Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mek
•- 546 —
Menigt
uppå marken at förödhe, städher och byjar
förstöra, menniskior så väl såsom oskälighe
creatur röfva och aff landet föra, thet mehra
medhömkelighit än effter krijgzbruck obilligt
är til at uthstå och lijdha. Schroderus
Liv. 210. Drottningens renunciation skedde
om morgonen den 6 Juni. Det var en
med-ömklig act. Brahe Tänk. 92.
Mek, Meker, m. 1. Mjäkig, flepig
person? Skall uti skalders konst jag föra fram
en meker (Fa ut-il d’un froid rimeur
dé-peindre la manie)? Düben Boil. sat. 86. En
meker (un esprit languissant de mollesse)
tahlar så som arghetzandan rider. Ders. 50.
— 2. Mek, mes. Han är rätt en meker för
karl, er ist eine rechte Mämme vom Kerl.
Lind Ord.
Mekligt, adv. Flepigt, omanligt. Den
mekligt, smekligt vil om allas händer lindas.
Broms 38i.
Mekot, adj. Mesig. Lind Ord.
Mellanskede, n. Mellanrum, the
begynte at föllia borgmästarens häär effter,
medh någhot millanskeedhe. Schroderus
Liv. 650.
Melling, se Medling.
Mellomst, adj. superi. Mellerst. Under
Gudz Alzmechtighes hand äre tree booningar:
then öfuerste, then nidreste, then mellomste.
Phrygius Him. lif. 64.
Mellomåt, adv. Emellanåt, mellom åt
moste iw något fattas. L. Petri 1 Post.
Z 4 b.
Men, n. [Isl. mein.] 1. Lyte, fel, brist.
wij alle som sådana meen (som den
döfstumme) icke haffue, vthan kunne wel både
höra och tala. L. Petri 2 Post. 218 a. Gud
skapade then första menniskio ... utan synd
och mehn. Svedberg Sabb. ro 2:886.
Regementen på jordenne äro stundom uthi
floor, undertijdhen lijdha the stort meen och
bräcklighet. L. Paul. Gothus Mon. pae.
147. — 2. Skada. The ledho meen uppå
korn och frucht. Schroderus Liv. 592. —
8. Hinder, the meen gudz ära förhindra,
måge aff wägen rödde warda. A. Andreæ
Försp. till L. Petri Kyrkost. B 2 a.
Men, adj. och adv. Falsk, falskt. [Mnt.
men, mene.] Jfr Schlyter Ord. men 3.
hans edh är reen och icke meen. Dom.
regi. 34. fly edher ok swär ey meen. Tideb.
78. Jak haffuir ty wär swrit mik opta men.
Ders. 100. Tu skalt icke swäria tigh meen.
Matth. 5:33. man sworit sigh witterliga meen.
L. Petri Kyrkost. 43 a.
Men, adj. Gemen, allmän, menig. [Fsv.
men; Mnt. mene.] thet mene bestha. Gust.
1 reg. 3: 261. mene adelen och jæmuel then
meneman. 4:835. mene Rikisins skada. 6:
162. alt mene clerkeriid. 6:277. Rikisens
rådh och mene Rikit. 6:282. mene freised.
6:305. Både then meneman och herrar.
Dav. ps. 1536 49: 3.
Men, n. Sammankomst, samtal;
mönstring. [Fsv. men Söderwall Ord. mene,
D. men (Kalkar); jfr Men, adj.] hölt waar
nadigiste herre meen med borgerene wpa
sancte gertrudz gillestuge och ther samtychtes
at ij (2) borgere skole sendes med breff i
Dalerner. O. Petri Tänk. 94. hålla meen,
samptaal och rådhslagh sigh emellan. Tegel
Gust. 1 hist. 2: 309. han holler huar annan
dagh meen med suenerna Så the göre ingen
offuerwåld eller skalkheth. Gust. 1 reg. 4:
187. Tå nu the Swenske wore så förste
gongen affweckne, hölt kong. Götstaff ett
litedt meen medh them, talade them ganska
hordt till och sade thet intedt werdt wara
medh theres krig. Svart Kr. 90. lät Jören
Pedersson hålla meen med knecktarne och
förböd dem vid högsta straff, att de intet
skulle vittna eller hålla med honom (Nils
Sture). HSH 4:102(1566). han skulle på
en dag beställa alt krigsfolket uppå en plats
till att hålla med dem meen. Lönbom Uppl.
1:81 (1566). kom Hertug Käril till Calmarna
och hölt meen medh krigsfolket på Skälby
ängh.. Link. bibi. handl. 1:119 (1599).
Men, konj. Utan. pijghan är icke dödh,
men hon soffuer. Matth. 9:24. somlighe
sadhe, Han är godh, Och somlighe sadhe,
Ney., men han förförer folcket. Joh. ev.
7:12.
Men, konj. Medan, han ecke vesthe
hwadh hans fogte hade footh (fått) thel
pe-ninge vdaff lænen mæn han war bortaa.
Finl. 510 (1511). spisningh ... maathe komme
her indhen porten (på fästningen) nw men
föredh är. Ders. 663 (1517).
Men, adv., se Man, adv.
Meneda, adj. Menedig. the äro döpte
och troo intet, och warda på Christo
meen-edha. P. Erici 1:94 a.
Menedighet, f. Edsbrott, trolöshet,
theras emoot Gudh och fäderneslandet
meenee-dighet (blef) straffat. Gust. Adolf Skr. 125.
Menför, adj. Vanför. Gestil var både
uthaff ålderdom, såsom och ohelsa fast
meen-föör. Schroderus J. M. kr. 119.
Menhugad, p. adj. Illasinnad, om en
elak och menhugad tages up bland förstens
vänner, så trygga de värsta borgare sig vid
hans hjelp. Roman 85.
Menig, adj. Gemen, allmän, vanlig, thet
menige besthe. Gust. 1 reg. 6:155. thet
oordhet (nykter) är icke allstinges menigt
(gängse, vanligt). NT 1526 försp. Gudh
haffuer affskildt idher (Leviterna) jfrå then
menigha Israel. 4 Mos. 16:9. Wij wilie
dragha then menigha stråtena. 20:19. Then
som wil ... hielpa sig med menigt förståndh,
then får ock ... blifva wid ringe och menige
mans säten och anseende. Brahe Oeeon.
27. menigt arbete. Ders. 55.
Menigt, adv. Gemenligen, vanligen.
Men-niskiorne menigt mycket upbläsas aff hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
