Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rundel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rundel
— 687 —
Rust
rundasser, ett slags sköldar att nyttjas vid
stormningar, och voro dels slätt och rätt
blanka eller svarta, dels ock med mera
på-kostadt arbete. Adlersparre Afh. 219.
Endast capitainerne måste hafva varit försedde
med en sköld kallad rudass (äfven rundass
och rundel), emedan blott en sådan upptogs
i utredningen för hvarje kompani.
Hamilton 118.
Rundel, m. Rund, krets. Thet
(himlahvalfvet) sträcker sig omkring all verldens
rundell vida. Spegel G. verk 55.
Rundel, se Rundass.
Rundeliga, adv. Oförbehållsamt, rent
ut, öppet, thet segher iach rwndeliga vth,
at större parten aff the gambla closter
personer jntit haffua beröma sich for gudhi aff
en obesmittat jomfrwdom. O. Petri Klöst.
F 4 b. (han) bekende rundeligha, at han icke
war Christus. L. Petri 1 Post. D 3 b. Han
säger här frijt och rundeligha, Ingen kan
tiena twem Herrom. 2 Post. 241 a.
Rundhet, f. Liberalitas, Rundheet eller
giffmilheet. L. Petri Krön. pred. D6a.
Rundmätig, adj. Riklig, i rikt mått. så
hafve vij rundmätigh orsaak hafft... honom
medh krijgh thet at vedhergelle.
Schroderus Liv. 490.
Rundt, adv. 1. Utan förbehåll, rent ut.
som icke klarlighen, rundt och
oppenbar-lighen sigh bekenner till vår Troos
Beken-nelse. Förslag till kyrkord. 361. the skulle
rundt uthsäija sin mening. Schroderus
Liv. 356. Så weter rundt aff sagt att iagh
will nu intedt vara edart hoffuit och koning.
Svart Kr. 127. han sägher rundt vth, thet
orsaken til all plågha är then förachtelse
som wederfars ordet. Uti. på Dan. 397. the
uppenbart och rundt ut neka Christi och
the dödas upståndelse. Svedberg Sabb. ro
2:1249. iag vil runt ut bekenna At iag
för-måår ej meer om thenna saken schrifva.
Spegel G. verk 139. — 2. Utförligt,
omständligt. Jag haver rundare dessa
odygder beskrivit, än iag i förstonne tänckt.
Hermelin D2a.
Rune, m. Cantherius, rwne, hest
som snöpt är. Var rer. voc. P 6 b. [Mnt.
rune; T. raun, raune.]
Runga, intr. Skaka. Nu bullrar åskian
så at heela jorden rungar. Spegel G. verk
78. Omhvälfven all ting, at jordklotet rungar.
Dalin Vitt. 3:51. När blixt och dån i
luf-tèn ljungar, Så tycks som hela verlden
rungar. 4: 325.
Runn, f. Rönn. Risingh 12. Runpåk.
Rudbeck Borås. 19.
Runobok, f. Trollbok, svartkonstbok, the
båro theras Runo böker fram och brende
them. L. Petri Kyrkost. 58 b.
Runokarl, m. Runokarl eller trulkarl.
L. Petri Kyrkost. 70 b. then landkunnoga
Runokarlen och Afguden Rijka Odén be-
nembdh. Kr. 16. Widulff ock var en
Runokarl och myckit behändigh på kocklerij.
Kr. 32.
Runokonst, f. för sina Runokonst och
trulldom skull vardt han ... hållin för
oöf-vervinnerligh. L. Petri Kr. 16.
Runoslag, n. Trollspel, trollsång. Alt
medan jag slår ett runaslagh, Blomstras skall
mark och ängh. Sv. folkv. 1:40. Der
Kifvades skog, der blomstrades mark, Dett
kunde vähl dhe runaslagen vålla. 1:41.
Runslare, m. "Person, som söker
förleda sjömän att rymma, för att sedermera
sälja dem åt fartygsbefälhafvare, som
behöfva folk".
Rus, n. Ett slags kortspel. [T. rausch.\
Ruus. Stjernhjelm Here. 153.
Rusa, intr. Vara rusig. när han
(djefvulen) begynnar gå til wercka med tigh
(under ruset), så får tu wäl finna, huru wäl tu
rusar. L. Petri Dryck. E 2 a. thet kan icke
lenge stå, När man wil altijdh rusa. Psalmb.
1572 (Wijsa om dryck. A 3 a).
Rusgalen, adj. Galen af rus. I afftons
du så russgahlen var, Din eigen brudh du
bahna gaff. Sv. forns. 2: 78.
Rusin, (v_>-i), n. Russin. Tagher migh
hijtt... tuå läster vijn, Fem kokat får ... och
100 styckin Rusin. Dav. hist. 39. fikon och
rousin var ther en gemen mat. Spegel
Öpp. par. 10. Rusiner, pl. Lind Ord.
Ruska, impers. Skaka, när tu fåår höra,
at thet ruskar offuerst vppe j skatanar
(topparne) aff Päronaträän. 2 Sam. 5: 24. — Refl.
En mächta modig tåpp {tupp) sigh ruskar
(ruskar på sig), gaal och rörer. Achrelius
Mor. C 3 b. Rijffuer edher i huffudhet och
rusker edher, i träghne och arbetesamme
bönder och åkermän, ty han (Gust. Adolf}
ligger nw och hvilar sigh, som haffuer hållit
vård och hegnat kring edher åker oc eng.
J. Rudbeckius 4 Pred. D4b.
Ruska, intr. Sorla. [T. rauschen, Mnt.
rusken.] Källor och lefvande vatn, fördeelt
uti månge små bäckiar, Ruska så sachtliga
fram. Stjernhjelm Here. 267.
Ruskande, p. adj. Ruskig. I mildt och
i ruskande väder. Dalin Vitt. 3: 245.
Russa, intr. Gunga. Brodén (bron)
öff-ver samma elff... russar och röster sigh
myckit, när man köhrer eller rider öffver
henne. Gyllenius 21. (Jfr Rietz under
ronnsa.)
Rust, f. Rustning, liggia . . . uthi vapn
och rust vederrede til fäderneslandzens
be-frijelse. Girs Gust. 1 kr. 14. upförde ock
uti rust och vapn en stor och ansenlig
krigs-mackt. Joh. 3 kr. 85. the reetadhe
menig-heeten til at sättia sigh uthi rust och vapn.
Schroderus Liv. 706. heele krigzmachten
sigh uthi rust Stella skulle. Ders. 753.
Rust, n. Stund (rast)? [Jfr Mnt. ruste.]
satte the sigh samman til bords, snackade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
