Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Morla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moria
— 560 —
Motfäll ig
Moria, intr. Knorra sakta. Spegel Ord.
Jfr Mur la.
Morland, n. Morernas land, Ethiopien.
[T. Mohrenland.] Moorlandit skal sina
hender vthreckia til gudh. Dav. ps. 1536 68: 32.
Moorland. L. Petri Jes. proph. 20: 3, 4, 5.
Morlik, adj. Lik modern. Stjernhjelm
Here. 21.
Morlösa, f. Matstrupe på kreatur (Rietz).
Spijsen, när han . .. tuggat är ... så
neder-släppes han ... först til Moorlösan (L. rumen,
T. koder). Comenius Tung. 267. Se H att 2.
Morman, se Möre man.
Moro, f. Ro, nöje. [D. moro] Snart
vår ungdom återvänner Och all mooroo såfva
går. Rudeen 219.
Morr, n. Mummel; knot. Morr, Murmur,
Murren. Schroderus Lex. 25. Se Korr.
alle saker ... uthrättas medh knorr och morr.
Schroderus Hoff. väck. 82. Sådant taal
hadhe the sigh emillan medh mårr och knårr.
Liv. 500. Jfr Murr.
Morra, tr. och intr. 1. Mumla, så gick
han thermedh sin vägh och morrade
(sub-murmurans) fullar thet, at han ännu en gång
ville komma igen. Sylvius Er. 01. 401. —
2. Knota, the setia näsona högt vp emoot
syndarena, såsom phariseerna här giorde,
ath the morradhe och knorradhe påå the
oppenbara syndarena. O. Petri 1 Post. 121 b.
wij wiliom knorra och morra vthi the aldra
minsta stycke när wij någhon fögho ting
lijdha. Ders. 142 b.
Morsqved, n. Moderlif. Snöd är en
ädelman, den moorsqvedet adlar allena.
Stjernhjelm Here. 489.
Morster, f. Moster (morsyster). Bijda;
godh morster. s. Brasck T. krig. c 2 a.
Kom hijt, godh morster. Ders. c 2 b.
Mortare, Morter, m. Mortel.
Mor-tarium, moortare. Var. rer. voc. G 7a.
Morter. Helsingius. Om tu stötte en dåra
j mortare medh stötare såsom gryyn, så gåår
doch hans galenskap icke jfrå honom. Ord.
21:22. gyllene mortarer. 1 Macc. 1:23.
Mortia, tr. Krossa, stöta sönder fint.
Orter giffua ingen lucht ifrå sigh uthan man
them mortlar, rörer och vänder. P. L.
Gothus Tröstpred. E 3 a. godha krydder altijdh
bättre lucht och smaak ifrå sigh gifva, när
man them väl stöter och mortlar. 2 Uti. 3 b.
hvilka (kryddor) the mortia uthi een
trämortel. Colerus 2: 24. somlige af dem vordo
tagne vid halsen och förde i hårda fängelse,
... somlige vordo ynckeliga tracterade och
mortlade (månne martlade, marterade?).
Raimundius 15.
Mortsare, se Mösare.
Mos, n. [Mnt. mos.] vthskiffte ... huariom
och enom itt brödh och itt stycke köt, och
itt mooss. 2 Sam. 6:19. (Öfv. 1878: en
drufvokaka). hon toogh en deegh och
kno-dhadhe och södh thet för hans öghon, och
kokadhe honom itt mooss. 13: 8. (Öfv. 1878:
gjorde deraf kakor och gräddade kakorna.)
lät giffua oss mooss til at äta. Dan. 1:12.
(Öfv. 1878: grönsaker.)
Mose, m. [Fsv., Isl. mosi.] 1. Mossa,
mossväxt. Lanugo, mose, laaff. Var. rer.
voc. R3a. — 2. Mosse, mosar och kiärr.
Schroderus J. M. kr. 27.
Mosslagg, f. Se Kärrlagg. then
vi-trioliska svarta jorden, som vid mosslaggar
här i landet plägar upgräfvas til färgande.
Lindestolpe Färg. 68.
Most, Must, m. [T. most.] 1. Saft. blööt
frucht ther man gör most och drick vthaff,
Såsom wijndruffuor, Oliuor etc. 2 Mos. 22:
29 (glossa). man most finner vthi
wijndru|J-uonne. Es. 65:8. mwlbärs most. 1 Macc.
6:32. — 2. Vin. förstlingen aff . . . tinom
most. 5 Mos. 18: 4. tine presser medh most
offuerflyta. Ord. 3:10. jemrer idher alle
wijndrinkare effter most. Joel 1:5. must
then tiltäpt är, hwilken nyy faat sönderslåår.
Job 32:19. när han (drufsaften) uthur tij nan
aflåten är bort i wijnfatet eller lägelen, kallas
han must. Comenius Tung. 440.
Mot, n. Möte [Isl. möf]; motighet,
vidrighet. om iach icke fructadhe for skam,
så låte iach cappon (munkkåpan) for itt ont
moot, och lope ther j frå. O. Petri 1 Post.
60 b. Wilt tu icke haffua lijffzens brödh,...
så haff tigh Pestilentia, skelffuo och allahanda
kranckheet, och döö bort för itt ondt moot.
L. Petri Om nattv. G 2 b. (Jfr Rietz s. 446
Dödmansmot, en sjukdom.) Sådane skole
aff stadhen bort Drifvas, och få itt faaners
moth. S. Brasck Ap. gern. E 2 b. See,
han står och vill sigh försvara, ... Itt fahners
moth skalt tu strax få. Ders. K 2 b. (Itt
påckers mööte hafva vij fått. T. krig. E 1 b.)
Mot, n. Form, gjutform. (Rietz.) [Jfr
Isl. möt, stämpel, märke, skapnad, utseende,
sätt.] Moot, form, forma. Schroderus
Lex. 45 Moot, en skamplun, ther man gör
något effter, typus. Wallenius Gram. F5b.
Motfallare, m. Motståndare, fiende, tu
frelsar mich ifrå alla mina motfallare. Dav.
ps. 1536 54: 7. Hurulenge scal, o gud,
moot-fallaren försmädha. 74:10. Mine förföliare
och mootfallare äre monge. 119:157. the
stodho emoot theras fiendar och hemdes
offuer theres mootfallare. Sal. vish. 1536 11:3.
Motfota, adj. Antipodisk. Hur höga the
(träden) ther stå, at skaten himlen hotar,
Ok roten neder åth mootfota världen rotar.
Lucidor Ii i b.
Motfotare, m. Antipod. [T. gegenfässer,
gegenfiissler.] Nu kortas liuset aff, nu växer
mörkret til, Och solen vänt sigh bårt, ...
Moth fotarena ... hon nu besökia vill.
Rosenhane Ven. 34.
Motfällig, adj. Motsträfvig. vara
konungen uti all ting motfällig. Peringskiöld
Heimskr. 1:580.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
