Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skyndan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skyndan
— 752 —
Skådebröd
Lindestolpe Frans. 40. — 3. Uppmana..
{Fsv. skynda, pådriva, egga, Mnt. schunden.]
een art och beneghenheet lågh j hiertat, som
allstedes eggiade och skyndade til thet som
ondt war. O. Petri Sal. A 2 a. gudh oss
vpueckier och skyndar till thet som gott är.
Svar till P. Eliæ e2a.
Skyndan, f. Skyndsamhet. hast och
skyndan til then handel nyttighare vore, än
långlig betenkning och tilrustning.
Schroderus Liv. 548.
Skyndare, m. Tillskyndare, uppviglare.
onda skyndares taal oc raadt. Gust. 1 reg.
1:138.
Skyndeliga, Skyndeligen, adv.
Skyndsamt. [Isl. skyndiliga.] Rikisens rådh ...
skyndelige komme til sammens. Gust. 1 reg.
6: 267. han mötte skyndeligen vpkomma (till
Stockholm). Thyselius Handl. 2:140 (1540).
Skyndelse, f. Tillskyndelse. Och ær
teslikis aff theres skyndilsze mykit
stem-plath. Gust. 1 reg. 2:128.
Skyndning, f. Skyndsamhet. [Isl. [-skyn-ding.]-] {+skyn-
ding.]+} medh ... stor skynningh och hasth
han then reese fore siigh togh. Finl. 464
(1510).
Skynliga, adv. Klart, tydligt. Vijsdom
är själenes sool, som töknen skingrar och
dimban, At hon • skynliga see kan hvad
henne tienar och höfver. Stjernhjelm
Here. 433.
Skynt, adv. Skyndsamt, må ingen undra
på, At Herr Carlberg från oss vijker Ok så
skynt åt Vermland fijker. Lucidor Oo 3 b.
Jfr Söderwall Ordb. skynter.
Skyrd, f. Skärning, genomskärning,
upp-gräfning. [Fsv. skyrß (Schlyter Ordb.),
Isl. skurar; jfr Rietz 591 b ] then aa till
Norcöpung fraa roxn mötte förwendis till
Sudercöpung ... om bergh eller annat meen
swadane skyrd ey kwnne betage. H. Brask
(HSH 14:76). Jfr Skörd.
Skytt, n. Artilleri, kanoner. [Mnt. schutte,
T. geschutz.] Skyttet, som utgjorde den
betydligaste delen af det s. k. Stora Arklij,
fördelades i det grofva eller Murbräckor
och Fältskyttet. Adlersparre Afh. 239. Jfr
Skott 2.
Skytta, m. Skytt, bågskytt. [Fsv., Isl.
skytta.] Han ... wardt en godh skytta. 1
Mos. 21:20. Ingen skytta föriaghar honom
(Leviathan). Job 41:19. Han haffuer
kring-hwerfft migh medh sina skyttor. 16:13. the
quarbleffne sköttor j Kedar skola mindre
warda. Es. 21:17. skyttonar drabbadhe på
honom medh boghanar. 1 Sam. 31:3.
Skytta, intr. Sigta, måtta, syfta. Man
tål ei qvinfolck stort, som efter månen skytta
Och bland sitt husgeråd tub, glob och
mått-staf flytta. S. E. Brenner Dikt. 2. 115.
Skytta åt något, nach etwas zielen, als einer
der da schiesset. Lind Ord.
Skyttare, m. Skytt. [Fsv. =, Isl. skytari.]
en pijl som uthskutin varder aff en starck
skyttare. Forsius Esdr. 192.
Skyttefana, f. Ett kompani skyttar (till
häst). Lätta rytteriet, såsom ränne- och
skyttefanorna. Röding 238.
Skytteri, n. Jagt. lägelige platzer för
menniskions kröps uppehälle, som var
skyt-terij och jägerij. Rudbeck Att. 1:88. de
gamle älskat skytteri och färdighet i
skjutande. Botin Hem. 1:6.
Skyttetyg, n. Den sämsta rustningen
kallades Skyttetyg, emedan de ryttare, som
dermed voro beväpnade, gemenligen förde
en lång hake eller bössa och voro
hakeskyttar till häst. Det samma bestod af ett
stormhufvud eller en stormhatt och en krage,
ett skottfritt rygg och kräfvete, puchlor och
långa skerfvor både på armar och lår. Allt
detta erfordrades till ett godt eller helt
skyttetyg, hvilken rustning stundom förde
knäfvel-spjut eller fyräggare. Ett ringa skyttetyg
deremot hade endast rygg och kräfvete med
pansarärmar och en stormhatt, eller ock i stället
en pansarskjorta. Adlersparre Afh. 216.
Skyttgeskär, n. Skärmytsel med
skjutvapen? begynte de Danske hålla tappert
skyttgeschär med de Svenske. Tegel Er.
14 hist. 169.
Skyttla, tr. Skaka. [T. schiitteln.] een
hvijngalen springare, Som migh fast stöter
och skytlar så, At fötter och låår må brista
åff. S. Brasck Förl. sonen F8a. Hans
skuta runckar starckt och skyttlar mast och
bord. Wexionius Sinn. G 4 a. Dolske
pe-tard och gräslige jordgrund-skytlande miner.
Stjernhjelm Fredsafl l intr.
Skå, adv.(?) Gå i skå efter någon,
gå på lur, i smyg efter någon för att se
hvad han tar sig för. [Jfr Isl. skå, å skå.]
tog han med sig til tuhundrade hakeskyttare
och drog i skåå efter de Danske. Tegel
Er. 14 hist. 271. tu skalt gå effter i skåå
Att see huru han gåår ther på (hur Judas
skulle bära sig åt att stjäla frukt i
grannens trädgård). Rondeletius 86. Se Rietz
under Skåa.
Skåda, tr. och intr. Tå nu Philisteen
sågh och skodhadhe Dauid. 1 Sam. 17:42.
Tå iagh thet sågh ladhe iagh thet på hiertat,
och skodde och lärde ther aff. Ord. 24:32.
iagh skodhar vppå (betraktar) all tijn bodh.
Ps. 119:6.
Skådare, m. Konungen bestelte skodhare
j all land j sitt Rike, at the skulle låta
komma til hopa alla degheligha vnga
jungfrur. Esther 2: 3. säya til Siyarenar, I skolen
intet see, och til skodharenar, I skolen intet
skodha oss then retta läron. Es. 30:10.
Skådebord, n. Bord, hvarpå skådebröden
lades, skodhobordet. 4 Mos. 4:7.
Skådebröd, n. (Skodhobrödh) Kallas
effter Ebraiskon, Panis facierum, Thet är brödh,
som altijd är för öghonen. Marc. 2:26 (glossa).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
