Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slakna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slakna
— 763 —
Slappo
Slakna, intr. Aftaga, minskas, hans
outh-säijelige store bitterheet nogorlunda slaknade.
Schroderus J. M. kr. 156. Kärlek slaknar
ibland, när litet finnes i visthus. A.
Nicander Vitt. 191
Slakra, intr. (Tryckfel för flakra? Se
Flackra.) Man moste först trädha then groffua
Satan dristigt vnder ögonen, och när han
steller sigh stoltz och högferdigh, så ödmiuka
och bucka tu tigh wel lågt, så slakrar han
högt öffuer tigh såsom een stoor humbla.
Balck Krist. ridd. B 8 a.
Slaktog, se Slägt o g.
Slampament, n. = Slampamp. thet
onyt-tige slampandhet bönderne äre vana haffua
när the komma tiill stadhen, haffuer han
lijthet eller mykitt så will han lijkuell holla
slampamenth j tre nätther. Fin. handl. 6: 289
(1545).
Slampamp, Slåpamp, m. Rucklande,
fråsseri. [Mnt. slampamp, "üppige
Schlem-merei, wo allerlei Zeug in Masse genossen
wird", T. schlampamp.] holles ...
offwerflö-dig förtärning och slampamp. Fin. handl.
7:126 (1544). eij heller vnderholle wij eder
(knektarne) förthenskuld atj altijd schole
lig-gie på eder slampampen. RR lß/e 1543. Wij
wette jcke om wår taske wil recke tiil att
hölle tig eller någhen annen aff Wåre
be-falnigxmen frij slå pampan wppe mett örther
(vört?) Tystöll (Tyskt öl) win och annett
slikt. Gust. 1 reg. 6:73. han war gången
icke til något stoort Pankeet och slåpamper,
vthan til at äta brödh. P. Erici 2: 277 a. —
Adverbialt. ränna slamp pamp (i sus och
dus) hijt och dijt. Schroderus Hoflef. 175.
Slampampa, Slå pamp, intr. Fråssa,
lefva i sus och dus. [Mnt. slampampen,
T. schlampampen, D. slapampe Kalkar.]
Wij haffwe förnummit, att en partt aff thet
sälskap, som ther hoss tig äre på Stäkeborg,
slampampa flux både natt och dag Hwarföre
är wår wilie, att tu seer på brädet, att ther
holles en skälig förtäring. RR 21/o 1543.
Feete Anders och Lasse tamp Å trå dem
så dhe slå pamp. Rondeletius 35.
Slamra, tr. Blanda, röra. The slambre
tilhope thet nyie och gamble. En liten Crön.
E 3 b.
Siam säck, m. Eg. säck full med dy;
lättfärdig qvinna. Han (den okyske) tagher
hwadh han finner, Ja, offta en slamseck för
sina degheligha hustru. Syr. 23:24 (glossa).
skökior och slamsäcker. T. Johannis Fästn.
A 9 a. han gör aff migh stort geck. Kallar
migh hora och slamseck. N. Holgeri D 8 b.
— Jfr Säck.
Sland, Slånd, m. Rulle pä spinnrock.
(Se Rietz slann, m.) Verticulum,
Sphon-dylus, sland, snäll. Var. rer. voc. K 3 a.
Slånd, spondylus, verticillum. Helsingius.
spinna ... medh slända och sland (fuso cum
verticillo). Comenius Tung. 498. Tenen (slän-
dan), på hvilken är slanden. Orb. piet. 121.
Hvarken bruka röck eller sland. N.
Holgeri E 6 a. Hvad Clotho lagt uppå och
Lachesis har spunnit, Var ey så vida än, at
det til slan har hunnit. Rudbeck d. y. 44.
Slånd, m. Lind Ord.
Slanga, f. [Mnt. slange.] 1. Orm. en
ringh som war een slanga (gjord i form af
en orm). Rääf Ydre 3:411 (1594). — 2.
Ett slags kanon. Serpentina, slanga.
Var. rer. voc. L1 a. Slanga, äfven kallad hel
slanga, sköt en åttapundig jernkula. Röding
170. Till fältskyttet hörde slangor, nemligen
fältslanga, tre qvartersslanga, halfslanga.
Adlersparre Afh. 236.
Slangekrut, n. Styckekrut. Adlersparre
Afh. 244. Jfr K orne kr ut.
Slänger, m(?). (Rietz slänger, n.; jfr
S/1 OL 8slang.) Sällskap, följe, gemenskap.
jag vill intet lägga mej i slänger med
honom. C. Gyllenborg Sprätth. 72. Jag vill
begifva mig i slänger med drängen och tilse
om jag kan locka något ur honom. Villhj. 9.
Slanka, intr. 1. Slå dank. somblige ...
arbeta intit, vtan gå och slancka. NT 1526
2 Thess. 3:11. gå slanka och spassera. Verld,
fåf. speg. 10. — 3. Hänga och slänga. Jagh
skal komma käringen til at dantza... fast
tänderna skaldra och buken slanckar.
Chro-nander Bel. 16 a. — B. Slinka, seer tu
min blancka, Jagh skal lära fougden på dören
slancka. Chronander Surge D 7 b.—Jfr
Språk o. stil 7: 75.
Slant, m. Trasa, söndrigt plagg. Then
andra knapt sin kropp med slarfvor skyla
kan, Och går sin hela tid i grofva vallmars
slänter. Borneman 25. Rietz 625 a.
Slantig, adj. Trasigt klädd, taskig. I
stallet hafver nyss en slantig Pelle gått Och
skiött en vacker häst. Dalin Arg. 1, n. 24.
En slantiger djäkne kan varda en präst.
Vitt. 6:80. Rietz 625 a.
Slantra, intr. Slantra bort, genom
overksamhet förspilla, sudda bort. (Jfr
Släntra.) Många ... ha icke allenast
ingenting lärdt i åhr, utan ock slantrat bort alt
det lilla de kunnat förut. Dalin Arg. 1,
n. 52. Jfr Rietz släntär (625 b).
Slapp, adv. I slapp, med lösa tyglar.
Grollen gick då i helt och kort galop, til
höger och vänster, i slapp, i traf och i all
slags gång. Dalin Vitt. II. 6:110.
Slappa, f. Förlust, skada. [T. schlappe.]
Seer han sigh före, får han ey skul, Elies
får han en slirfva och slappa, Och til
öfverflöd en narrekappa. R. Foss 444.
Slappertyska, f. Rotvälska. Jag kan mig
ey förstå på orrens släpper Tyska.
Runius 2: 2.
Slappo, Släppo, adv. Med tomma
händer. [Fsv. slappe, adj.(?) D. slap(pe)
Kalkar; jfr Rietz slapp, adj., slappe, adv.
(626 a).] Hielp then fattigha ... och lät ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
