Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snarast ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snarast
— 779 —
Sned
Gust. 1 reg. 4:206. (Se Geijer II. 2:308.)
— 2. Snärja, gud . . . lögnen vppenbarat,
som mongan haffuer snarat. Psalmb. 1536 93.
Snarast, adv. Jagh haffuer vthi
wredhen-nes ögnableck som snarast (för en liten tid)
gömt bortt mitt ansichte för tigh. Es. 54: 8.
badh at Apostlanar skulle som snarast (på
en kort stund) gå affsidhes vth. Ap. gern.
5: 34.
Snarfva, intr. Nafsa, bita. (Jfr Rietz
snarva.) han snarfffuar och bijter om sigh.
P. Erici 2:49 b. Afvunden ... frätte sig sielf,
han snarfvade och bet det fölget, som låg
bredevid honom. Dalin Arg. 1, n. 23.
Somlige tyste och lönske, som skälla aldrig et
ord förr, än de snarfva den bästa karl i
benet. Vitt. 241.
Snarfärdig, adj. Snabbfotad.
Vaghnar-nas anfall kunde... the snarfälighe
Creten-ser uthi ett ögnableck undvijka.
Schroderus Liv. 616.
Snarhet, f. han ... skal medh snarheet
(plötsligen) sönderbråkat warda. Ord. 6:15.
Snark, m. Snarkning, en snark eller
en djup dvale. Dalin Vitt. 6:61.
Snarka, intr. Fnysa. Två vindar blåsa
väl rät enda fram tillika, Men om the mötas
åt, tå bör then svage vika; Om thet och
hender så at the ä lika starcke, Tå tystna
begge tvärt och ingen kan tå snarka.
Spegel G. verk 71. stundom snarkte han af
vrede, stundom höll han andan tilbaka. /Is.
Ban. 1:196. Han snarckte såsom ett
förgrymmat läjon. 1:439.
Snarkgift, n. opium och alle andre
sömn-och snarkgifft (vapy.umxo). Lindestolpe
Surbr. fråg. 30.
Snarliga, adv. Hastigt, hon toogh
snar-ligha krukona aff sinne axl, och sadhe, Drick.
1 Mos. 24:46. the gingo snarligha jfrå
graff-uenne. Matth. 28:8.
Snarmynt, p. adj. Som häftar, hackar
på målet. Bättre är vara ... snarmynt
(hæsi-tans) än stamm (stammande). Comenius
Tung. 282.
Snarr, n. Snar, snår. Vargen uthur skoog
och snarr sig tidigt steller. Spegel G. verk
37. han (jägaren) then hela dag i snarren
löper kring. Öpp. par. 48.
Snarr, m. Sträng. [Mnt. snar, snare.]
Snarr, sträng, fides. U. Hjärne Orth. 63.
Jag grijpern (griper honom, fiolen) på sin
snarr — snarren löper af och slaaknar.
Stjernhjelm Gåta.
Snarra, intr. Skorra. [T. schnarren.]
Harpan hon är förstämbd, lyder inte,
strängi-arne snarra. Stjernhjelm Here. 503.
Säk-kepipan . . . snarrade. Spegel G. verk 87.
De som intet lempa rett denna bookstafven
(r) til tänderna, uthan giöra det med tungan
i gomen, de samma snarra och skorra. U.
Hjärne Orth. 50. En annans härske röst
så snarrad’ hees och tvär Liksom när strengen
falsk och bågen osmord är. Düben Boil.
sat. 19. strängen slaknar och snarrar. Frese 69.
Snarrådig, adj. Beslutsam, snabb att
fatta och utföra sina beslut. [Fsv.
snar-radhogher; jfr Isl. snarrddr.] skal man
ock wara sinnrijk, snäll, snarrådig. Brahe
Oecon. il.
Snarsint, p. adj. Häftig till sinnes.
Tho-rer var snarsinter. .. blef honom något emot
eller någon skada giorder, förifrades hann
stragst. Reenhjelm 41.
Snarspjut, n. Kastspjut. [Isl. snarspjöt,
snærisspjöt.] Snarspjutet, som också hette
gavelin (F. javeliné), räknades icke för något
lagvapn, utan hörde til skottvapnen och
kallades jemväl skaftspjut och kastespets;
det var kort och kastades löst ur handen.
Röding 162.
Snarsticknas, dep. Vara snarsticken.
Comenius Tung. 893.
Snart, adv. 1. Nu, än. snart var hon
effterst, Snart var hon föråt. Stjernhjelm
Here. 31. Snart förskiute yi hans nåd och
gåfvor; snart få vi aldrig nog ther af.
Spegel Pass. and. 85. Snart synda vi för lust,
och snart för vinning skull. Frese 22. Ett
ungt sinne är hastigt förvirrat, snart af en
skiönhet, snart af ett prunkande, snart af
ett elakt sällskap. Dalin Arg. 1, n. 5. —
2. Nästan, nära nog. när pestis så hårdt
grasserade i Engeland ... var ther snart intet
aff Medicis krafftigare medhel funnit, än
Valerian root. Sparman Pest. B 4 b. I går,
när himlen föll på jorden, Och hafvet snart
i luften flöt (om ett starkt töväder). Dalin
Vitt. 3:74. Der jag för min älskarinna Ofta
snart i tårar smält. 3: 96. han vardt intagen
af et så smärtefult qval, at han snart fallit
af hästen. Ban. 2: 29. han vågade sig
så djupt ibland fienderna, at han snart
blifvit fången. 2:462.
Snartro, f. Lättrogenhet, af en ursinnig
snartro Jag bli’t bedragen. C. Gyllenborg
Andr. Pia.
Snartrogen, adj. Lättrogen. Lind Ord.
Snebak, m. Bältesknif (slät), snebak (med
vriden eller nedböjd egg) voro väl olika
slag af dart. Röding 156. Hade värjan en
sned rygg, at desto lättare kunna brukas på
stöt, hette hon snebak. Berch (Nya sv.
bibi. 2:295).
Sned, f. Sned ställning. Med hufvud på
en sned och händerna til bön. Dalin Vitt.
5:21. Med hatten på en sned. Bellman
2:137.
Sned, n. [Fsv. snidh, snedh.] 1. Snitt,
skåra. [Jfr Mnt. snede.] Straxt skole vij göra
them itt sådant snedh, At hufvudh skall falla
för fötterne nedh. S. Brasck Ap. gern. 1 2 a.
ett snedh j adelens frijhet. A. Oxenstjerna
(HSH 33:11). — 2. Streck, puts, knep, [Jfr
D. sned Kalkar.] wij weliæ nesth gudz hielp
faa godh both för... andre sneder the (Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
