Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Munfila ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munfila
- 564 —
Munstång
Munfila, tr. Oqväda. hann min moder
så slemliga munfijlde och bannade. Rääf
Ydre 3: m (1594).
Munfull, n. ett munnful med väder. U.
Hjärne (Hist. tidskr. 2:266).
Munharpa, f. Pratmakare, skräfla.
mål-dierff munharpa. U. Hjärne Vatt. 52.
Munhelgon, n. Skenhelig person, man
nämpner them skrymtare och munhelgon.
P. J. Gothus Fastapred. 162.
Munhjelte, m. vara en munhjelte emot
andra, och en stackare för sitt eget onda
sinne. Rydelius Sed. 64.
Munhuggare, m. Grälmakare,
krångel-makare. En advocat skal sin client... icke
öfvergifva, utan beskyddan och hägnan, doch
effter rätt och rättvijsa, at han icke får heta
en munhuggare, muntryskare (L. rabula, T.
zungendreseher). Comenius Tang. 660.
Mun hus, n. Käft. the nu vackert böria
Titt munhws både klappa och smöria.
Chro-nander Bel. i 3 a.
Munkamot, n. Munkmöte. tå war
munka-mot i Nyköping. O. Petri Kr. 308.
Munkaxe, m. en näsvis ordgjutare eller
munkaxe. E. Sparre Rådslag (1587). Se
Ordgjutare.
Munklåda, f. Pratsjuka, mundklåda skal
icke allena vara mattande för patienten, utan
ock för många andra fromma själars öron.
Dalin Vitt. 5:420.
Munkräpla, f. Pratmakare. (JfrKräpla,
v.) Een munkräpla talar mykin ogino. L.
Petri Sir. bok 21:27. (Bib. 1541: The
margh-talighe bladhra thet icke mykit til sakena
tienar.)
Munkskäppa, f. Urspr, en
spanmålsaf-gift till klostren, then biscops tiende oc
munka skeppe som the her tijl dags
vpp-båredt oc nuthit haffua til the godemændz
vphelle som tidegærdena skula holla. Gust.
1 reg. 4: 358.
Munkåt, adj. Munvig. Slå tigh ey medh
een mundkååt löös. Bordrim A 6 b.
Munkäbbel, n. Käbbel. Mundkäbbel
vill säga så mycket som häftiga disputer,
andeliga och verldsliga, om obegripeliga saker,
eller ingenting. Dalin Vitt. 5:421.
Munkäxa, f. Sladdrerska. hederlige
matroner och jungfruer läta napt fara itt ord
uthur munnen, men oredelige qvinnor äro
intet annat än munkexor. Schroderus
Albert. 2:121. Jfr Munkaxe.
, Munlag, n. 1. Målföre, munläder, then
som allting väl mästra och hvariom befläckia
kan, och haffuer ett synnerlighit gott
munne-lagh. Leuchowius 100. — 2. Uttal, är i
sielfve ätten (Svenska och Tyska språkens
stam) ingen skildnad, fast the synas något
särskilde i theras bonad och munlag.
Stjernhjelm Bac. Carol. 163. — 3.
Munart. dialect eller mundlag. Svedberg
Schibb. 29.
Munlig, Munliga, seMundlig,
Mund-liga.
Munmöda, f. Bönen moste jw icke wara
någhot fåfengt squaller eller munmödha.
Falck 173 a.
Munnas, dep. Munhuggas. Them städ
med tig icke att munnas och träta.
Törnevall B 6 b.
Munplottring, f. Pladder. [Jfr pluttra.]
(Stjernhjelm) sade, att mycken
mundplott-ring, som i påfvedömet är brukeligit med
dheras raaband och myckna mässbijvistande,
ähr kiäringegudhfruchtigheet. Columbus
Vitt. 259. _
Munrifvare, m. Hårklyfvare;
pratmakare. En munrijfvare (eller Sophist) är i 11—
fundigh (L. Sophista captiosus est; T. ein
betrieglicher Klügling ist verfänglich).
Comenius Tung. 63s. Denna munrifvaren hade
en förträffelig färdighet i tungan ... han vände
up och ned på alt med sina förnuftssvek och
illsluga bevis. Roman 32. Munrifvare, ein
Zotenreiszer; it. Zungendreseher. Lind Ord.
Jfr under Mun och Rifva.
Munskål, n. Munskolla. Comenius
Tung. 316. (Se Rietz Skål, n., utslag kring
munnen.) Munskoll. Lind Ord.
Munslaprande, p. adj. Slabbrande,
sladdrande. Munslaprande Christna, som
haffua troona alleena på fungonne. P. J.
Gothus Skrift, sent. a 4 b. Jfr Slapp ra.
Munster, Mönster, Muster, n. 1.
Prydnad. [Schiller-Lübben: "Muster,Zierrath,
wie es noch jetzt die Frachtpferde am
Ge-schirr haben".] Ett Flögenett (nät, att skydda
hästen mot flygfä?) aff leder giortt, ther vdi
sitia småå munster och biellor aff sölff
for-gylte. Hist. handl. 2:28 (1548). — 2. Mod
i kläder, snitt, the kåsta mykit på thet nyia
munster, thet andra affläggia. Lælius Jung.
sp. I 7 a. Polackar och Ryssar etc. beholla
sin gambla klädhedrecht, men vij Svenska
äflas medh alla the mönster, som
noghon-tijdh under solen kunna brukas. Laurelius
Opusc. 8: C 8 b. synes oss lichest wara, ath
alle edre ... tijänere och karla, som same
möte med oss besökie skulle, wåre vtij en
cledung med ferge och muster på same
cledung lige som wij wår egin gård clede
wele. Gust. 1 reg. 13:231.
Munstycke, n. Bett, munlag på betsel.
Tå en hofftiänare vil rijda uth, skal han
achta sigh at betzlet är väl pålagt,
munstycket ligger väl in. Schroderus Hoff. väck.
107. hvadh för en tömm, hvad för
munstycke och för en gijssl är krafftigh och
stark nogh at hålla en häst, när han vill
stigha? Albert. 1:127.
Munstyre, n. Munlag. en rask hofmans
häst medh besl och godt munstyre.
Ro-lander 11.
Munstång, f. Betselstång. Uthi
spårmakars embete skal dette vara en mästers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
