Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Missfara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missfara
— 552 —
Missgå
.. . hafver mongahanda olyckor och misfal
medh sigh. Schroderus Kon. förär. 71 a.
honom ther igenom (genom giftermålet)
margehanda svåra och vedervärdighe anstöter
och missfall tilstundade. Albert. 2: 60.
Missfall, olust, mödho och arbete finner man på
alla ortar. Hoflef. 178. månge skadher och
missfall sigh offta tildraghe genom försternas
oförståndigheet. Liv. 813. then aldraklokaste
man Ther misfall (misstag) vedherfaras kan,
Medh lögn låter öffuertala sigh. Messenius
Ret. A 3 b.
Missfara, tr. och intr. Förfara, illa
med-fara; fara illa. [Isl. misfara.] ther än
nå-ghot sådant aff försumelse skeedde ... at
Sacramentet eller thes element förkomme,
förspiltes eller ock ellies misfores. L.-Petri
Dial. om nattv. D 3 a. hans land bonde
hadhe igenom vanskötzlan låtit missfara och
förfalla hans affuelsgård. Kemner 68.
Missfel, n. Felaktig mening, villfarelse.
[D. misfejl (Kalkar).] wij wele ... skicke
så atj skole ingen misfeell haffue att eder
skal iw allom fatighom och rikom
vidher-faras Iagh och rett. Gust. 1 reg. 6:290.
Missfela, intr. Missfelas, dep. Taga fel,
fara vilse, huffuudhsumman vthaff bodhit
är kerleken af itt reent hierta, och aff itt
gott samwet, och aff en oskrymtat troo, aff
huilkom effter somlighe missfeladhe, wende
the sigh til onyttugh squaller. NT 1526 1
Tim. 1:6 (Bib. 1541: haffua farit wille), icke
låte christna menniskier misfelas j falskan
lärdom. O. Petri Svar till P. Gallé 13 a.
Missfirma, tr. Vanvörda, förakta.
(Spegel.) Förr skola örnarna sitt bo i hafvet
bygg3 • • • Än jag, o högste Gud! titt bud
missfirma skal. Spegel Öpp. par. 56.
Missfälla, intr. Fela, bryta. Ey kunna
alla umgälla Thet som någhra få missfälla.
Prytz Gust, 1 H3b.
Missfälle n. [Fsv. misfälle.] 1.
Bräcklighet, brist, fel. allerdomss misfelle. H.
Brask (Gust. 1 reg. 3: 408). Wi hafve månge
siukdomars missfälle så at för än ett släpper
tager 2 vider. Dens. (Link. bibi. handl. 1:
150). så margahanda brist, feel och swagheet
warder han ther (hos sig sjelf) finnandes,
at han icke eens skal kunna komma ihogh
eller achta hwadh en annar haffuer för
misfelle. L. Petri 2 Post. 158 b. — 2.
Olägenhet. siwkdom, fattigdom och annor sådana
misfelle. L. Petri 1 Post. U l a. — B.
Missöde. Mich är alt emoot... så stor är mijn
misfelle (plur.). Psalmb. 1536 25. Gudh ...
bevare för olyckor och misfelle. A.
Oxenstjerna Bref I. 4: 48. iag intet är kommen
til eder såsom til at begabba edert missfälle
(misferli) och olycka. Verelius Götr. 261.
I vrede stiärnor, I, som lee ått vårt missfälle.
Eurelius Vitt. 20. Jfr Missfall.
Missfärga, f. Blekhet, brist på färg.
Om misfärgha är vthi ögonen, så lät in-
drypa vthi them Natskatte Iagh. B. Olavi
173
Missföda, intr. Få missfall, missföda,
abortire. Comenius Tung. index.
Missfödsel, n. och f. 1. Missfall, om
quinnor hafva offta missfödzel. Palmberg
61. hon aff missfödzl bleff dödh.
Schroderus Albert. 2: 88. een otidigh missfödzl.
Kegel. 530. — 2. Missfoster, åthskillige
van-skapeliga missfödzel ibland diur och
menniskor. U. Hjärne Anl. 120. En sådan,
som modren var intet fullgången med, och
en missfödsel. Svedberg Sabb. helg. 558.
et gammalt missfödsel, som kallas Licentia
Poëtica. Dalin Vitt. II. 6:192. missfödsler.
Malmborg 509. det misfödslet af majestät
och den skamfläck för alla regerande, den
grymma Chaumigrem. i4s. Ban. 2: 2.
Missfördel, m. Nackdel. Garnisonen
... har dragit sig ut i tid och ej capitulerat
till sin missfördeel, som först sades. Nordin
Krigshist. 2:124 (1695).
Missförhållande, n. Felaktigt beteende.
menniskian är underkastad thessa småå kräks
(maskarnes) tyrannij och våldsamhet,
merendels genom sitt egit missförhållande.
Linde-stoi.pe Matk. 51.
Missförsyn, f. Försummelse, brist på
förtänksamhet. genom hans missförsyn var
myckit folck omkommit. Schroderus Liv.
521.
Missgunst, f. Missunnsamhet, afund.
[T. missgunst.] skola grader vara på ährona
uthi thet eviga lijffuet, doch uthan alt nijt
och missgunst. P. J. Gothus Rel. art. 404.
en häfftigh missgunst för regimentet skuld
skulle upväckia emellan bröder och förvanter
alt fiendtlighit haat. Schroderus Liv. 36.
Missgunstig, adj. Ogunstig,
missunn-samt stämd, afundsjuk. [T. missgunstig.]
the uthi Carthago, som Annibali
missgun-stighe voro. Schroderus Liv. 472.
Missgå, intr. och tr. 1. Gå illa, olyckligt.
tå them misgåår, och theras synder straffadhe
warda. Hes. 35:5. om tigh begynnar misgår
så bijdhar han (en falsk vän) intet. Syr.
12:14. thet är ingen så, at han haffuer jw
noghon wen som thet tycker illa wara at
honom misgår. O. Petri Kr. 34. Tigh går
ey thes bättre, at tinom granne misgår. Uti.
på Dan. 498. Om iagh haffuer... tyckt wel
wara at honom misgick. L. Petri Jobs bok
31:29. om så hade kunnet hendt, at tigh
vthi någhro måtto hade misgånget. 1 PosL
H 8 b. Otänkt oftare sker, men påtänkt
snarare misgår. A. Nicander Vitt. 154. •— 2.
Få missfall. Hafvande qvinnor achte sigh
nu at them icke missgår. Colerus 1:44.
— 3. Försumma. Hvilken aff skipsfolcket
... försofver och missgår sin väckt. Sjölag
1667 Skipm. B. 17. — Missgås, dep. 1. =
Missgå 1. han fäller ey modet tå honom:
missgåås. Schroderus Casm. 54. Saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
