Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sluksot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sluksot
— 768 -
Slå
Sluksot, f. han sin hunger ey kunne
släckia, Men uthaff sluchsothen sigh menthe
döö. Olfson Tre vise män C 4 b.
Slummeraktighet, f. Vårdslöshet, enär
af oförstånd, slummerachtighet, arghet elier
penningegiru något af dera (domarena)
för-öfvas. Stjernman Riksd. 3:2190 (1719).
Slump, m. 1. Rest, lemning. Desse
ja-bröder bekomme understundom någen slump
aff den vildbråd, den de till döden med deres
angifvende i deres herres näht iaget hadhe.
Hert. Carls slakt, företal. — 2. Sqvätt, klunk.
<Jag) dricker hvar dagh en skönan slump.
Chronander Surge B la. — 3. Träff. Wij
äre så medh en slump födde. L. Petri
Sal. vish. 2:2.
Slumpvis, adv. 1. På slump, på höft.
Skriftennes ord han i slumpevijs falskeliga
och ilfundeligha emoot thes rätta grund
in-dragher. L. Paul. Gothus Kometsp. 61. —
2. Af en slump. Hende så i slumpewijss
att Kong. Götstaffs cancelly scriffuere . ..
råkade och wara i Råstock. Svart Kr. ill.
Slumra, intr. och tr. 1. Drumla, vara
vårdslös, overksam, han (fogden) formykith
slwmbrar, jnthet agthandis på læneth eller
thet honum befalth ær, vthan stædz tagandis
ööll for ærande. Gust. 1 reg. 4:117. — 2.
Slurfva, vårdslöst vräka, göra något i hast
och illa. skall tu och tage szynnerlige
(särskilda) qwittensier på alle the Rothekarlas,
Dagekarlas szölffwer, slaggsölffwer och flere
slijke partzeler ... och icke slumbrat szå
obeskedeligen alt vdi en hoop. RR 9/a 1544.
en part, när theras fader eller moder, sväär
eller svära eller andre närskylde äre
aff-sompnade, slumbra hasteliga medh lijket,
uthan någen tilbörligh omkostnat och
be-prydningh, åt jorden. Phrygius 5 Likpred.2b.
Slumrig, adj. Vårdslös, slarfvig. Mitt
fält derefter snart af slumrig skötsel magrar.
Dalin Vitt. II. 5:30. Slumrigt och
sielfs-vålligt folck. Dahlman 89.
Slumrigt, adv. Liknöj dt. han vil ...
Hans oskiäl (oskäliga yttrande) slumrigt ei
ell’ onäpst öfverhöra. S. E. Brenner Jesu
pin. 111.
Sluna, f. Slyna. [Mnt. slune.] the
bo-ladhe med affgudhom såsom een slem sluna
med en hoorkarl. Es. 57: 7 (glossa). Ephraim
är een skökia och Israel een sluna. Hos.
5:3. slema slunor. 4:14. otuchtighe sluner
och sköker. L. Laurentii Nyårspred. El b.
slunan. Dalin Vitt. II. 5:114.
Slunk, m. Klunk, han icke förmåtte
samma skåål medh en slunck uthdricka.
Petr ej us Beskr. 2: 54.
Slunker, m. Dagdrifvare. (Rietz 624 a.)
Jagh vill här efter sielf vara juncker, Trå
den såsom achtar någon sluncker.
C,hro-nander Surge A 5 b.
SI un t, m. Dagdrifvare, lätting. (Rietz
62ö a.) (the) hållit sådanne kostelige ährender
för ett barnevärk ... låtit sina drängiar,
poi-kar och sluntar (ribaldi) handtera them effter
sitt behagh. Sylvius Er. 01. 19. soppan
blifver tunn, som slunten ofta klagar. Spegel
G. verk 105. Se Herrslunt, Hofslunt.
Slunta, intr. Slå dank. Lind Ord. Rietz.
(Språk o. stil 1:16.)
Slupdrunk (för slapdrunk?), m.
Sömndryck. [T. schlaftrunk.] De Danske ...
dristade icke til at landstiga, och hämta sådan
slupdrunck, .som deras stallbröder ... fingo
morgons supa. Tegel Er. 14 hist. 252. Jfr
Slåpendrunk.
Slurk, m. Klunk. [Isl. slurkr. B. Hald.J
hvar gång Jupiter bortvände sine lius, Så
stal I er en slurk utaf hans nectarkrus.
Knöppel Gud. rådslag B l b. Taga en
slurk vin. Små slurkar. Lind Ord. Rietz.
Slurka, tr. Svälja. [Isl. slurka. B. Hald.]
På bäste sättet tilreedes the (ägg\ när man
medh skalet kokar them i vatn, til thess thet
hvijta någhot tiocknar, at man kan röra thet
medh gulan tilhopa, och så skalat slurcka
them in. Sparman Sund. sp. 10O. Rietz.
Slusk, m. Lätting, een dummer slusk
som ingen ting vil lära. Spegel G. verk
228. Jfr Rietz.
Slut, n. 1. Slutledning, slutsats, iag af
tijders Och förgångne sakers lopp ... Kunde
göra slut om thet som komma skulle.
Stjernhjelm Fredsafl 18 intr. Jesus låter er de
hemligheter veta, Som ingen philosoph, med
sina lärda slut, Han grubble hur han vil,
lös up och räknar ut. Kolmodin Qv. sp.
2:436. — 2. Beslut, tu står fast uti titt en
gång fattade slut. Hermelin A 7 a.
Slutmakare, m. Dialektiker, then store
slutmakaren Leibnitz. Rydelius Förn.öfn. 403.
Sly, n. Ett slags vattenväxter. [Isl. slt/.]
en myra (myr), som med sly och lumror är
tätt öfverdragen. Carleson 809. Jfr
Lyttkens Sv. växtnamn 1693.
Slya, f. Karbas. Flagrum, slyia. Var.
rer. voc. P 2 b. Slyia, Flagellum, Peitsche.
Schroderus Lex. 42. för then skul haffuer
Gudh fått Öffuerhetenne swerdet j handena,
och enom Hwsbonda rijs och slyio, at the
skola brukat och hugga til, när the see at
thet så behöffues. L. Petri 3 Post. 115 b.
Man skal medh spödet och slyian slå på
säcken, dochlikväl ther medh förstå åsnan
och hästen. A. Laurentii Hust. 47. (Jfr
Rietz sly, slya, mjukt spö, vid ja.)
Slyngande, n. Sysslolöst lefverne. [N.
slyngja, drifva sysslolös omkring.]
jemt-varande gode dagar och itt städse slyngiande
gör hiertat olustigt och trögt. Schroderus
Hels. beg. skattk. 42.
Slysa, f. Sluss. [Mnt. sluse, T. schleuse.]
slysan vid lilla Edet. Stjernman Com. 2:
342 (1642).
Slå, tr. och intr. 1. Döda. Och skal iagh
nu icke mer her effter slå alt thet som leff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
