Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Smörja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smörja
Snara
Smörja, tr. 1. Balsamerä. Joseph
be-falte ... läkiarena at the skulle smöria hans
fadher. 1 Mos. 50:2. — 2. Smörja
handen, näfven, gifva mutor, forfare . . .
om the Lubske icke haffue smort Kong:e
Ma:tz hondh tiil Danmark, effter them
bliffuer jnrympt alt huad the begeret haffue.
Gust. 1 reg. 11:90. När man smöl" näffuan
på them, äro the gladhe. L. Petri Sir. bok
40:14. — B. intr. han spottadhe på jordena,
och giorde en treck aff spotten, och smoorde
medh trecken på thens blindas öghon. Joh.
ev. 9:6.
Smörmåle, m. Smörafgift. [Fsv. [-smörmali.]-] {+smör-
mali.]+} almogen (skall) göra .. . sina
sokna-prestom all redhelighett i tiende quikt och
dött, epter kyrkegang, likstooll, smörmåla,
matskott. Gust. 1 reg. 7: 460.
Smörmåse, m. Den betesmark, der kor
gifva det bästa smöret; bildl. god
belägenhet. och ställning. (Rietz, jfr Kalkar
smør-mose.) Ovännens koo här tils gick i
smörmåsar. Eurelius Vitt. 35. Koon gåår intet
i smörmåssan, i. e. Förrådet säyer intet så
til, at man kan gifva så mycket.
Tör-ning 97.
Smörsel, f. Smörjelse, salfva. [Fsv.
smörsla, Isl. smyrsl, n.] om the (oxarne)
äro ... på halsen illa skaffna, (skall han
theremoth bruka tilbörlig läkedom och
smörsel. Colerus 2: 5.
Snackebroder, m. Then som från sysslor
ledigh är, han gånge til sin snackebroder.
comenius^ru/i^. 929.
Snackfri, adj. 1. Oantastad, säker mot
fiendtligt anfall, huar i någreledis kunne
koma edra skiip i flotta med wåre, thå
forhoppas oss, the kunne bliffue snackfrij.
Gust. 1 reg. 9:167. wette wij ecke vm thet
skulle wara rådeligit att wåre skiip lupo till
them, for än the bliffue så forsterkte, att the
aldelis wiste siig snacfrij. 9:172. (angripa
fienderna) atte icke aldelis kunne komme
snackfrij (helskinnade) thedan. 10:148. både
qvinneskämmaren och qvinnan gå snackfrij
(oanklagade). A. Laurentii Hust. 274. —
2. Oklanderlig, uthstoffere them (ryttarne)
medh stöffler, sporer och värior så att the
see folke lijke uth och kunne vare
snackfrij. RR 8/i 1602. hon är snackfrij och uthan
räddhoga, och tarfver ey blekna för någon.
Schroderus Pac. 42.
Snadd, m. Bogspröt? förstäf? [Jfr N.
snadd, snut, flabb; "fremstikkende Spids"
Ross.] med samma fart rände han Troili
mosane mast öfver bord och hans snadd
in uppå Troili kajuta, krossade allt sönder.
R. Ludvigsson (HSH 12:275). umgaaff
honom medh tree store skepp, the medh sine
snaddar hårdt uppå hans skepp anluppo och
thet undertryckte. Schroderus Liv. 594.
ther någhot aff them (skeppen) fiendens skepp
medh snadden råkade, förbråkade thet an-
tingen framstammen, eller rende årarna aff.
Ders. 603.
Snäll, m. Se Sland. Rietz snald, snälla.
Sv. landsm. XII. 1:76.
Snalla, intr. Snacka? Ther fins (iag
schrifver nu som andre troo och snalla)
Haafgudar, Nekken then och någre Rosmer
kalla. Spegel G. verk 186.
Snapp, m. Snappa, f. Näsknäpp,
näsbränna. [T. schnapp, schnappe.] Jagh
gifver tigh än een klinck på nacken, At tu
skalt säya tu slap icke om snappen (slapp
icke onäpst). S. Brasck Ap. gern. Kla.
dieffuulen ... på Adam och Heua bekom een
sådana snappo, at han på nytt i ormen wardt
förbannat. P. Erici 6:129 b. dee finnes som
gärna sij dedh E:s Kongl. Maij:rt måtte fåå
een snappa (i Polska kriget). A.
Oxenstjerna (HSH 33: 32). synes fienden j
dette åhr haffue fåt en godh snappa. Bref
II. 4: 528.
Snapperi, n. 1. Röfveri. [D. snapperi
Kalkar, T. schnapperei.] thet sälskap ...
som med Dackenn tilförenne warit haffwe,
:.. icke kunne lathe theres gamble stycker,
vthen wele så nu som tilförenne ware på
theres snapperij. RR 27/9 1543. rooff,
snap-perij och öffuervåll. P. L. Gothus 1 Uti.
Gg 3 b. — 2. Snatteri. är han af
häredz-boarne ganska illa troandes för snapperij
och an natt. Rääf Ydre 3:187 (1648).
Snapping, m. Snapps. Ty fåår iagh och
een snapping ther före När Cyboræa barnsööl
skal göra. Rondeletius 19.
Snapplås, m. Se under S i n 11 å s. Skiffue
rör med snaplås. HSH 37:67 (1554).
Snapplös, adj. Se Osnappad. (Jfr
Snapp.) kommo de Danske dragandes...
dock sluppo de icke snapplöse fram. Tegel
Er. 14 hist 263.
Snapprör, n. Skjutgevär med snapplås.
Adlersparre Afh. 221.
Snappsint, p. adj. Som vill snappa åt
sig, sniken. Vennæsius 214.
Snappsäck, m. 1. Ränsel. [T. [-schnapp-sack.]-] {+schnapp-
sack.]+} Altså ginge the til högen och toge
thär penningar ... och bore bort med sig uti
sina kläder och snapsäckar. Peringskiöld
Heimskr. 1: 622. Arnliotr tog .. . utur sin
snap-säck en sölfver talreck. 1:659. — 2.
Kjolsäck. Lind Ord. Rietz.
Snar, adj. 1. Snabb, en snaar hiort.
1 Mos. 49: 21. snar til fötter såsom een råå
på markenne. 2 Sam. 2:18. then som snar
är på fötternar, han stöter sigh. Ord. 19:2.
Mina daghar haffua warit snarare än en
löpare. Job 9: 25. hans hestar äro snarare
än örnar. Jer. 4:13. — 2 Snarsint, hetsig.
the Chaldeer itt bittert och snart folck.
Hab. 1:6.
Snara, tr. 1. Ombinda med snöre (om
budkafle). [Isl. snara.] vthsende ære
bud-kaffla snarade och brende j bland almogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
