Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slädehäst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slädehäst
— 770 —
Släta
näpor och slecketyygh. 2 Mos. 37:23; 25:88.
4 Mos. 4: 9. {Öfv. 1878: fyrfat.)
Slädehäst, m. Slädtrafvare. then
slæ-dhehesthen szom steen fynne skengthe myn
herres nadh. Gust. 1 reg. 2:228.
Slägta, intr. Slägtas (på). Lät oss på
ufvar ej och natteskävor slechta, Som helst
i mörkrena plä fara kring och flechta.
Spegel G. verk 36. De vänte på sin troon een
Konung och een Karl, Som uti hiältemod
sin herr-faar skulle släckta. Eurelius Vitt. 16.
Slägtartig, adj. Slächtartigh adhelskap är,
ther adhelighe barn och affödhe utaff
ungdomen varde anvande til alla christelighe
dygder och ridderlighe öfningar. L. Paul.
Gothus Mon. pac. 400.
Slägte, n. Slägt. [Mnt. slechte.] Esther
sadhe honom intet vthaff sitt folck, eller sitt
slechte. Esther 2:10. Tu äst aff itt gott
slechte, Jagh bedher tigh, at tu wilt icke
taghat til mistycke, at iagh effter titt slechte
fråghat haffuer. Tob. 5:19.
Slägteman, m. Skyldeman, slägting.
[Mnt. slechtesman.] nesthe slektheman. Gust.
1 reg. 2:195. Abraham är vår slechteman.
Beronius D4a. Geperne ... hafve haft i
sinnet at i grund fördärfva sine slächtmän
Götherne. Skytte Or. B 7 b.
Slägtig, adj. Beslägtad. Gud ... giorde
menniskian, som är med honom "slechtig.
Spegel G. verk 255.
Slägträkning, f. Slägtregister, ingen act
geffue på fabeler och slecteräkningar the
ingen ända haffua. NT 1526 1 Tim. 1:4.
Slägtspilling, f. Blodskam eller
lägersmål i förbjudna led. (Jfr Schlyter Ord.
frændsimis spiæl.) slechtspilling. L. Petri
Sal. vish. 14: 26. (Bib. 1541: stumma synder.)
Släm, n. Se Däm. på kellare och
jungfru huus Ther holler tu mäst släm och suus.
Chronander Surge C 6 b.
Slämma, Slemma, intr. [T. schlämmen.]
Se Dämma, the (fogdarne) dragé till then
ene Prästegårdh och Ländzmandzgårdh
eff-ther then annen, ther the dricke och slämme
och förgäte så mest hwadt the skulle
bestelie. Fin. handl. 9: 168 (1556). slemma
och hålla collatz. P. Erici 2:210 a. icke
återvända at susa och slämma, för än the
äre vordne öfverst fulle. Schroderus J.
M. kr. 80. the drucko och slemmade uthi
fullan duus. Ders. 556. han frossar och
släm-mar in uthi midhnatten. Hoflef. 217.
Slämmare, Slemmare, m. Fråssare,
rucklare; slösare. [T. schlämmer.]
Slemmare, Hellus. Schroderus Lex. 83. en
slämmare fyller i sig medh slukande och
sväl-giande. Comenius Tung. 820. En
slämmare nämpner man kostfrij. Schroderus
Hoflef. 277. Jfr Dämmare.
Slämmeri, Slemmeri, n. Fråsseri. Lät
migh icke förfööras vthi slämmerij,
dryckenskap och okyskheet. P. J. Gothus Bön.
H 7 a. slämmerij och drickenskap. HSH
31:211 (1666). öffuerflödigheet är förhanden,
som är medh slemmerij, dryckenskap och
altijdh fulle. B. Olavi 103 b.
Sländra, intr. Knoga (åstad). [T. [-schlen-dern.]-] {+schlen-
dern.]+} Jag sländrade så i Guds namn åstad,
och kom den 1 Julii til Stockholm. M.
Stenbock (Lönbom Anek. 2:166).
Slängegång, m. Vi see the himlablos,
som man Planeter kallar, Och theras
slängegång oss sälsynt förefaller. Ty nu går hvar
för sig, nu alle i een möllja. Spegel G.
verk 284.
Slängel, m. Slingrare. [Bildadt af T.
schlange eller v. schlängeln.] then långhe
slängelen (ormen). Balck Esop. 96.
Slängelod, n. Kula, som kastades med
slunga. För the Romares skechtor,
slenge-loodh och skåtkålfvar viste the (Gallerna}
sigh intet varna (värna). Schroderus Liv..
649.
Slänt, m. (af Slenta, slinta). 1. Halkat
halkighet. På håle gatans slänt. Düben
Boil. sat. 32. — 2. Sluttning, ett torp ....
Å långe backars slänt belägit uppå högden.
Düben Boil. bref 23. Slänten af en brink.
Lind Ord.
Slänt, adj. Sluttande. Lind Ord.
Släntra, intr. = Slenta 1. [Rietz 625 b;
jfr D. slentre, T. schlendern.] Tre systrar
släntra kring och efter sälskap trachta.
Kolmodin Qv. sp. 1:124. — Jfr Språk o. stil
7: 77.
Släp, m(?). Släp på klädning. [T. schlepp,
m., schleppe, f.] Hon (jorden) lägger bort
den drägt hon haar om vintren burit, Och
henne varder, för then hvita släpen, skurit
Een annan drägt. Spegel G. verk 179.
släpen hänger sidt. Öpp. par. 66.
Släpa, tr. beskyllande mig ... att allenast
släpa op (draga ut på) tijden, till dess
freden i Preussen vore sluten. A. Oxenstjerna
(HSH 36:869).
Släpan, f. Släp, trälsamt arbete. Israels
barn sockadhe offuer theras arbete, och
ro-padhe, och theras roop kom til Gudh offuer
theras släpan. 2 Mos. 2: 23.
Släperi, n. Släp. Ergastulum,
fängelse ther fångar hallas til släperij och
träldom. Var. rer. voc. L 4 a. wordt arbetes
folk mogha och vnderstundom haffua roo
och lijsa aff thet släperij som them pålagdt
är. O. Petri 2 Post. 206 b. the wille
be-tenkia. .. hwad arbete, sleperij och lijffzfara
han warit wti för rikesens betzsta skul. Kr.
203. fremmande ... skola mätta sigh aff...
titt släperij. L. Petri Sal. ord. 5:10.
Släppo, se Slapp o.
Släta, Slätta, f. Slätt. [Isl. slétta.] alle
slätor ... skola med vatn upfylta varda.
For-sius Esdr. 187. een jämpn Löth eller Slätte.
Lælius Res. 1:171.
Släta, tr. Bemantla. [Isl. slétta.] Thetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
