Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lyddare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyddare
— 519 —
Lyska
som till stormen lydher. Hund Er. 14 kr.
v. 156.
Lyddare, Löddare, m. Gycklare,
puts-makare, komediant. [Isl. loddari.] Se på
eomoedier, se lyddare och gäckar. Spegel
G. verk 282. ordets lärare them achta the
så ringa, At värsta lyddare har nästan bättre
sak. Åt. par. 22. Lyddare vel Löddare.
Spegel Ord.
Lydja, f. Lödja, såsom benämning
äfven på annan hårbeklädnad än fårull.
Räfven varder först om våren baar och
hårlöss (mister lydian). Comenius Tung.
208. fåre- och getelydian. Ders. 584. — Jfr
Lödja.
Lydn, f. Lydnad, lydn och hörsamheth.
Gust. 1 reg. 4: 8. wndrycthe syg Danmarcks
rikitz inbyggere wndhan hans (kon.
Kristi-erns) lydn ock herrewälle. 3:142. biude wij
eder strengeligen och widt högste lydn
för-mane eder. RR "/8 1544.
Lydna, f. Lydnad. [Jfr Isl. hlßni, f.]
lydhna är bätre än offer. 1 Sam. 15:22. hoo
är ibland alla tina tienare sådana som Dauid,
troghen ... och gåår j tinne lydhno. 22:14.
såsom för eenne menniskios olydhno äro
monge wordne syndare, så warda ock för
eens lydhno skul monge retferdighe. Rom.
5:19.
Lydsam, adj. Lydig, hörsam, en
lydh-sam och troghen Läriunge. L. Petri 2 Post.
182 b.
Lydskyldig, adj. äre mig lydskyldig’ och
hörsam’ Alle the kraffter i högdenne boo.
Stjernhjelm Lycks. är. 1 intr.
Lygna, intr. Lugna, stillna. [Isl. lygna.]
stormen lyngde på. Kolmodin Qy.sp. 1:261.
Lygna, f. Lugn, vindstilla. [Isl. lygna.
B. Hald.] tekn, som föregå jordbäfningen,
... at några dagar föruth plägar vara een
stoor lygna och stillhet af vädret. U. Hjärne
Anl. 151. „
Lykt, Lykta, Lyktan, f. Ändalykt. [Isl.
lykt.] Med Gud alzingen skiämta må, Han
läter sig ei giäcka, Thet vil på lychten illa
gå. Svedberg Vitt. 89. the... på lyctan vore
honom gerna quitte. Gust. 1 reg. 9: 820.
genom tidhen tidh sit måhl ok lyktan fåår.
Lucidor Bb4b. På lychtone, sedhan the
sågho sigh intet kunna göra fienden
moot-stånd, gofvo the sigh. Schroderus Liv.
560. (de) drifvan å lykton ur husom.
Stjernhjelm Here. 825. på lychtone befinna sig
hafva samblat kohl för gull. Lycks. är. 3 intr.
Lyktelse, f. Ändelse. The foeminina,
som hafva andra lychtelser än a. Svedberg
Schibb. 121. casus... med sine lychtelser.
Ders. 153.
Lykteman, m. Lyktgubbe. [D. [-lygte-mand.]-] {+lygte-
mand.]+} lysa och löpa i mörkret som
lyktemän. Dalin Arg. II, n. 8.
Lymning, f. Ljud, ton, melodi. [Jfr Isl.
hlymja, glymja, klinga. Jfr Ljomma.] then
alrasköneste Musica och lymning aff
monga-handa stemmor, groffua och granna tilhopa,
som man pläghar them kalla Bassus, Tenor,
Discantus och Altus. Balck Catech. M 5 b.
lymning och sångare art (moduli et numeri).
Verelius Run. 2. Runisk lymning (rytm?)
och rim (moduli et numeri runici). Ders. 3.
Lyn, n. (?). JfrLynde. heela jorden var
toom ... Var utan lyn och skick. Spegel
G. verk 33.
Lyna, f. 1. Min. Hon (Venus) teer sig
jämväl fram med allraliufste lynor. Spegel
G. verk 63. Ther äre ögnalock med sina
ludna brynor, Med hvilka menniskian gör
margahanda lynor. Ders. 248. ostadig ... han
(månen) är i färg och lyner. Ders. 169. Flina,
giöra styggelige lynor (grimaser) med
munnen. Ordlista till G. verk. — 2. Lynne.
(JfrLuna.) Finna en vid goda lynan. Lind
Ord.
Lynde, Lynne, n. [Isl. lund, lyndi.]
1. Sätt, art. Hon kom medh tree sijne
döttrar... här-an i sådana lynde: Een var
tröger å foot. . . Stjernhjelm Here. 14.
Ljungeldens slag skeer i åthskillige lynder.
U. Hjärne Anl. 185. vij hafva beskådat
bergens lynde. Ders. 199. Orsaken til så många
pestilentiens lynde är ingen annan, än
väderleken, som effter åhrsens tijder med hetta
och köld förandras. Lindestolpe Pest. 55.
Matkarne, som finnas i menniskians kropp,
äre af åthskilligt lynde och skapnad. Matk. 8.
— 2. Skick. Om vi beflitade oss om, at på
ett rett sett skrifva lärda, vackra och
upbyg-geliga böker i vårt språk, som de fremmande
giöra: så skulle vårt ädla språk snart komma
i lynde, och få sin tilbörliga vyrdnat, och
vinna sina fullkomlighet och prydnat.
Svedberg Gram. försp. 22. vårt språk får skick
och lynne med sig. Gram. 4.
Lynka, f. (Jfr Rietz.) 1. Krok, bugt,
krumbugt. Ach, Lycka, när du slår så månge
bögde lynkior. Eurelius Vitt. 31. (floderna)
ginge deras gång Nu ändalångs sin koos. nu
uti kröökte lynckior. Ders. 43. — 2. Veck,
fåll. Til hvad mig tiente bäst, gaf spegeien
mig råd, Som dömd’ i tysthet om hvar
lynckia och hvar våd. Kolmodin Qv. sp.
1:118.
Lyra, f. Skada, förlust, (se Rietz Lyra 2.)
En kan til pungen mer, än flickan, kärlek
bära. Och täncker sedan guld med grofva
knifvar skiära, Men kan också thervid en
så skarp lyra få, At han i all sin tid har
nog at blåsa på. Kolmodin Qv. sp. 1:80.
Lysa, tr. och intr. 1. Upplysa om, visa,
uppenbara. Gud han är ährones Gud; Gudz
ansichte lyser oss ähran. Stjernhjelm Here.
368. — 2. Framlysa, visa sig. vinläggiandes
sigh, at uti theras embeters förrättande lysa
de dygder, hwilka Apostelen af allom
Christ-nom . .. fordrar. Emporagrius 266.
Lyska, se Lus k a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
