Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mätstock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätstock
— 574 —
Mö ling
Arch. A 4 b. Ingenieurer och mätekonstnerer.
Ders. B 3 b. Florentiniske mätekonstneren
Galilæus. Ders. H3a.
Mätstock, m. Måttstock, mätstock eller
scala. Rosenfeldt Nav. 34. Nej herre,
nej, förnuftets mätstock felar, Hon räcker ej
ditt vishets dolda skick. Fabricius 341.
Mätvishet, f. then ädle Mathesis, thet är
Mätevijsheten. Stjernhjelm Arch. A 2 a.
Möbarn, n. Flickebarn. [Isl. meybarn.]
the som äro haffuande medh swenbarn, haffua
bättre färga och hyy än som the ther gå med
möbarn. B. Olavi 159 b.
Möda, tr. 1. Göra omak, besvära, wij
haffue icke welat mödha idher ... j thesse
wåro örlighe. 1 Macc. 12:14. Thy forbiuder
jach alle ... at (dem) hijndra eller hijndra
latha, mödha, qwælie, platza eller i nogon
motthe forfong at göre. Gust. 1 reg. 1:5.
vij haffue berammet twenne herremöte i
västrås .. . och ther til kallat och mödet
rijki-sens råd. 5:40. Jfr Bemöda. —2. Trötta,
matta, the (Guds verk) hwarken tröttas eller
mödhas j theras wercknat, och hålla intet
vppe aff theras sytzlo. L. Petri Sir. bok
16:27. tu mödd och trött wast. 5 Mos. 25:18.
Thorsten begynte nu blijfva myckit mödder,
så att hann knapt orkade stå. Reenhjelm 58.
Jfr Mod, adj. — 3. Refl. Göra sig omak,
bemöda sig, trötta sig. läkiaren lenge ther
om mödher sigh. Syr. 10: 11. Mödh tigh
icke til at warda rijk. Ord. 23:4. Tu mödde
tigh vthi tina monga wäghar, och sadhe icke,
Hwila tigh någhot litet. Es. 57:10.
Möda, f. Trötthet. [Isl. mætii.] Bele
år-kar inthet mera för möda. Reenhjelm 118.
Mödelig, adj. Mödosam. [Isl. mæöiligr.]
thyna helga föther. . . sigh leth wärdogha
wara ath ganga wm werldinne oc tolde
mö-dheligit ärffuode ffor wara helso schuld.
Tideb. 56.-
Modig, adj. Trött, utmattad. (Se Mod,
Möd.) han nu alredo war trött och mödigh
aff sådant tungt arbete. Svart Kr. 71. Han
mötte iw wara trött och mödigh effter thet
stora buller och anfechtning som han hade
året tilförende aff Konung Cristiern. Ders.
168.
Mödokär, adj. Catechesen hafver varit
mig mechta mödokiär. Så at fem eller sex
timars idkeliga och dageliga förhör flera
vekor å rad hafver mig intet svårare fallit än
en timas vanliga sydsla. Svedberg Catech.
företal d8b.
Mödolöst, Modlöst, adv. Utan möda.
[Isl. mæöulauss.] At dieffuulen jw icke så
alztinges fritt oc mödholöst skulle kunna
fremia sin onda wilia. L. Petri Om nattv.
A 6 b. Ett ungt trä, som hafver unga rötter,
kan man modlöst upryckia. Svedberg Ungd.
reg. 97. Skode vi oss retzliga uti Gudz heliga
lags spegel, skole vi modlöst blifva varse
våra synder. Catech. 488.
Mögenhaftig, adj. Förmögen. [Mnt. [-mo-genhaftich.]-] {+mo-
genhaftich.]+} szå monge (af Bogesunds
borgare) ... som nogen mögenhafftige äre. RR
71* 1544.
Mögle, n. (?) Mögel. Mucor, möghle.
Var. rer. voc. I 8 b.
Möjlighet, f. Foglighet, hofsamhet, wile
wij icke reknat i thet skarpista som wij doch
well hade kunned effter laghen, vtan haffue
befaled wår fogetha ... at han skal göra
möghelighet medt them, doch likwell icke
platt latha thet bliffua ostraffet. Gust. 1 reg.
6:249.
Mök, f. Gödsel. Lind Ord. Rietz.
Möka, tr. Måka. Lind Ord. Rietz.
Mö ka, Mökia, tr. Göra mjuk, uppmjuka.
[Fsv. mökia; Isl. mt/kja.] såår, swulnat och
eterböld, the ther intet plåstrat, eller
förbunden, eller medh olio möökt äro. Es.
1: 6. Gudh ... theras hierta medh tronnes
gåffuo vplysta förwandlar, möker och drager
til sin kerleek. A. Andreæ Tillegnan af
L. Petri Dial. om mess. A 4 a. en Adamant,
then man intet boija eller mökia kan. P. L.
Gothus 1 Uti. Cclb. af detta talet blef
hon intet mökt, utan mera förhärdad. J.
Ter-serus (Lönbom Hist. märk. 2:15). i desse
länder, derest skörbjugg och kalla flusser
myckit grassera, som giöra lederna lamma
och styfva, intet nödigare vore, än varma
svafvelbad, hvarigenom de kunde mökas
igen. U. Hjärne Anl. 7. När tidigt och
longsamt regn faller på hård jord, plägar hon
mökias och blifva vek. Svedberg Sabb. ro
1:829. O kärlek, kan tu ock så tämja til
och möka En rygg, som krokot är, och
yttermera kröka? Kolmodin Qy. sp. 1:92. iag
ditt flinte-hiärta mökt. Rydelius Vitt. 76.
De sundaste förmaningar stärkte snarare, än
som jnökte min styfhet. Roman 278.
Möla, tr. Tugga trögt, med besvär (något
som är torrt, bröd utan sofvel). [Isl. maula,
tugga, mumsa.] the fattige möla tort brödh.
L. Petri 2 Post. 187 b.
Möla, tr. Gräfva ner. [Jfr Isl. myrda;
Schlyter Ord. myr Ja.] Hvad tokhet theras
siäl til jordens kärlek dragit, At the med
sådan lust sig uti gyttian söla Och hierta,
sinne, hog uti en jordklimp möla! Spegel
G. verk 144. Hon mölar ned sin skatt rätt
diupt^ myrestackar. Ders. 206.
Möling, m. 1. Nedgräfd eller eljest
undangömd sak (se Möla). Eg. mördad
persons eller fosters lik, som blifvit lagdt
å lön eller afsides nedgräfdt (se Rietz
Myring.) blir et contoir i et Collegio så
upfylt med riksdags foster, at det ena ligger
ihäl det andra, och hyllorne bli betäckte med
evärdeliga mölingar. Dalin Arg. 2, n. 39.
Köpegods-Contoiret samt Donation Och alla
mölingar af Reduction. Vitt. 4: 498. — 2.
Vålnad. Möling, Larva, Poltergeist.
Schroderus Lex. l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
