) inne
j siw daghar. 3 Mos. 13: 4. Herren ... lycker
himmelen til, at intet regn kommer. 5 Mos.
11:17. j lycken dörena igen. 2 Kon. 6:32.
dieffuulen ... Befliter sigh margfaldeligh, At
han migh j snaron må lyckia. Psalmb.
1572 102 a. — Jfr Igenlyeka, Innelycka,
Tilly eka.
Lycka, intr. Lyckas. [T. glücken.] Dine
stycken lycke dig aldrig. Stjernhjelm Fång.
Cup. 5 intr. — Refl. impers. Skulle thet lycka
sigh medh honom? Hes. 17:15. then som
fruchtar Gudh, honom lyckar thet sigh medh
wener. Syr. 6:17.
Lyckesprång, n. Lyckträff, han ville
... hela sitt rijkes macht och välfärd allenast
ett lyckesprångh alt på en gång intet
underkasta. Sylvius Curt. 240.
Lyckgirig, adj. Lycksökande. et hof
aldrig är öde ifrån lyckgirugt folk, som söka
sin upkomst i andras fall. Tessin Bref
1:251.
Lyckletare, m. Lycksökare,
förtjenst-lösa lyckletare. Tessin Bref 2:101.
Lyckosanilig, adj. Lyckosam, lycklig.
thet war icke lyckosamligare folck til j heela
werldenne än the woro. O. Petri Ed. A 2 a.
Lyckosamliga, adv. alt thet han giorde,
lät Herren gå lyckosammeligha til medh
honom. 1 Mos. 39:3. Dragh tijt vp och faar
lyckosamligha. 1 Kon. 22:15. Lycksamligha
gånge tigh. Ps. 45: 5.
Lyckosamlighet, f. medh krafft och
löckosamligheet regera. L. Petri 1 Post.
T 8 b.
Lycksalig, adj. Lyckosam, ther hans
(Gustaf Erikssons) Herre förbemelte Her
Steen syntes honom bruka i krigxhandlingar,
war han icke alenast ther till wiliogh, vtan
och ganska lycksalig, så att när han war
medh i hoopen hade the Swenske iu
öffuer-hondene. Svart Kr. 8.
Lycksäll, adj. Lycksalig. Strax vij, o vijse
Lärgudinnor, edert rychte Förnumme i vår
land ... Så giäddes vij ther vid och oss
lyck-sälle tykte. Stjernhjelm Parn. tr. 1:6.’
Lyda, intr. Lyssna. [Isl. hlfla.] lydha
widh dörena. Syr. 21: 26. han . .. lydher til
medh skalka öron. 19:24. iagh lydde til
then mannen. Dan. 12:7. han meente at
han hadhe soffuit... och han lydde til om
han någhot rörde sigh. Judith 14:13. Jagh
lyder på then fagre sångh. Messenius
Blank. 12. på Jesu tal hon lydde.
Kolmodin Qv. sp. 2.294. Om ehr täcks lyda
til, så vet jag mycket säja. 1:4. hon lydde
ängsligen efter, om han ännu skulle andas.
Malmborg 733.
Lyda, intr. 1. Ljuda. [Mnt. luden. Isl.
hljöda.] trummeten lydher. Job 39:27.
basunen skal lydha. 1 Cor. 15:52. Pipor och
harpor lydha wel. Syr 41 (40:21). strengenar
på itt Psaltarespel om hwar annan klinga,
och doch wel lydha tilsamman. Vish. 19: 17.
tu äst ock en Galileesk man, och titt måål
lydher ther effter. Marc. 14:70. sångarenar
loffuade (Gud)... medh theras röst, så at
thet lydde ihoop (sammanstämde) ganska
liufligha. L. Petri Sir. bok 50:20. oduglige
och illa lydande klockor. Laurelius
Kyrkor d. 426. — 2. Syfta (pä), hafva afseende
(på), thenna synen lydher vppå endans tijdh.
Dan. 8:17. — 3. Höra (till), dieffuulen
lydher til heluetet. L. Petri 2 Post. 57 b.
Ther lagedes till på alle sider Alt hwadh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
