Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Strängaspel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strängaspel
— 816 —
Ströning
huru vijda dhe äre att strängia eller lindra,
33:121. — 3. Anstränga, ansätta, tvinga.
medan åhrstijden faller något besvärlig,
hafver H. K. M:tt icke opå oss strängt, uthan
sigh nådigst låtet åtnöija, det gärden emoot
hösten, när säden kommer af jorden,
uth-göras mötte. Stjernman Riksd. 1:762 (1624).
mången fattig stränges till att gifva uth
lijk-stohl. 1:771 (1624). Sträng ej en fattig
skyl-•denär. Frese 370. Stränga gäldnärer efter
betalning. Lind Ord. — 4. Yrka. the
Danske strengie uppå svaar. Gust. Adolf Skr.
471. vij af Ridderskapet väl hade orsaak at
strängia på våre välfångne privilegier, och
endskylla oss ifrån uthskriffning aff våre
.landboer. Stjernman Riksd. 2:952 (1638).
— 5. Strängt tillämpa (på), thenna
predi-canen få wij icke så hårdt strengia in på
Apostlanar, likawist som han skulle komma
them allena widh, och ingom androm. L.
Petri 2 Post. 53 b. — 6. part. Strängd,
sträng. Domare ... skola wara milde och
icke för strengde j theras rett. L. Petri
Mandr. G 4 a. huru kommer thet til, at han
... skal wara så öffuermåtton strengd och
alzintet skal wilia förlåta? Ders. G 7 b. en
strengd Konung. Sal. vish. 11: 11. — 7. Refl.
a) Stränga sig emot, gå strängt till
väga med, sätta sig emot. Vij hade wel
formodeth, athij schultén oss aathsporth förra
en j ginghen tiil prouesthe wall (prostval),
•och had om för then schuld tiilfelle nooch
tiil ath ryggia samme wall, huar wij hade
wilieth strengia oss emoth eder. Gust. 1 reg.
3:260. b) Stränga sig till, hålla sig
strängt till. fara Judanar än n;i j dagh så
ganska mykit wille, at the så hårdt hålla och
strengia sigh in til somligh aff Mose Lagh.
Försp. till G. Test.
Strängaspel, n. en man som kan på
harpo och strengia spel. 1 Sam. 16:16. iagh
siunger på mijn strengiaspel. Hab. 4 (3:19).
Nu är iagh theras strengia spell (visa)
worden. Job 30:9.
Strängeliga, adv. Högeligen, ifrigt. [Mnt.
-strengeliken.] ther aff (af hertig Kristians
bref) j nog besinna ... kunne, huru
strenge-lige han begärer och epter står then drapelig
vndsethning ... aff oss. Gust. 1 reg. 10:101.
Stränghet, f. Såsom hederstitel. [Fsv. =,
-Mnt. strenkheit.] Takker iagh eder
Streng-het för all then ära och dygdh eder
Streng-het haffwe bewist mot migh. Dipl. Dal.
suppl. 37 (1546). her emoth haffuer hans
Strenghet giffuit mig igen ith sith godz. Fin.
handl.^ 6: 253 (1543).
Strö, tr. Sprida. [Fsv. ströia, strödha.]
"Wort folk (krigsfolk) saa wiith (är) strötth
baade i findland oc tesslikes tiil siös. Gust.
1 reg. 1:168. Miölet sichtes och skakas
genom en hårsäck, så at sådarne ströjas (7 uppl.
.strödas) tädan. Comenius Tung. 401.
Strö, n. 1. Ströbädd, sänghalm. Sij, här
ligger alla Konungars Konung på ringa höö
och stråå, och haffuer ther medh wijgdt och
herliga ährat the fattigas ringa och blotta
lägrestäder. Hwi förachtar tu the fattigas
ringa ströö? P. J. Gothus Cateeh. Gg 7 a.
— 2. Utfodring? han hade upburidt
besold-ningh på fyre hester och doch ingin tiänisth
giordt medh them, vthan när högz:te Kong:e
M:tt war på thet tugh nidh till Halmstadh,
stodhe hans hester på Kong:e M:ttz ströö
widh Gripzholms slott. Hist. handl. 13. 1:
133 (1564). Skole hvarken hofjunkare eller
någre andre som någre hästar på vårt strö
hafva, tilstädie deres tiänare eller drängar
at rappa och rifva till sigh höö, hafra. Hert.
Johans hofart. 1618 (Lönbom Sv. areh. 1:
228).
Ströbössa, f. Sanddosa. [T. streubüehse.]
Skrifften torcke vij ... med skrifvare
strö-sand uthur ströbössan. Comenius Orb. piet.
187. Bleckhorn medh strööbössa.
Stjernman Com. 2:840 (1658).
Ströfling, m. Damasker. Ströffling,
Ti-biale, Streifling. Schroderus Lex. 29.
Jungfru Segredh Jonsdotter gaff migh ochså en
krage och ett par ströfflinger. Gyllenius
132. Krager, skiorter och ströfflingar Skänckte
hon migh. Chronander Bel. E 4 a. K. M:s
pager fingo årligen 8 par ströfflingar. K. br.
10 lu 1649.
Ströfva, tr. Skrubba. [T. streifen.] H.
Maj:ts häst blef ströft i hufvudet och kulan
slog H. Maj:t igenom hattebrädden. E.
Dahlberg (Lönbom Handl. till Carl ll:s hist.
1:108).
Strögaffel, m. Gaffel, tjufva, hvarmed
strö utbredes eller bortskaffas. [T. [-streu-gabel.]-] {+streu-
gabel.]+} F u r c i 11 a, ströyegaffel. Var. rer.
voc. L 2 b. mongen from tiänare får, dogh
oförskyldt, til löhn smaka strögaflen.
Schroderus Cogn. 71.
Ström, m. haffuet kom åter ... j sin ström
(fåra) igen (sedan det delat sig för Israels
barn). 2 Mos. 14:27. tu vprörer watnet medh
tina fötter, och gör thes strömar (flöden)
orena. Hes. 32:2.
Strömling, m. Strömming. [Fsv.
ström-linger, T. strömling.] Så länge ... lax och
strömling fins i Norrebottens haaf.
Eure-lius Vitt 63. (Ordet var förr mycket vanligt.)
Ströning, m. Ett slags prydnad (paljett,
enl. Berch Saml. 3:319; 4:417). örnaspan,
ringar, ströningar. L. Petri Jes. proph. 3: 21.
(Bib. 1541: ännespan.) spenger, ströninger
och annat smått förgylt sölff (fans bland
silfver, som togs från Svingarns kyrka 1545).
Troil 2:78. gamble ströninger fyre st:n
(ut-lemnades, bland annat, från Tuna kyrka
1553). Dipl. Dal. 3:151. Ströningar kallades
de kruseringar af gull och silfver, samt
bråt-zer, som hängde på mässehakar, beläten och
brudeskrudar ... Åhr 1528 löste Juleta kyrckia
til sigh af Cronan de ströningar, som i be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
