Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stohäst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stohäst
— 809 —
Storfrätare
Stohäst, m. Hingst. [Isl. stööhestr.] en
stoodhest gneggiar åt all skiwt (sfo). Syr.
33:6. Hwar och en wrenskas effter sin nästas
hustru såsom welfodradhe stoodhestar. Jer.
5: 8.
Stöka, intr. Söka, dragga efter. [N.Sax.
staken, söka med stång, stake, på djupet,
efter något som ligger på botten.] stökade
han i sion wtan före slottet, om ther wore
nogre penningha. HSH 5:11.
Stökande, n. han moste vthiGudz
hemliga wilias stökande, såsom vthi itt botnlöst
haaff, så lenge simma och badha, til thes
han på sidstonne ewigt drucknar. P. Erici
5: 98 a.
Stol, m. efter thett oss och wårtt Rijke
hooss the i Andorp (Antwerpen) en ond stool
af the Lybeske satt är, hafwe wij för then
skuld mere skada än frome opå then deel
som wij ther sammestedz bekomme och köpe
skole. Fin. handl. 7: 308 (1550). Sådana
hws-folck gör gemeent intet gott, vthan när man
något litet talar åt them, så settia the strax
stolen för dören, och trotza ... hwsbondan.
P. Erici 2:260 a. (Jfr T. einem den Stuhl
vor die Thiir setzen.) han förmärkte, at han
var nedhsatter emellan tvenne stolar, och at
idel bedrägerij var på färde. A. Laurentii
Verld. speg. 116. effter Churfursten af Saxens
oskäliga procedere nogsampt uthwijste inthet
eller lithet där vara att förmoda, att jag då
icke tillijka mötte förderfua saken hoos
Franckrijke, och således settia vår stat här
uthe emellan tvenne stolar i askan. A.
Oxenstjerna (HSH 37:173).
Stola, intr. Lita, förlita sig (på). [D.
stole.] Han stolar på sin rikedom. Lind Ord.
Stola, f., se Hättetimp.
Stolarfve, Stolärfvare, m.
Tronarfvinge. [T. stuhlerbe.] Påwen ... tors
oblygheliga beröma sigh för Petri stoolarffua.
P. Erici 3: 78 a. Petrus ... skiuter på
si-dhona sina åffwogha Stoolarffuar, Påwan medh
hans Biscopar och Domherrar. 5: 293 b.
Påwen, hans (Kristi) trolöse och obelåtne
stool-ärffuare. 3: 77 b.
Stolla, f. Toka. Men skäms du ej, din
lilla stålla? Creutz 76.
Stolrof, n. Ocker, [af T. stuhl, kapital,
hufvudstol.] här til (till bedrägeri i handel
och vandel) hörer ock hela stoolroffuet, som
myckit skadhelighare är än hemlighit
tiuff-uerij. Balck Catech. V 3 a.
Stolröfvare, m. Ockrare. [T.
stuhl-räuber, Mnt. stolrover.] the girigebuukar
och stoolröfvare ... sin nästas huus, bohagh,
kläder, spannemål, och hvad thet eljest vara
må, icke förr än för itt halft värde pläga åt
sigh köpa. Schroderus Kors. 615.
Stolt, adj. Frimodig, then helge ande
.. . gör vthaff blödigheeten jtt oförskrecht
hierta, vthaff fortwiffuelsen en stoltheet, ...
såå at en sådan menniskia stolt, modugh
och dristug warder. O. Petri 1 Post. 31 b.
Judas sådana stålt folck när sigh hadhe, som
lijff och leffuerne manligha wågadhe för sitt
fädhernes .land. 2 Macc. 14:18.
Stoltas, dep. Vara stolt, icke ståltas ...
vthan ödmiuka sigh för Gudh. Uti. på Dan.
159. när påfoglen uthsprijder sin öguga svantz,
så prålar (stoltas, brafverar) han. Comenius
Tung. 158.
Stolteliga, adv. Stolt. [Mnt. stoltliken,
Isl. stoltzliga.] En fattigh man talar medh
ödhmyukt, en rijk man swarar stålteligha.
Ord. 18:23.
Stolthet, f. Frimodighet. Se under Stolt.
Stolthjertad, p. adj. Styfsint. Hörer
migh j stålthiertadhe. Es. 47 (46:12).
Stoltmodig, adj. Stolt, högmodig,
fienden ... uthaff stadhens Placentie
öfvervin-ning och undergång vore nogh ståltmodighe
vordne. Schroderus Liv. 397. en
stålt-modigh mann, som alt effter sitt äghit
hufvud vill förrätte. Ders■ 860. the Rhodiser
hafva låtit falla stoltmodighe ord emoot the
Romare. Ders. 896.
Stoltmodighet, f. Trotsighet, the Ryska
medh ståltmodigheet och våld ville hafva
theras rågång .. . närmare in på Sverigis
undersåter än theras häfd och rättigheet
til-sade. Girs Gust. 1 kr. 221.
Stolärfvare, se Stolarfve.
Stor, adj. Itt fenster . .. een aln stoort.
1 Mos. 6:16. Niniue ... war tree dags resor
stoor. Jona 3: 3. hans stora ålder och gråå
hoffuudh. 2 Macc. 6: 23. stoort (högmodigt}
sinne gåår för fallet. Ord. 16:18. han hade
stoort sinne och liten förnufft, Ther fore
dristade han mykit på sich sielff. O. Petri
Kr. 58. the vore i sitt sinne så stoor, Goffve
uth en hoop med spotske ord. Hund Er. 14
kr. v. 154.
Stora, intr. Churförstens Canzler
(yrkade) ... att vi ville skrida till tractaten utan
att visa våra fullmakter ... men vi mente
sådant icke passa sig, ej heller i bruk vara,
väl vetandes, att det som en principal punkt
skulle stora på titlarne. Brahe Tänk. 38.
Storan, adv. Stort, mycket. Thet halp
icke storan hvadh the sade. Hund Er. 14
kr. v. 170.
Storas, dep. Förhäfva sig. Han storas
öfver eller på sin rikedom. Lind Ord.
Storfader, m. 1. Farfar, morfar. [T.
grossvater.] han hvar fredag må läsa
Leta-nias ... för sin . moder och stormoder och
storfader och systrar som döda ära. Link.
bibi. handl. 1: 79 (1578). Cyrus ... aff sin
storfadher Astyage ... är til dödhen fördömd
vorden. A. Laurentii Verld. speg. 118. —
2. Stamfader. Judarna voro myket ... store
uppå sig, för thet at Abraham var theras
storfader. Svedberg Sabb. helg. 202.
Storfrätare, m. Storätare. Modée Där.
8, 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
