Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Streck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Streck
Strimma
bredt, men icke af silfver eller guldh.
Stjernman Com. 3:717 (1668). — 4. Hufvudkläde.
(Se Schlyter Ord. strik.) Pep 1 u m, dook,
streck. Var. rer. voc. E 5 b. togh hon sitt
eenda barn, och skyndade sigh ther medh så
hastigt, at hon förgaat sitt streck och
huff-uudbonat. P. J. Gothus Sax 45.
Streck, n. Stöt, hugg, slag. [T. streich.]
Så lär nu j tijdh fechta... iagh wil hugga
på tigh lika som iagh wore tin fiende, lät
see, huru tu wilt wäria tigh och försettia
{parera) streken. P. Erici 1:201 b. Teleff
försatte sine vedherparters streek och slagh
ganska ridderligen. Schroderus J. M. kr.
39. then ene biuder hugg och hugger til,
then andre tager thet up (håller strek).
Comenius Tung. 950. han medh ett strek
högg en elephant nosen aff. Schroderus
Liv. 221. han uthi itt streek klyffde hans
hufvud sönder. Hels. beg. skattk. 135. Han
{Caligula) plägade önska, at alle menniskior
icke hade meer än itt hufvud, på thet han
them alle uthi itt streek afhugga måtte.
Mod. sk. 57. När hon kommer farandes effter
migh, får iagh af henne visseligh Ett streck
thet som väll biter hårdt. Doct. Simon 3.
en munck medh friska rijss på bara ryggen
nogra streck gifver. Laurelius Påf. anat. 363.
Streckfundig, adj. Fyndig i streck,
knep. Konung Philippus ... var klok,
vahr-sam, förslagen och streekfundigh. Sylvius
Curt. 101.
Streckgin, adj. Snörrät? Det, som
diupa jorden gifver Utur sitt magneteskrijn,
Blinda tankan ofta drifver Til förderfvet
streke-gijn. Rydelius Vitt. 83.
Strempa, f. Knipa, trångmål?• [Jfr
Aasen Stremba, "en krampeagtig [-Spæn-ding".]-] {+Spæn-
ding".]+} blefve Hennes May:tt (drottning
Kristina) död utan barn, så är ingen i den
meningen annat än att taga Hertig Carl till
konung, men nu att förklara honom dertill
(till drottningens efterträdare), kunde Rådet
intet. De nostro corio luditur, och när Kongl.
May:tt vore död, sutte alla undersåterne i
strempan. HSH 28:73 (1649).
Stretta, Stritta, intr. Streta, sträfva.
[Isl. strita.] Fornufften strettar altijdh epter
thet betzsta. O. Petri 1 Post. 104 b. stritta
icke emoot hennes (min läras) band. Syr.
bok 1536 6: 26. Om tu än fast strittar ther
epter, så får tu thet icke. 11:10. han
strit-tadhe emoot, och bar före alt thet han kunde,
på thet han jw måtte vndslippa. L. Petri
Krön. pred. E 1 b.
Strick, se Streck (1).
Strid, adj. Sträng. [Isl. strtfr.] Min
herre eljes vet, jag intet är så strider, Som
ofta mig förbrår, jag är för mycket blider.
Kolmodin Qv. sp. 1:20.
Strida, intr. idhra fiendar ... strijdha på
idher. 4 Mos. 10:9. Hwadhan äro örligh
och krijgh jbland idher? ... aff idhrom be-
gärelsom som strijdha j idhra lemmar. Jac.
4:1.
Stridare, m. tröster han sådana strijdhare
(mellan anden och köttet), at kötet icke skal
fördöma them. Försp. till Rom. Christi
stridare. P. Erici 1:88 a.
Striddogse, adj. Vapenför, strijdhdogse
män. 1 Sam. 31:12.
Stridig, adj. Stridbar, thet strijdighe
manskapet. Schroderus Liv. 402.
Stridlåtig, adj. Stridslysten, motsträfvig,
otillgänglig, the icke skola synas
strijdh-låtiga, uthan altijdh til fridh och enigheet
benägne. Laurelius Rel. speg. 260. liuflig
och icke stridlåtigh i umgänge.
Empora-grius 193.
Stridsam, adj. 1. Stridbar, krigisk,
tapper. en strijdzsam hielte. Dom. 11:1. en
strijdhsam man. Syr. 27 (26: 25). then
strijd-same Mars. Stjernhjelm Fångne Cup. 3
intr. The Romare voro itt manligit och
strijd-samt folck. Schroderus Liv. 285. Visse
folckslag hålles för naturligen tappre och
stridsamme. Rydelius Förn. öfn. 210. — 2.
Stridslysten, trätgir ig. stridsam och
träto-dryg. Svedberg Dav. o. Nath. H 3 b. —
3. Stridig, stridsamma articlar emellan oss
och the Adiaphorister. P. Erici 2: 204 a.
Stridsbåge, m. strijdzboghen skal
sön-derbrutin warda. Sach. 9:10.
Stridshammare, m. Thëtta talet giffuer
migh en rätt stridzhammar, ther medh iagh
kan klappa dieffuulen. P. Erici 1:199 a.
Stridsmanlig, adj. Krigisk, tapper, den
stridzmanlige Svenske kungen Ragnar
Lodbrok. Dalin Arg. 1, n. 19. Cæsar kallar
dem (Sveverna) det största och
stridsmanligaste folk af alla Germaner. Hist. 1:66.
en mäktig och stridsmanlig höfding. 1:363.
Brynilda, en stridsmanlig prinsessa. Vitt.
II. 5:144.
Stridsmanlighet, f. Tapperhet. Den
vishet, för hvilken han berömmes, kunde ej
upväga hvad som feltes i hans
stridsmanlig-het. Dalin Hist. 1:357. Munkegräl var all
lärdom och stridsmanlighet all ära. Vitt. I.
3:160.
Strikla, intr. Stappla. (Rietz strekkla
685.) The ragha och strikla såsom en
drucken. Dav. ps. 1536 107: 27.
Strila, tr. och intr. 1. Utgjuta (genom
stril). den härliga vijndrufvan Jesus han
strijlar sitt vijn öfver hela verlden. Rudbeck
Atl. 1: 683. — 2. Rinna, spruta. Bloden
strilade ur såret. Lind Ord.
Strila, f. Stråle. Vatustrila, solstrilor.
Lind Ord.
Strimma, tr. och intr. Stråla. Then
strimmande solen. Comenius Tung. 34. En
sol, hel täck och liuf, som öfver alt här
strimmar Så klara strålar uth, at hela himlen
glimmar. Rudbeck d. y. 110. Nu nöjet
fram ur ögat strimmar. Creutz 43. Sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
