Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snork ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snork
— 782’ —
Snut
Snork, n. Hot, vresighet. (Jfr Rietz
641 a.) dhe blifve medh snorck och pock,
hugg och slagh öfverfallne. Stjernman
Riksd. 1:695 (1614). Upsade freden och fohro
med puck och snårck aff. Girs Gust. 1 kr.
208. med största fog, discretion och
sacht-modigheet, utan något påck och snårk med
bonden at umgå. Civ. instr. 277 (1688). (han)
lät med pock och snorck förmercka sitt
för-. tret. Spegel Tillsl. par. 106.
Snorka, intr. Fnysa, fräsa, vara vresig,
ondgöras. (Rietz under snorkja.) [Mnt.
snorken.] snorka (fräsa, låta illa). Comenius
Tung. 893. Tala ti nom nästa til, för än tu
harmligha medh honom snorkar. L. Petri
Sir. bok 19:17. pocka och snorka, medh
vndsäiande och bannor. P.’Erici 5:33 a.
En husfadher skal icke altijdh snorcka och
knorra i huset. Leuchowius 329. hväsa
och snorka effter en fremmande man, ther
medh at bevijsa honom spott. Schroderus
J. M. kr. 420. tå man sade migh något emot,
begynte iagh at snorka och påcka. Hoflef. 263.
Snorkan, f. = Snork. wil sin straffeligha
wilfarelse och synder medh snorkan och
pockan förswara. P. Erici 5:48 a. Furialis
Erinnys ... med bannor och hård förtret,
pock, snårkan och afund Går uthi gårdena.
Stjernhjelm Bröl. 28.
Snorkare, m. Som knorrar, pockar.
[Mnt. snorker.] Pockare eller snorkare. P.
J. Gothus Hust. 64. knegtderne fruchtade
sig, att om the kome til Stocholm, skulle
the ingen betalning fåå, Då gick jag till och
länte the störste snorckare ... 150 gyllen.
HSH 2:39 053’).
Snorkeri, n. = Snork. medh snorckeri
eller pockandhe. Lönbom Sv. arch. 1:236
(1618).
Snorkilling, m. Snorig gosse. Lind
Ord. 1:1375.
Snorr, m.(?) På snorr, på sned. en
ringa skrifvare trafvar hen på höghe
pantoflor, sätter sin hatt på snorr. Schroderus
Hoflef. 173.
Snorra, intr. Surra. [Mnt. snorren.]
Gettinga snorra sig ut (ur spindelväfv en).
Stjernhjelm Here. 256. en fluga snorrar.
Kolmodin Qv. sp. 2: 201. När the vthi een
slägting haffua hördt itt lodh snorra om
öronen. Balck Krist. ridd. L 6 b.
Snorslef, f. Ett öknamn (åt qvinna).
Kiäre see, snorsleff, frustuffmö, Jagh slår
tijn rumpa ful medh snö. Messenius Disa
15. Snorsleff, hvadh hafver tu för taal? S.
Brasck Ap. gern. B 4 a.
Snortut, m. Ett öknamn, du Nisse,
stoore snoortut. S. Brasck Förl. sonen
C 4 b. Står icke här then stoore snoortuut,
Talar om Christo, och veet icke huth? Ap.
gern. M 1 b.
Snotter, adj. Badstumannen först de
snottra kroppar varmar. Spegel G. verk
(1745) 44. Ordlistan till G. verk har: Snotr
o. kringur, snabb. — Snotr bet. i nyare Isl.
uneat, handsome". Cleasby-Vigfusson.
Snubba, f. Snäsning. the ingen godh
ord, vthan een ganska stoor snubbo werde
woro. L. Petri 3 Post. 101 a. han fick
therföre ena sköna snubbo. P. Erici 6:25 a.
Snufbössa, f. Snusdosa, (han) märckt
prästen i predikestolen hafva snufbössan i
ärmeklädet (näsduken) invicklat. H. Hans.
dröm. A 3 b.
Snuftobak, m. Snus. [T. schnupftaback.]
snuftobaks bössor (snusdosör). Stjernman
Com. 4:718 (1687).
Snufva, tr. Snusa. [T. schnupfen.] ingen
snart sagdt finnes (i Finland) både qvinna
och man, ungh och gammal, som icke både
snuffua och dricka (röka) tobak seendt
och-bitida brukar. HSH 31: 440 (1638). Andra
snufva thet (tobak) i näsan så fort, ijdigt och
glupskt, som torra jorden tager vatn til sigh.
H. Hans. dröm. A 2 b.
Snufva, f. 1. Pris snus. Hans
Wyrdig-het Epiphanes nyligen tagit sig en snufva.
Dalin Arg. 2, n. 9. (2 uppl. har prise.) —
2. Rus? det tör finnas några kanske i denna
tijden, som troo sig intet blifva karar, med
mindre de icke länge hafva varit i Spanien,
Italien, England och särdeles Franckrijke
och halft någre gånger snufvan (/ anl. af
författares berättelse om Götarne, att de
blefvo blödige till sinnes sedan de kommit
till Italien och Spanien m. m. och vant sig
vid vindrickande). Rudbeck Att. 1:618.
Snugga, intr. (Rietz 649 a.) 1. Vara sniken..
[Isl. snugga.] Jagh thor ey snugga på then
maat. R. Foss 88. — 2. Snylta. Förstår
anstår ei at sig til nöjen snugga. Kolmodin
Qv. sp. 2: 208. Snugga sig til mat. Lind Ord.
Snuggebit, m. Snyltbit. Thadler
(tad-låren) kan fuller förtjena sig sielff en
snugge-bijt i byy. H. Hans. dröm. C 8 b. Rietz
649 a.
Snuggegäst, m. Snyltgäst. Lind Ord.
Snuppla, intr. Snafva. Rinnaren
(traf-varen) snuppla moot låge (kullfallen
trädstam). Eurelius Vitt. 95.
Snurra, intr. Vara knarrig, brumma.
[Mnt. snurren, T. schnurren.] en snurrar
och är ... vnderlighen j hans leffuerne, så
at man kan icke wel vngån (umgås med
honom). O. Petri 1 Post. 44 a.
Snurrande, n. Brummande. Thär var
ingen tack hoos Laban, uthan murrande och
snurrande. P. J. Gothus Hust. 320.
Snus, m. Ljudlig andning under sömn.
Konungen och hans hela hws Soffuer nu
uthi fullan snwss. Messenius Signill 12.
Snuska, intr. Smyga? gröna engiarna
bepryda myrtebuskar, Hägg, oxell,
roosen-törn, i hvilka haren snuskar. Spegel G.
verk 118.
Snut, m. Snabel. [Mnt. sniif.] kan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
