Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slappra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slappra
— 764 —
Slem
nom icke gå slappo jfrå tigh j nödhenne.
Syr. 29: 12. (Syr. bok 1536: slappe.) Så
ville Salomon ei hafva händer knappa Och
låta sådan gäst (drottningen af Saba) ifrån
sig fara slappo, Men skänckte henne alt thet
hon har sielf begärat. Spegel Sal. vish. 32.
Ingen husbonde, som någon förmågo hafver,
låter sin trogna tienare svelta, eller gå slappo
och klädalös. Svedberg Casa 135. wijste...
them bytislösa och sleppo heem igen. Svart
Kr. 107. somme stedz bödz them hugg så
att the mötte draga tedan sleppo. Ders.
154.
Slappra, Slapra, intr. [Jfr T. [-schlab-bern.]-] {+schlab-
bern.]+} Fladdra, sladdra. slappra Fadher wårs
blotta ordh fram vthan alt betenckiande,
alffuar och Gudeligheet, såsom een nunna
psaltaren. P. Erici 2:73 a. Jagh är fulwiss
på, att enn skärseldh är till, och achtar iagh
fögha hwadh the troospillare slapra.
Ern-hoffer 18 b. thet är meer än jemmerligit,
at eens sådanas höghlärds, wijs och helig
Mestares böön skal så oachtsamliga brukas
och slapras i heela werldenne, förvthan
gudeliga innigheet. P. J. Gothus Sätt att
bedja G 7 a. Hvadh slaprar tu för
tungo-måäl? Messenius Signill 26. Månger . . .
slaprar och braskar myckit medh munnen.
Phrygius Him. lif 135.
Slarf, f. Slarfva, klädestrasa. Tu ey
ellér skall begjära Thet Gud androm täkts
beskjära, Ey theras hus, ey theras arf, Fast
vore thet en ringa slarf. Arrhenius 64.
uti lumpors slarf förklädd. Kolmodin Qv.
sp. 1:23.
Slarf, m. Klädd i slarfvor. Så prunkar
mången far, at sonen går en slarf.
Kolmodin Qv. sp. 2:579.
Slarftyg, n. Gas, flor. Svedberg Schibb.
278.
Slarfva, f. Trasa. Han hade ... rifvit sina
fanor i slarfvor. Dalin Vitt. 3:338.
Slarfveri, n. Lappri, skräp. Se
Armod er i.
Slarfvig, adj. Trasig. Han skal så laga
at han hafver gode kläder, och icke går
slarfvig. Schroderus J. M.kr. lea. de...
blygdes vedh sin söndrige och slarfvotte
klädebonad. Ders. 55. han slijter . . . sina
kläder til thes the bliffua söndrige och
slarff-uige. Hoff. väck. 109. Inga lilla gångar...
Med trasiga strumpor och slarfviga skor. Sv.
forns. 1:385. then som slarfvot går och
tigger. Spegel G. verk 66. han ser så arm
och slarfvig ut. Olthoff Plut. 9. Inunder
slarfvig drägt hon gyldne skatter dölgde.
Rudbeck Neri5. Kapprocken slarfvig.
Bellman 5: 215.
Slask, n. Slödder, canaille, sluder,
lettferdigt pack, slask. Svedberg Schibb.
254. The vslinga barnen, hwilka man för
intet annat hölt j landena, än wräklingar och
slask. L. Petri Jobs bok 30:8. Apostelen
talar om ärliga qvinnor ... och intet om
skamlösa slask. J. Botvidi Brudpred. 9.
Slasker, m. Tallrikslickare; läckermun.
En svalghachtigh slasker (L. catillo, T.
Nä-scher) slickar här och ther, och slukar.
Comenius Jung. 820.
Slaskig, adj. Smutsig, at man icke skal
må hålla sigh ... reenliga medh sijn klädhen,
vthan man moste gå slaskogh. L. Petri
Dryck. D8a.
Slauraffenland, n. [T.schlauraffenland.]
När the begynna Laudate, så är theras tanckar
strax i Slauraffenland, thet är, i wijnhuuset
och annorstädes, ther lust och glädie wankar.
P. J. Gothus Sätt att bedja G 6 a.
Sledsk, adj. Svekfull, hycklad. [D. sledsk.]
Danske mend ... med teras sledzske ok falske
dagtingan. Gust. 1 reg. 1:118.
Sledskhet, f. Falskhet. [Jfr Söderwall
sleskhet.] kan man föghe troo sæthie tiil
therres löse taal och sledzskhet. Fin. handl.
7:81 (1509). rigisins senningebud skole nw
haffue frij väg oc leygde in vdj theris store
förstis land . .. tiil oc aff vtan all slädzskhet.
Finl. 671 (1517).
Slefa, Sleifa, tr. Rasera. [Mnt. sloifen,
slofen; T. schleiden.] Jama (fästning) skulle
wara slöfet, och fetalien förd in på Narfven.
HSH 15:84 (1591). Jama skulle slefes —
Jama icke blef slefet. 15:85. fienden säger
sig så uti grunden hafva sleifvat densamma
(fästningen), at intet märke är lemnat
derefter på jordene. Spegel (Sv. bibi. 2:46).
Jfr Slipa 2.
Slek, n. Lismeri. ormen hafver tå
infördt thet arga sleket Och med ilfundighet
vår första moder sveket. Spegel Tillsl.
par. 149.
Sleka, tr. Slicka. [Fsv. slekia, Isl. sleikja.]
På then stadhen ther hundar haffua sleekt
Naboths blodh, skola och hundar slekia titt
blodh. 1 Kon. 21: 19. hans fiendar skola
slekia stofftet. Ps. 72:9. hundar sleekte
hans såår. Luc. 16:21. Den intet äther sig
mätt, han sleker sig intet mätt. Grubb 318.
Sleke, n. Man gifver åth gallkoor salt,
som i Värmeland kallas slekie, och i
Norland trååsalt. Lindestolpe Surbr. fråg. 29.
Se Rietz.
Sleken, adj. Lismande, falsk- en sleken
munn och sliprig tunga. Kolmodin Qv. sp.
1:297.
Sleker, m. Lismare. mången illa sviker,
Inbillandes oss, thet... Hvar sleker (är)
rede-lig. Spegel G. verk 39.
Slem, adj. [Fsv. slember.] Dålig,
oduglig, usel. skonadhe ... hwadh godh fåår och
fää war . .. och alt thet gott war, ... Men thet
som sleemt war och intet dogde, thet läto
the til spillo. 1 Sam. 15:9. Amund Sleme
... synes haffua fått wedhernampn ther aff
at han sleem och oforstondogh war. O. Petri
Kr. 53. lät honom kasta uti ett slemt fengelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
