Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snillande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snillande
— 781 —
Snork
med list och snillo trängt. Lagerlöf 57.
(Månne af adj. snill?)
Snillande, p. adj. Ond (unwillig, schellig,
zornig). Han vardt snillande theröfver. Lind
Ord. m Rietz 642 b. Se S n y 11 a n d e.
Snillare, m. Försnillare. en orättfärdig
snillare ... föröker sin stygga penningehög.
Rydelius Sed. 40.
Snille, n. Slughet, illfundighet. Det
giorde han af elakt snille. Sv. forns. 2: 63.
Thy fann han på en sådanne fundh, Han
lätt tilpynte så margelundh En fastelaffwen
medh snille. Hund Er. 14 kr. v. 463.
Snilleafvel, n. Snillefoster. De tycka
mycket om sina snille-afvel. Sahlstedt
Vitt. snille 8. Rom och Athen äro ännu
qvar i de makalösa snilleafvel, som derifrån
kommit. Celsius (SAH 1786 1:131).
Snillhet, f. [D. snildhed.] 1. Klokhet,
förstånd, vmwenda ... the ohörigha til the
rettferdighas snilheet. Lac. 1:17. then som
åstundar snilheet j Gudz Lagh, han fåår
henne. L. Petri Sir. bok 15:1. han
haffuer thet (riket) så hastigt... öffuerwunnit,
icke genom sijn eghen snillheet och macht,
vthan mera at Gudh haffuer giffuit honom
ther förstånd och lycko til. Uti. på Dan.
218. — 2. List. han kom in i stadhen medh
snilheet. Lælius Res. 1:177. Snilhet
brukas och när ungersvennen lockar Een
jungfru med sin ord långt sötare än socker.
Spegel G. speg. 229.
Sniman, adv. Nyligen. Szaa haffue wij
nw snyman faath . . . konungh Frederiicz
scriffuilsze. Gust. 1 reg. 3:55.
Snip, m. [Mnt. snippe, T. schnippe.]
1. Snibb (på kläde). Stolts Karin tar på
sig ett halskläde nytt, Med femton demanter
i hvar och en snip. Sv. forns. 1:390. — 2.
Spetsig lapp af flor eller linne, som
fruntimmer under djup sorg bära framför pannan.
{Rietz.) Sorgen ... betecknar pleureuser,
smäckar, snip och valkstycke. Dalin Vitt.
6:181. Jfr Sn ipp.
Snip, m. I en snip, i hast, i ett
ögonblick, vips. [Jfr T. schnipp, schnipps, interj.]
Uthi en snip, förr än han varder thet varse,
faller näätet öfver honom (fågeln). P. J.
Gothus Rot. 63.
Snipa, Snippa, tr. [T. schnippen.] 1.
Snoppa. Så droge the (Polackerna) in på
Linköpings hus Och menthe snipa the
för-stelige (hertig Carls) lius. Sv. folkv. 1:475
(1598). — 2. Skära, klippa. Snällt är denna
snoo med lijten sax af snippad. Eurelius
Vitt. 12.
Snipp, m. Fi b ra, snippen som är på
leffuer och lungor. Var. rer. voc. B 3a. Jfr
Snip.
Snippskål, f. Ett slags träskål med
handtag. Västgötharnas käril och snippskålar
svarfvas deraf (af alträ) med mycken lycka.
Dalin Vitt. 6:68. Se Rietz snipaskål.
Snirling, m. Ett slags fisk. Carpar, lax,
ål och snirlingh, Maal, gäddor, simpor och
grönlingh. Tisbe 18.
Snitsverk, n. Snidverk. [T. schnitzwerk.]
wår Lille Cammer medh thet snitzwärck
mötte bliffwe tilrede giord. RR 17/s 1543.
Sno, tr. thillsee om iag i någon måtta
kan snoo fädernesslandet uthur detta kriget.
A. Oxenstjerna (HSH 32:231). — Refl.
Kongen i Franckrijke söker inthet annat än
holla oss i krijget, till dess han kan snoo
sigh der uth. Dens. (Ders. 33:152). sig medh
ähra ... snoo uthur tractaten. Dens. Bref I.
4 : 224. försökia alle mögelige uthväger och
fredzmedell att snoo sigh uthur detta svåra
och vida uthseende krijget. Bidrag 1:86
(1636).
Snöd, adj. Knapp,sparsam? [Isl. snauör?] •
På bygden går man snood och snääf I kläder,
samt i seeder strääf. Columbus Poet. skr.
0 2a. (Väl: snodd, p. pf. av sno?)
Snöp, m.(?) [Jfr Isl. snöpa, snoppa, nos,
mule; Mnt. snop, snoppe, snor.] Tugga
snop, tugga med tom käft. Månge
hand-vercksmän ... om söndagen söker krogen och
vijnkellaren, och läter hustrun medh barnen
sittia hemma och tugga snop. T. Johannis
Fästn. L1 a. Hustrun och barnen sittia
hemma medh toman magha och måste tugga
snoop. Leuchowius 431. the måste ...
oin-bära cappunen och sittia sielfva sedhan och
tugga snop. Lin dn er 46. (Vanligen tugga
snok.) Jfr Rietz snope (646 b) o. snok 1 o. 3
(646 a).
Snop(er), m. Sölare, en som förhalar
tiden. [Fsv. snöper, adj., förgäves väntande;
snopen, flat. Jfr Isl. snöpa, v ; Rietz snöpa.]
huad mann j szaa måtte bedriffwa skal, mätte
altt skee ... medhan tiid är Förty sznar får
och sznoper far mista. Gust. 1 reg. 10:179.
Snop, adj. Snopen. (Jfr Snop, m.) blef
störste dehlen aff thenne flåttan endehls aff
Engelsmannen och Holländaren, endehls
förmedelst oväder uppå Nordiske sion ruinerad
och til intet giord, och kom ganska skallot
och snoop heem igen. P. Brask Puf. 63.
Snoppig, adj. Snorig. [Mnt. snoppich.]
(hon) köpte stora namn åt sina snoppiga ungar.
Dalin Vitt. 3:243.
Snor, m. Smuts, han skulle tilse, huru
han kunde utaf sin kropp skaffa löss och
orenlighet... och i synnerhet den torre
snören ifrån armar och bröst. J. Werwing
1: 208.
Snorbrott, n. Snufva. Helsingius.
Snörduk, m. Näsduk. Snoorduuk,
muc-cinium. Comenius Tung. index.
Snork, m. Ände, det yttersta, bortersta,
nedersta af något. (Jfr Rietz 641 a.) Då
var der itt bol (bord) vedh dörra de kallade
snorken. Beronius F3a. Han bor på
snor-ken af staden. Sittja på snorken til bords.
Lind Ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
