Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spän ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spän
— 798 —
Spöne
tucht, spect och streng aga. Svedberg Sabb.
ro 2:1633. Vördom dem i späkt och sämja,
Som så dygdigt vår sällhet främja! Dalin
Vitt. I. 2:101. Han läkte brödrens fel med
klokhet, lag och späkt. II. 5:25.
Spän, m(?). Tvist, oenighet. [Mnt. spen.]
thesse trij Kongerijger moot hwart annet
vdj splijt, spän och twedrackt komma mötte.
Gust.J reg. 13:159.
Späna, se Spån a.
Späna, tr. Spänta, (han) spänar grant,
klyffuer. Balck Catech. Nn 3 b.
Späna, tr. Vänja, afvänja. [T. spånen.]
the locka och späna tigh tijne egne barn
ifrå. Stjernhjelm Sv. o. G. måles fat.
företal 3 b.
Spänga, tr. Förse med spänger
(spännen, prydnader). Se Spång, man sigh medh
gull och silff, flogheeld och silke all
vthöff-uer spängia och vthstoffera skulle. L. Petri
Dryck. D 8 a.
Spänge, n. Spång, gångbro. Liusets
prinzessin (solen) . ■ . den dag mäckta klaart
beträdt sitt bögda spänge. Eurelius Vitt. 48.
Spänna, tr. 1. Sätta fast, fängsla. [Isl.
spenna.] the woro ... j kloffua spente, at
the icke måtte en fingers mon röra sigh.
L. Petri 1 Post. R 8 a. — 2. Gripa med
klor, klösa. (Jfr Rietz.) En skräckeligh
örn . . . spände the svanar strax ihiäl. Tisbe
59. En stor hök kom flygandes, slog ner
och spände hönan. Saga om hönsgumman
(1758) 12. En hök... spände sitt byte, och
bar det mellan sina klor. Mörk Ad. 1:83.
— B. Spänna in med, förena sig med.
[T. einspannen?] desse bägge potentater til
efventyrs spenne in med Kongen i Pohlen
och Here K. M:tz fiender. Stjernman Riksd.
2:1298^ (1658).
Spännare, m. Instrumentum, quo ad
ejaculandum coaptantur sclopeta.
Schroderus Lex. 48. Jfr Sintnyckel.
Spänta, intr. Hushålla, spara. (Se Rietz.)
Spenta och spara med hof föröker skatten i
kistan. A. Nicander Vitt. 176.
Spär, Spärr, m. och n. Spjut, lans.
[Fsv. spær; Mnt. sper, n. T. speer, m.] han
bleff drabbat uthi sijdhan medh en spärr
och dödeligen sargat. Schroderus Liv. 305.
han satte sigh på en häst, togh en spärr i
handen. Albert. 2:284. Jagh vill brytha ett
spärr med dig Om alla jungfrurs ähra. Sv.
forns. 1:246. gören eder färdig Medh hästar,
spär och svärd. Stjernhjelm Fägnesång.
Sveriges krijgzfolck ... brächte fiendens sperr
(rytterianfall?). Widekindi 308. Hofvet red
spärr(anstäldetornerspel). Dalin Vitt. 1.3:161.
Spärridare, m. Tornerare. sperridare här
varit tappert folk, Som hälre vunnit pris
med lantzer än med dolk. Rudbeck d. y. 62.
Spär ring, m. Sparf hök. The
(rapphönsen) fruchta sig mycket för sperringar.
Co-lerus 1:290.
Spärrlemmad, p. adj. Spinkig, personen
är spärlemmat, magher och icke köttfull. B.
Olavi 34 b. samma fröken var ... icke
mycket mager och sperlemmad, utan väl vuxen.
Tegel Er. 14 hist. 158.
Spärr-ryttare, m. [T. speerreiter.] et
coinpagnie hussarer eller sperr-ryttare. J.
Werwing 2: 52.
Spärrstake, m. Lans. sperrstakar eller
lansar. Adlersparre Afh. 282. kempning
(tornering) som skeer med stenger eller
sperstakar. Var. rer. voc. K 3 a. medh
pij-kar, hvassa spärrstakar samt spissar...
varder genom rändt. Comenius Tung. 713.
Spätta, f. Fläck. Neyon ögon ... hafva
bekommit sitt nampn aff the 9 svarta spättor,
som the hafva på båda sijdor. Colerus
1:291. Jfr Sp jutta, Sputa.
Spöd, n. Spö. ärter slåår man vth medh
en staff, och kummin medh itt spöödh. Es.
28: 27.
Spöke, n. 1. Bedräglig tillställning,
synvilla. Så kastar ock dieffuulen j wäghen för
Christeliga wandrare så mångahanda spöke
och hinder. P. Erici 5:252 b. dieffuulen
. . . föregiffuer allehanda spöke om falska
lycko eller olycko. 5:262 a. Så ställer oss
dieffuulen otaligh spöke före på wäghen .. .
at hwart wij sättie wåra fötter, finne wij
allestädz gropar, snaror och näät. 6:110 b. —
2. Vidunder, intet förskreckeligare spöke
(än Ivan Vasilievitz) är uti verlden födt.
Petrejus Beskr. 2:46.
Spökelig, adj. Spöklik, wordo somlighe
qwalde aff spökeligha syner. Vish. 17:15.
besmyckia the then arma mulsäcken och
matkematen med spökelige oc Gudi
miss-hagelige klädedrächter. Phrygius Him. lif.
179.
Spökelse, n. och f. 1. Spöke, vålnad.
trull och spökelse löpa hwar om annan. Es.
34:14. wordo the ... genom spökelse
för-skreckte. Vish. 17:3. wordo the förfäradhe,
och sadhe, Thet är itt spökelse. Matth.
14:26. så fördriffuer then röken allahanda
ond spökelse (plur.). Tob. 6:8. — 2.
Skenbild. Christus war sannerligha bliffuin dödh
på korsset, och hans dödh War ingen
spökelse. L. Petri 1 Post. d 4 a. dödz
spökelse eller lijknelse. Ders. d 4 b. the
wis-serliga äro dieffuuls spökelse och icke någor
sann Gudz iertekne. 2 Post. 19 b.
werl-dennes falska spökelse, ähra och skam. P.
Erici 5:212 a. — 3. Trolldom. Alle stedes
här i landet haffua the hafft noghro
besynnerliga skooghar them man kallar
Helgelundar, ther the mykin spökilse eller
wiske-pelse hafft haffua, och dieffuulen mykin
spökilse bedriffuit haffuer. o. Petri Kr. 11.
Spökeri, n. Vidskepelse. Pelegrims reeser
Hålla the för spökerij. S. Brasck Förl..
sonen_ H 3 b.
Spöne, se Spene.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
