Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Musk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musk
— 566 —
Mygg
got merkte, viste de nogh göra sigh mysige
(onosliga, "nosiga") deröffver. U. Hjärne
Vitt. 33.
Musk, m. ögonbryn? Under musk
eller musken, under lugg. äliest går hon
{afundsjukan) lönsk Och glupar under musk.
Stjernhjelm Parn. tr. 2:7. de se altid
under musk på sidan. Dalin Vitt. II. 6:123.
Hans (bockens) ögon under musken glodde
Med stort förakt på andra djur. II. 6:165.
han under musken log. Celsius Gust.
Vasa 86. I hof hon (skrymtan) gerna trifs,
och under musken gömmes. Ders. 101. —
kallade honom prins Musk, efter han aldrig
såg någon rent i synen. Dalin Vitt. 3: 333.
Musken, adj. Murken. Bökarne voro
afhugne och inuti något muskna. Linné
Sk. resa 107.
Muskig, Muskjot, adj. 1. Rynkad, ett
muskiot (änne) är ett kännemärcke til et
vredt sinne. Comenius Tung. 245. Folk
med muskige ögnebryner altid kommit och
tittat under lugg på de klenoder, jag kunnat
ha. Dalin Vitt. 3:243. — 2. Mörk,
sur-mulen, dyster. Egennyttan fram med lönska
fjät sig vred: Hon städs en muskig syn til
stoftet fälde ned. Dalin Vitt. II. 5:37. Det
är en god karl, fast han ser så muskig ut.
II. 5:63. Muskig, som ser under musken.
Lind Ord.
Muskögd, p. adj. Surögd? skelögd?
[Fsv. muskögdher, som har svaga el. sjuka
ögon,surögd. Söderwall.] Luscus,
musk-ögder. Var. rer. voc. C 2 a. (Molbech Gloss.
2:324 "suurøiet".) Jfr Klenögd.
Musla, Mussla, intr. och tr. 1. Smyga,
smussla, han såsom een dagzsky nattskäffua,
vggla och lädermws, hatar liwset, ... wii
gerna musla j mörkret. P. Erici 2.124 b.
Jag skall mussla ett bref i hennes händer
midt för fadrens näsa. Missförst. 45. — 2.
Tala i smyg, tala sakta, mumla, han
muslade i göpnerna på sig (puldi i gaupnir
sér). Verelius Götr. 1V2. — 3. Känna,
fingra. Han smekra medh migh länge och
pusla, Til thes han migh på baran krop
musla. Chronander Bel. C 7 a.
Musla, f. Buckla, knapp. [Se Grimm
Wört. muschel 3.] haker och musler alf
solf. Hist. handl. 13. 1:267 (1566).
Muslort, m. then helga christeligha
kyrkios falska lemmar, som vthan troo och
anda äro ibland the Christna,... såsom
mu-selort ibland pepar. P. Erici 1:159 a.
Mussa, intr. Snatta, plundra. [Mnt.
musen, T. mausen.] Then ene wii löpa vte
och mussa ther, then andre ther. Gust. 1
reg. 9: 318. ther och nogon finnes j hopenn
szom ... vil fara for sig sielff i fiende land
och mussa hoss bönderna. 9:325.
Resege-tyget szundra sig mygit j frå theris leger,
och fara mussa kringom landet. 9: 338.
Musseri, se Museri.
Mussla, v., se*M u s 1 a.
Must, se Most.
Muster, se Munster
Mustra, tr. Mönstra. [T. mustern.] Han
mustrede them (krigsmännen) medh alle flijt.
Hund Er. 14 kr. v. 174.
Mutkorf, m. Mutkolf. Lind Ord. Rietz.
Mutsa, f. Pansar. (Se Schlyter Ord.
musa.) Blanka (hvita), svarta mutzer.
Adlersparre Afh. 232. Mutzeharnesk med
stormhufvud och krage var ert sämre slags
knektetyg. Detta harnesk har utan tvifvel
sitt namn af T. ordet mutzen, afstympa, och
torde man i anledning häraf kunna sluta, att
detsamma varit kortare än de vanliga
harnesken. Ders. 219.
Mutt, m. Mott. ther vthi (i brödet) växte
mutt och maal. A. Laurentii Hust. 93.
Mutta, tr. Gömma? (Jfr Aasen muta,
skjule, gjemme.) mongen muttar och lägger
på kistebotn, och veet doglickväl icke hvem
thet effter hans död ärffua och bekomma skal.
Schroderus Casm. 333.
Muttra, intr. fa/a sakta, för sig sjelf.
Hvad muttrar du? — Åh, kiäre Munsier, jag
hölt på fundera med mig sielf. C.
Gyllenborg Sprätth. 16.
Mycken, best. mykla, adj. iagh weet
idhor offuerträdhelse, then mykin (stor) är.
Am. 5: 12. idhor löön skal wara mykin.
Luc. 6:35. iagh är doch itt mykit (talrikt)
folk. Jos. 17:14. Tu skalt bliffua rådhandes
offuer mykin (många) folck. 5 Mos. 15:6.
Then rike hadhe ganska mykin fåår och fää.
2 Sam. 12:2. theras mykla booscap (skall
varda) borttaghen. Jer. 49:32. thet mykla
godha ... som han them giordt haffuer. Es.
64 (63:7). Så skalt tu låna myklo folcke.
5 Mos. 15:6. gaff honom stora och mykla
skencker. Dan. 2:48.
Myckenhet, f. Jagh skal förminska then
mykinheten (folkmängden) vthi Egypten. Hes.
30:10. tu Herre kant wel giffua segher vthan
all mykinheet (krigsfolk). Judith 9:16.
Mycket, adv. mykit flere aff them bliffuo
dödhe aff haghelstenanar, än Israels barn
slogho medh swerd. Jos. 10:11. Vanvyrda
icke min befalning, så mycket (såframt) du
vil undfly straffet. Hermelin Eia.
Mygg, n. och f. Mygge, Mugga, f. hon
(kritiken) bör icke anse et mygg för en
elefant. Dalin Vitt. II. 6:43. För dig är et
mygg och et lejon alt et. 3: 203. Bland
verldens stora djur var jag väl blott en mygg.
3:111. Mygget ... stickes. Linné öl. resa
41. Myggen plåga oss på margehanda sätt.
Schroderus Hoflef. 234. j silén en mygge
ock svälgen en kamel. Tiällmann Vitt.
147. Tro ey iagh är sådan mugga, Som
rädas pläger för skugga. Messenius Disa 19.
förbyta en mugga uthi en älg. Phrygius
Akt. pred. E 2 b. Magra muggor bijta värst.
Grubb 499.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
