Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oförkränkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oförkränkt
— 605 —
Oförvarliga
frid, oforkrænkeliga hålles skwlendis pa
begge sidher. Gust. 1 reg. 4:101.
Oförkränkt, p. adj. Okränkt, oförkrenckt
jungfrwdom. Försp. till Es. hon (Maria)
födde reen Jungfrw, okend och oförkrenckt
aff Joseph. Matth. 1: 25 (glossa).
Oförlikelig, adj. Som ej kan förlikas,
oförsonlig, (han) var bitter och oförlijkeligh
(implacabilis). Sylvius Er. 01. 521.
Oförliklig, adj. Oförliknelig, ojemförlig,
utomordentlig. [T. unvergleichlieh.] mijn
macht, hon är oförlijklig stoor.
Stjernhjelm Fredsafl 3 intr. oförlijkligit
hjeltemod. HSH 21: 286 (1691). K. M:ts stora nåd
och oförlikliga rättvisa. Lön bom Sv. arch.
2:167 (1694). vår ... oförliklige salige konung
Carl. Rudbeck Vitt. 18. then dygden är
them Svenskom altijd egen, At tiäna sin
monarch med oförlijklig troo. Rudeen 155.
Oförliklighet, f. Oförliknelighet. En
jordens härligheet, som annars ey kan nämbnas,
Ähn oförlikligheet. G. Cederhielm 106.
Oförlämpa, tr. Bringa i oreda, förrycka.
Klagha på en oskylligh man för Öffuerheten
och oförlämpa honom hans godha saak.
P. L. Gothus 1 Uti. N2b.
Oförmod, n. I o förmod, oförmodadt.
Hertigh Carl j oförmodh Genom vist budh
sådant förstodh. Messenius Ret. D2b.
Oförmoda, tr. Öfver raska. Gif
skämtets udd sitt fina skick, I ord, som glädtigt
oförmoda. A. M. Lenngren 4.
Oförmängd, p. adj. Obemängd, troon
måste wara reen och oförmengd. O Petri
Underv. a 2 b. man haffuer Gudz ord reent
och oförmengt. L. Petri 2 Post. 189 a.
Oförmögenhet, f. Oförmåga, vanmakt.
thetta konungarijke ... var kommet genom
the margfaldige krijgen uthi ofiprmögenheet.
Gust. Adolf Skr. 171. i
Oförnumstig, adj. Oförnuftig,
theoskic-kelige och endels oförnumstige stycker the
hade för hender. Svart Kr. 144.
Oförsedt, adv. Oförseedt(Fu/g\ ex nihilo)
äro wij födde, och fare åter bortt såsom wij
aldrigh warit hadhe. Vish. 2:2.
Oförseendes, adv. Oförvarandes,
plötsligen. [Mnt. unvorsendes.] offuerfalla
sta-dhen hasteligha och oförseendes. Jer. 15:8.
Tå wende sigh Gorgie folck på flychtena
oförseendes. 2 Macc. 12:37.
Oförsikteliga, adv. Oförsiktigt,
obetänksamt. Een grooff oförnufftig menniskia
bladrar oförsicteliga, och talar alt thet honom j
sinnet faller. Syr. bok 1536 20:21.
Oförskamligen, adv. Oförskämdt. j
oför-skamlighen edher kallelse öfverträdhen.
Schroderus Liv. 477.
Oförskämelig, adj. Oförskämd, en
ofor-skämelig och odygdig ande som medh så
openbarliga lögner omgååss. O. Petri Svar
till P. Eliæ b lb.
Oförskämliga, adv. Oförskämdt. the såå
oforskämliga handla gudz wärdugha oord.
-O. Petri^ 1 Post. 65 a.
Oförslitlig, adj. Som ej kan
sönderslitas. är then kretz (ethern) så blöt, så ...
tunner, Ja oförslitelig, at thet är största
under. Spegel G. verk 61.
Oförsond, p. adj. Som ej nekar, vägrar.
War oförsond til at vndsettia then nödstelta
som tigh bedher. L. Petri Sir. bok 4:4.
Jfr Försona.
Oförstraffad, p. adj. Oklandrad, honom
(Kristus) boorde wara oförstraffat för then
vmgengelse, han hade här medh Zacheo.
L. Petri 2 Post. 225 a.
Oförståndelig, adj. Svår att förstå.
Moses hadhe een hårda och o förståndeliga
tungo. L. Petri 3 Post. 43 a. itt
oförstonde-lighit måål (tungomål). Dial. om mess. 43 a.
Oförsumlig, adj. the woro oförsumlighe
til at göra allahanda ondsko. Zeph. 3:7.
begere wij, attu wildt geffue oss her opå
eth oforszumeligit (o för dröj ligt) och
scrifft-ligit swar. Gust. 1 reg. 12:237.
Oförsyn, m. Brist på förutseende,
oefter-tänksamhet, försumlighet, (the) glömde bortt
thet som mest låg macht opå som war maten,
och igenom sådane oförsyn blef folket mest
förswelt. Fin. handl. 8:182 (1554). Ryttarne
hade ... för lättie, oförsyn och öfverflödigt
drickande skuld slätt intet achtet fienderne.
Tegel Gust. 1 hist. 2:323.
Oförsökelig, adj. Outransaklig. [Mnt.
unvorsokelig.] huru obegrijpeligha äro hans
domar, och oförsökeligha hans wäghar.
NT 1526 Rom. 11:33.
Oförtalad, p. adj. Otadelig. Görer all
ting vthan knorr och twekan, på thet j
må-ghen wara oförtaladhe och rene. Philipp.
2:15.
Oförtröten, p. adj. the göra wgl, och
rijke warda på godha gerningar, gerna giffua,
äro oförtrötne (xotvomy.oi, öfv. 1882: dela
med sig). 1 Tim. 6:18.
Oförtvifladt, adv. Utan tvekan. Therföre "
är iagh ock oförtwiflat kommen, sedhan iagh
wardt kallat aff idher. Ap. gern. 10:29.
Oförtänkt, p. adj. Icke betänkt (på).
thet wij skulle szenda tig ther nidh
botz-menn, krut och lodh etc. szom tu begärer,
thervtinnan äre wij plat vfortenckte. Gust.
1 reg. 9:336. thet wij skulle göre någet tug
jn i Norige, äre wij än nw aldelis
oför-tenckte vdij. 11:71.
Oförvandlad, p. adj. Oförändrad, all
bodh och befalningar som Konungen beslutit
haffuer, skola oförwandladha bliffua. Dan.
6:15.
Oförvandlig, adj. Oföränderlig,
för-wandla Christi eghen oförwandligha
ord-ningh. L. Petri 2 Sänd. 209.
Oförvarliga, Oförvart, Oförvarnadt,
adv. Oförvarandes. han hadhe sådane
oqwe-mensord ... latedt sig oförwarlige vndfalle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
