Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ohoflig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ohoflig
— 607 —
Ohörd
Ohoflig, adj. Omåttlig. Et ohofligt
misstroende til sin penna och för mycken flit
at laga eller förbättra, försämrar ofta.
Celsius Tal 58.
Ohofliga, adv. Utan hof, utan måtta.
I medgången håller thet (hjertat) intet mått,
och förhäfver sig ohofliga. Svedberg Sabb.
ro. 2:1274. le och dantza ohofliga och
syndigt. 2:1463. thär stod en stor säng, att them
tycktes henne vara ohofliga tiltagen.
Reen-hjelm 77.
Ohold, p. adj. Ohöljd. [Isl. ühuldr.] Dömer
widh idher sielffua, om thet är degheligh.it,
at een quinna bedher Gudh ohold. 1 Cor.
11:13. oholdt hoffuudh. 11: 5. icke skola the
gå ther in (i det allra heligaste) och skodha
Helghedomen oholdan. 4 Mos. 4: 20.
Ohugna, tr. Bekymra, oroa, göra
misströstande. ingen menniskia bedröfvar
(ohugnar, bekymbrar) han vetterligen och med
vilja. Comenius Tung. 835. Och kan jag
intet bifalla them som vilja, at man
ingalunda skal tala om döden för then siuka,
honom, som the säija, ther med at ohugna
och förskreckia. Svedberg Catech. 525. Han
(skriftefadern) moste intet bedröfva eller
ohugna the reltferdigas hierta. Ders. 574.
Ohugnad, m. Bedröfvelse, bekymmer.
[Fsv. ohughnadher, Isl. ühugnaör.] den der
i verlden så länge lefvat hafver, sig sielf til
spått och ohugnad. B. Oxenstjerna
(Lönbom Sv. arch. 2:167).
Ohuldeligen, adv. Ovårdsamt,
slösaktigt. see till, huru thet rychtas och gifves,
at godt rycht icke fattas, och föret (fodret)
icke ohuldeligen medhfares och spilles.
Brahe Oecon. 78.
Ohygg, adj. Ful, stygg. The dygder så
vackra, the laster ohygga. Törnevall B 3 a.
Ohygga, f. Spöke, vidunder? Den
långsamma andegången höres i tornuret, der
nödvändighetens ohygga tyckes bortgnaga
med jerntand sekund för sekund af de
nedanför boendes lifsmått. Törneros 1:90.
Ohygglig, adj. Ohyggeliget hus, hus som
ej är fritt från spöken. Lind Ord.
Ohyllest, f. och n. Ogunst, så framt
j vele vndhuika våre vrede och ohyllest.
Gust. 1 reg. 4: 292. thin wredhe och ohyllest
war offuer mich. O. Petri Men. fall N 7 b.
man tagher sigh til wara för synd, på thet
han icke åter skal komma j Gudz ohyllest.
L. Petri 1 Post. c la. lade sigh högsta
vinning om ... at Marsken skulle komma uthi
Konungens ohyllest. Schroderus J. M. kr.
633. han var kommen j edert ohyllist för
sin försymilse. H. Brask (HSH 13:133).
Ohyra, f. 1. Ond ande, troll, spöke.
[Mnt. unhuren, adj. pl.; jfr T. ungeheuer.]
een bäck, hoos hwiicken een hoop ohyrer
äre, at thär ingen boo kan. Lælius Res.
2: 86. — 2. Odjur; skadedjur. Hercules ...
wille förgöra thenna vnderliga ohyran (Ler-
neiska hydran). P. J. Gothus Leiser C i a.
ränsa (floden) ifrån krokodilernas ohyra. /Is.
Ban. 1: 468. ther itt stort förråd är aff
spanne-måål, vistas mycken ohyra och rottor.
Schroderus Kysk. speg. G 2 b. Råttor äro ibland
all ohyra de värsta. Carleson 642. the
råttebo som kunne finnes emillenn panelen
och wäggerne ... måtte vttrijffwes, och alle
the holl, therigenom sådenne ohyror kunne
inkomme. måtthe tilltäppes. Hist. bibi. 2:94
(1574). Plågat man är utaf löss, af loppor,
af möss och ohyror. Oxe 51. vatnet, när
thet stadnar på en ort, blifver tiokt,
stinkande och med ohyror upfylt. Spegel Sal.
pred. 18.
Ohyrig, adj. Ofantligt stor, vidunderlig.
[Mnt. unhure, T. ungeheur.] then ohyrige
Goliath. P.J. Gothus 2 Pred. H la.
(öronen) hengde honom, såsom någrom
ohyri-gom, oförnufftigom diwrom, neder på
fötterna. Calv. D 8 a.
Ohyrlig, adj. Onaturlig, förnuftsstridig.
[T. ungeheuer.] ena ohyrliga, ogudachtiga,.
gudzlasterliga och ogudeliga lära. P. J.
Gothus Calv. El a.
Ohäpandes, adv. Oförhappandes,
vild-värcket (villebrådet) kan ohäpandes falla L
nätet. R. Foss 465.
Ohoflig, Ohöfvelig, adj. Ohöfvisk.
ohöflige och bondachtige seder både uthi
åthäffvor, affecter och taal. Chronander
Surge A 2 a. uthi åthäfvor, ord och
gärningar skamlös och ohöfligh. Schroderus
Kysk. speg. D 7 b. ohöffuelighit snack. L.
Petri 2 Post. 13 b. man blyies thet göra
för menniskiors ögon som sleemt och
ohöffuelighit är. Chr. pina D 5 b. Altså finge the
nu här gråta, som tilförende hade haft itt
fast ohöfweligit Iöye. Svart Kr. 172.
Ohöflighet, f. Oskick, osed. de, när
de hafva druckit, det i glaset är lemnadt,
1 brunnen åter inkasta, och andra sådana
ohöfligheter. U. Hjärne Under. 29.
Ohöfveliga, adv. Ohöfyiskt. Kärleken
... skickar sigh icke ohöffueligha. 1 Cor. 13:5.
Ohöfviska, f. Ohöfvisk gerning. [Isl.
ühæverska.] the landzlagh ... the ther ingen
... ohöffuesko, sleemheet eller otucht tillata.
L. Petri Krön. pred. B 4 b. bewara tin
tie-nare för ohöffuisko. Sir. bok 23: 6. driffua
allahanda ohöffuitzko. P. Erici 1:139 a.
Ohöfviskeliga, adv. Ohöfviskt. en dåre
förwijter enom ohöffwitskeligha. Syr. 18:18.
the tala ohöffwetzskeliga. L. Petri 1 Post.
M 2 b.
Ohörd, p. adj. Oerhörd. [Fsv. ohördher,.
Isl. üheyrbr.] han annat folck medh
monga-handa och ohörda plåghor pijnat hadhe.
2 Macc. 9: 6. Thenna sak vorde them svåra
fremmande och ohörd förekommandes.
Schroderus Uss. Alb. hans ohörda
nisk-het går så långt, at han ej engång nännes.
äta sig mätt. Modée H. Smulgråt 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
