Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Offus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offus
- 603 —
Ofräjda
förneka theris kyrkeherra sijn offeröræ ...
och ther gifs ingen offeröre vdt, annat än
at man offrar på siw offerdaga om åhret.
Gust. 1 reg. 5:121. ther gifuues offeröre ther
han betst vthgifuas kan, ther effter som the
(presterna) medt then mene man kunne
ofuer eens warda. 5:122.
Offus, adj. Alltför framfus. Vij ährom
vpfylte med alla hans (Guds) nådhe, Åffus
gångom aldrigh aff hans rådhe. Myst. 9.
Offörflugen, p. adj. Förflugen,
obetänksam? ("oförskämd, uppkäftig" Vendell).
Konungen . . . befalte vtmönstra aff hoopen
Daleiungkarens öffuerste Rådh, och monge
andre som hade brukat sin skamlösa och
offörflogna mun vppå honom. Svart Kr. 118.
Of gammal, adj. För gammal, föråldrad.
[Fsv. ofgamal.] Vi moste intet vara bråfikne
til at bruka them (orden) som helt ofgamla
och longosedan äro ur bruket komne.
Svedberg Schibb. 412.
Ofgirigt, adv. Alltför girigt, the i sitt
egit land hade ofgirigt löstat effter
fremmande nymäre. Svedberg Schibb. a 3 b.
Ofgrymlig, adj. Alltför grym. denne
plåge-tropp. Som nu offgrymlig kom at qvällia
mänskians kropp. Columbus Poet. skr. A 4 a.
Ofhård, adj. Alltför hård. [Fsv. ofharder.]
Bergzman nedh i bergen grå Haar offhårdt
bröd at bijta på. Columbus Poet. skr. O l b.
Oflete, se Oblat.
Oflit, m. Bristande flit, nit. [Mnt. unvlit,
T. unfleiss.] trögheet, oflijt, lätie och
försu-melse til at bruka Sacramentet. L. Petri
Om nattv. B 4 a. then Christeligha frijheten
sampt med retta grunden så til Helgedagar
som til alla andra godha ordningar genom
menniskiors oflijt och dieffuulens tilskyndan
bleff borttapat j Christenhetenne. Kyrkord.
46 b.
Ofliteligen, adv. Försumligt, han sigh
vdi sijtt ämbethe otilbörligenn och oflijteligenn
förholledt hadhe. Hist. handl. 13. 1: 245 (1566).
Oflitig, adj. Vårdslös, sorglös, han
haffuer waredt gannske oflijtigh och förssumeligh
vdi sijtt kall och ämbethe. Hist. handl. 13.
1: 253 (1566). Höfvidzmannen, som var uthaff
naturen ofliitigh, giordes uthaff förhopningen
(om seger) äntå försumligare. Schroderus
Liv. 324.
Oflåt, m. Slusk. [Mnt. unvlat, T. unflath.]
en bonde, en groff oflåth. R. Foss 184.
Oflåte, se Oblat.
Oflädig, adj. Orenlig. [Mnt. unvledich,
T. unfläthig.] stigha ifrå the leffvandes
vatu-brunder,... och ther emot dricka utaff the
oflädighe sumpor, som ingen varachtigh
vedherqveckelse kunna medhdela. L. Paul.
Gothus Mon. pac. 8.
Ofog, n. Obefogenhet. Borgmästare och
råd ... med ofoog tilvälla sig executionen
uti een och annan förfallenheet.
Stjern-man Riksd. 2:1840 (1680).
Ofoglig, adj. Oskicklig, ohöflig;
olämplig, obillig. [T. unfäglich.] Rydzerne scriffwe
medt mykin groff och ofogeligh ordh. Fin.
handl. 9:97 (1556). hvar Konungen på slik
ofoglig begäran härda ville. S. Elofsson
202. man skäligen befarade, det torde den
Danske konungen .. . något ofogeligit (något
ofog) företaga. Celsius Er. 14 hist. 24.
Ofogligen, adv. hade han ... ganske
ofo-geligenn och obeskedeligenn med
snur-kannde och pockennde fordrett knechternes
lönn. Hist. handl. 13. 1:208 (1565).
Ofoglighet, f. Olämplighet, obillighet.
Hertigen ... intet var förtänkt låta tränga sig
ifrån faderlig testaments ordning.. ^ och kan
icke heller hålla dem, som vilja råda dertill
att han slik ofoglighet gilla skulle, för sådana
män, som Konungen eller Hertigen väl och
troligen mena. S. Elofsson 205.
Ofogligt, adv. Gudz stoora gerningar, tå
man them först betrachtar, Syyns så ofogligt
skee at mången them förachtar. Spegel
G. verk 274.
Ofolksam, adj. Icke folklik. Så plägar
afund ... stifta mulit lynn’ Ok bland ded
vänste folk et heelt ofolksamt kynn’.
Columbus Vitt. 89.
Ofredig, Ofridig, adj. 1. Fredlös, utwist
som biltogher och oofredoger ij (2) aar aff
landit. HSH 16:27 (1526\ Månge dugelige
hoffmän, som för Kong Christiern hade varit
ofrijdige. Girs Gust. 1 kr. 15. — 2. Orolig,
ofredlig. Landet... var ofridigt och uproriskt.
Schroderus Liv. 829. Somliga menniskior
äro ofrediga, at man ei får någon frid för
them. Svedberg Sabb. helg. 161.
Ofridlig, adj. 1. Fredlös, jngen aff them
som thet opror förretagit haffuer... skall
ofridlig kallas. Gust. 1 reg. 6: 94. — 2. Orolig.
theras ofridhliga samwetz gnagande matk.
P. Erici 1:74 b.
Ofridsam, adj. theras ofridsamma och
mordiska natur. P. Erici 1: 75 b.
Ofromma, f. Vi skulle finna hvad ofroma,
skade, förderff, timeligt och evigt straff följer
på ogudachtigheten. Svedberg Sabb. ro
1:395. hans (åhörarens) suck och sorg
tren-ger sig genom skyn och kommer tilbaka
med then förargeliga prestens . . . ofroma.
Dav. o. Nath. B 4 a.
Ofruktbarligen, adv. Fruktlöst. Revel
var belägradt af Ryssen och ofruktbarligen,
Gudi dess lof! S. Elofsson 211.
Ofruktsamligen, adv. Fruktlöst,
fredsunderhandlingen hade när (nära på)
ofruktsamligen afgått. S. Elofsson 181.
Ofrynlig,adj. Ovänlig, bister. [-[Isl.üfn/n-ligr.]-] {+[Isl.üfn/n-
ligr.]+} Then samme hade tienst hoos en
förmögen herre, Men så ofrynlegur som Hin
och nästan värre, Ty han ej någon dag then
grymme vanan glömde At piska samma trääl.
Spegel G. verk 224.
Ofräjda, tr. Vanfräjda. [Fsv. ofrägdha.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
