Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skotveng ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skotveng
— 742 —
Skred
Skotveng, m. Skorem. [Isl. sköpvengr.]
Huilkens skootweng iagh icke werdigh är
vplösa. Joh. ev. 1: 27. pl. skootwenger.
Marc. 1: 7.
Skovärd, n. (Se Värd.) han aldrigh ...
så mykit som wara kunde itt skoowerd taghet
hadhé aff någhra menniskio. L. Petri Sir.
bok 46:22.
Skraffera, tr. Skrafferadt tyg, eller
bro-deradt med guld och perlor. Murberg (Vitt.
A. H. 5:156). [Jfr T. schraffieren.]
Skrafla, intr. [Isl. skrapla.] 1. Gnissla.
the (mössen) pijpa och skrafla. R. Foss 86.
— 2. Skramla. En nöt skraflar icke aliena
i säcken. Lind Ord. — Jfr Rietz.
Skrafvel, n. Skräp, struntsaker, skrafvel,
scruta. Comenius Tung. index.
Skrafvelmat, m. 1. Efterrätt, dessert.
Skraffwelmaat, cupidiæ, dapes, secundæ
mensæ, lauticiæ, bellaria, tragemata.
Hel-singius. — 2. Klifs. Lind Ord.
Skraka, intr. Harkla. — Med skrakande
och hostande uphäfva och förkasta den
slem-het, som så flytande var. Gjörwell Nya
sv. bibi. I. 2:89 (1607).
Skral, n. Skralhet, uselhet. vårt älendz
skraal. Achrelius Vitt. 438.
Skräll, n. Skräll. [D. skrald.] tå fattade
han uthi handen en silfver kula och sträckte
armen uthom sängen; när nu kulan aff
pågående sömpn föll uthi ett undersatt becken,
gaff hon til ett sådant skräll som kunde
honom nogsampt upväckia. Sylvius Curt. 58.
Hög torn stå i fara för dunder och skräll
(åskslag). Törnevall C 3 b. Han talte
med en röst, som gaf ett skräll tilbaka Från
afgrunds håla bärg. Kolmodin Qv. sp. 2:207.
Skralt, m. Skral karl, stackare, hon
beslutit at låta på stunden viga sig med den
skral ten. Missförst. 79.
Skrama, Skramma, f. Skråma. [Mnt.
T. schramme.] Vibex, skrama. Var. rer.
voc. E 4 b. vndslap ... med en stoor skrame
j kindbacken. Gust. 1 reg. 10:126. han
vnd-fick månge diupa skrammor och såår.
Schroderus J. M. kr. 361.
Skramla, intr. Slamra, prata, hon ...
vil i skinnet spricka, När hon ei skramla
får. Kolmodin Qv. sp. 1:195.
Skramla, f. Skallra, barnet ... leker
medh skramlor. Comenius Tung. 230.
Skranga, f. Galler, gallerverk, skrank.
C lat rum, skranga, galra, som är för fenster.
Var. rer. voc. G 4 a. Lo r i ca, skranga som
görs på stein ingår eller taak at man icke
scal falla vtfore. Ders. G 4 b.
Skrankelverk, n. Skrank. Cantzeliet,
der Secreterarne medh deras underhaffuande
Cantzelister skole sittia och arbetha, åtskildhe
hvar ifrån andre medh skranckelvärcke, så
högt att den eene icke kan sij till den andre.
Civ. instr. 810 (1626).
Skrankstecken, n. Tornering. Harnesk,
sadlar och annan tilbehöringh til
skranck-stechen. Tegel Er. 14 hist. 323 (1561).
Skrap, n. 1. Skräp. [Isl. skrap.] samme
Rysse köpmenn icke före stort annet änn
förderffwelige warer hijt inn j Rijkit, som
är hansker, Ryssehuder, lerefft, köyel, och
annet slijckt skrap. Fin. handl. 7:117 (1544).
Han hölt them alle för stoff och skrap. En
liten Crön. F 6 b. — 2. Skrapa, näpst, när
jag vil med skrap på leken giöra slut, Så
gliser han theråt, och räcker tungan ut.
Kolmodin Qv. sp. 1:19.
Skraptorr, adj. Torr, så att det krasar.
(Jfr Rietz skrafveltorr.) Enär våtaktig och
ostadig väderlek är, må man ej vara så
granlaga derom, at höet skraptort, som man kallar,
inbärgas, utan kan något däfvigt och segt
införas. Carleson 202.
Skratte, m. Narr, gäck, person som
väcker åtlöje. [Isl. skratti, trollkarl; spöke,
buse.] monger som ellies är skickelig och
förståndig, kommer så fierran med sitt swalg,
at han intet bättre är än en rett gieck och
skratte. L. Petri Dryck. B 6 a. Christus
... är worden arm och elende ... Therföre
är werlden intet om honom, vthan hon
håller honom för en dåra, och en wansinnigh
skratta. 1 Post. C 6 a. en lättfärdigh skratte
och hans oförskämde rotesällar, som alla
qvins personer haffua så skamligha
vaan-vördat. Phrygius Äkt. pred. D3b. the
förnufftige och förståndige kan man icke
snarare kenna och utmärkia, än Som bland
narrar och skrattar. Schroderus Hoff. väck.
77. Seer tu ey, at skratten bär en book Och
meenar ther af blifva klook. Chronander
Surge D 5 b. Mång hustru och sätter
tupp-fiäder i hatten På mannen, och hembligt gör
narr af then skratten. Törnevall B1 a.
Rietz skratte.
Skratteri, n. Galenskap, gyckel, gäckeri.
spöriandes them (vederdöparne), om thetta
skulle wara någen bestondig och retskaffen
religion så swerma och bulra, föra folket i
så grofft swermerij och skratterij, att ingen
kunde weta annadt än the wore rasande eller
vppenbarlige besatte. Svart Kr. 98. Thesse
rijhm (vid P. Sunnanväders och M. Knuts
skymfliga intåg i Stockholm) wordo medh
mycket skratterij framförd medh fastelagx
åthäffuor och action. Ders. 113.
Skrattlöje, n. Skrattlöije, cachinnus, vel
risus immodicus, totum qvatiens corpus.
Wallenius Gram. F4b. blef af skratlöije
så stort gny at thet hördes kringh om then
by. Messenius Krön. 38. han gaf til et
stort skrattlöje, så at det skall i hela huset.
Roman 35.
Skred, n. Steg. (Jfr Rietz 597 b.) [Mnt.
schrede.] kom ... itt skredh närmer. P. Erici
1: 60 b. ett schred ... eller fem fötters längd.
Comenius Tung. 762. Thenna ort lågh vidh
fämtusende skredh ifrån staden. Sch ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
