Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skämming ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skämming
— 756 -
Skänkekar
Skämming, Skämning, m. och f.
Bistock. (Se Rietz skämming o. Fataburen
1907, s. 24. Jfr Biskämming.) behöfves
här (vid binas svärmning) och skönt förråd
på skämningar. Colerus 2:97. skal
skäm-ningen vara bunden vedh stolen fast, at hon
icke faller aff. 2:100. (Jfr Ihre Dial.-lex.
skämning, Rääf Ydremålet skjämmning.)
Skämt, n. 1. Löje, åtlöje, all feste skola
wara them itt skempt, Ty the skola göra ther
bolwerck före, och doch winna them. Hab.
1:10. — 2. Förlustelse, lek. Thetta
(kroppsliga onda) war gruffueligit, likwel war thet
icke annat än skemt emoot then plåghon,
som han ewinnerligha j heluetit lijdha moste.
L. Petri 3 Post. 38 a. Alle gemene
ähren-den hafve sine fahrligheter och besvär, ty
elliest vore ett skempt och blott en ähra att
sittia vedh gubernamenten och krigs
com-menden. A. Oxenstjerna (HSH 29:316).
Skämtas, dep. Skämta. Sacktmodigt folck
är icke at skiämtas med, när de först blifva
upphitzade. Lagerström Mad. Apr. 76.
Skämtelig, adj. Löjlig. [Isl. skemtiligr.]
mong ibland tesse stycke äre så alztings
olijk och skempteligh, at itt barn, eller en
geck skal weta bespotta them. L. Petri
Dial. om. mess. 96 a. lettferdiga, ja barnsliga
och fast skemteliga Ceremonier och
åthäff-uor. Kyrkost. 45 a.
Skämtig, adj. Lustig, löjlig. Skämtigh,
ludicer, iocularis. Helsingius. Een liten
Crönike och skemtigh för de Danske, Doch
ganska alffuarligh, ynkeligh, och gruffweligh
för the Swenske. Gustaf 1. eena skemtigha
Wijsa. P. P. Gothus El b. medh skemptig
fåfengio. L. Paul. Gothus Kometsp. B 2 a.
Skämtvis, adv. i skemptwijs (på skämt).
Svart Kr. 45.
Skämtvisa, f. nu är iagh worden theras
skemtewijsa och åthlöye. L. Petri Jobs
bok 30: 9.
Skända, tr. 1. Svära och förbanna, rasa
åstadh, undsäya (hota, höta, knotas), skänna
(förmaledija). Comenius Tung. 893. — 2.
Förderfva, komme soolen oss för näär, vi
blefve brände. Och ginge hon för högt, oss
kölden hastigt skände. Spegel G. verk, 177.
Skändagäst, Skändeman, se
Skämdagäst, Skämdaman.
Skändlig, adj. tiena the skendeligha
aff-gudhar. Vish. 14:27. skendeligha liughare.
Försp. till Vish. tu moste haffua itt
skende-lighit rychte. Hes. 22:5. En tiwff är een
skendeligh ting. Syr. 5:17. Ingen
skende-lighare ting är, än at en vnner sigh icke
sielffuom gott. 14:6. M. Knwt giorde sedan
ett skännéligit vproer emot Her Götstaff.
Svart Kr. 59.
Skändliga, adv. the skändelige oc
oskälige vtkreffuia theris renthe oc rettogheter.
Gust. 1 reg. 6:305. och hadhe sigh
skendeligha medh henne (frillan). Dom. 19:25.
Judanar så skendeligha aff någhra Greker .. •
försmädde wordo. Försp. till Vish. Lysias
sielff flydde ock skendeligha. 2 Macc. 11:12.
han tyckte illa wara, at han sigh så
sken-deliga förseedt hadhe. L. Petri 3 Post.
47 a.
Skändsel, Skändsla, f. Skam, blygd,
vanrykte, ider agta bör, ati icke for nogon
forszumelsse skull lijde nogon skentzill
eller nederlag aff fiendernar. Gust. 1 reg.
10:27. The komma icke til skensel j then
onda tidhen. O. Petri 1 Post. 2 b. kom
henne vdi stoort wanrychte och skäntzell.
RR maj 1544. han wthan widare rop ryckte
eller skendzell må komme dädhen. RR 8/s
1548. Der den ogudlige går, går ock
föraktet i följe, Och försmädelse är med skymf
och skändsel i raden. A. Nicander Vitt.
69. Wärde medh scam och skendzlo clädde
the som högt beröma sich emoot mich.
Dav. ps. 1536 35:26.
Skänk, m. 1. Dryckeskärl, bägare. Han
hade her tillz förskaffat sig een godh hoop
söölff faat, söölff talerker, skenkke,
kredens-ser. Svart Kr. 81. hans (erkebiskopens)
skencker gick nestan öffuer Konungens.
Ders. 102. — 2. Munskänk. Konungens
skenck. Neh. 1:11. then öffuerste skencken.
1 Mos. 41: 9. höffuitzman öffuer skenckerna.
40:1. Skänken skäncker uthi uthur
skäncke-kannan. Comenius Tung. 564. — 3.
Vinskänk, källarmästare, krögare. skola dhe
til-förordnade skencker vid straff hafva och hålla
rätt mått med kannor och stoop. Stjernman
Com. 1:263 (1576).
Skänka, tr. (om drycker). Wijsheten ...
skenkte sitt wijn. Ord. 9: 2. dricker aff
wijnet som iagh skencker. 9: 5. skenck them
wijn. Jer. 35:2. skålar och kannor, ther
man medh vth och in skencker. 4 Mos. 4:7.
Herren haffuer een skåål j handenne, och
medh starckt wijn fult inskenckt och
skencker ther vthaff. Ps. 75:9. medh samma
kalk som hon haffuer skenckt idher,
skencker henne dobbelt. Upp. 18:6. tu haffuer
skenet oss med itt bittert wijn. Dav. ps.
1536 60: 5.
Skänkebir, n. Spisöl, svagöl. [Mnt.
schenkeber, T. schenkbier. Jfr Rietz
skänk-jebjor, svagdricka.] han (drängen) vet sig
inställa Hoos källarepijgan, thet får tu
om-gälla, Ty hon far offt’ vilse om skänkebijrs
tunna, Och bästa ööl tappar i legedrängz
kanna. Törnevall C 2 a.
Skänkebör, n. Jfr Skänkebir.
Deu-teria, Lo ra, sköliowijn ther wijnbären
skölias med watn sedhan wijnet är ifrå löpet,
skenkebör. Var. rer. voc. I 3 b.
Skänkekanna, f. Se under Skänk 2.
Skänkekar, n. Dryckeskärl, bägare, iagh
hadhe Pharaos skenckekaar j minne hand,
och toogh och tryste them (drufvorna) j
skenkekaret, och fick Pharao skenckekaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
