Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tukteris ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tukteris
- 886 —
Tungnad
Tukteris, n. Guds straff och tukteris oss
börjar blifva tungt. S. Triewald 50.
Tukthus, n. Tuchtehus må uprättas i
städherne och på andra läghlighe orter,
ther-utinnan the fattighas affödhe oc hittebarn
kunne haffva nödtorfftigt uppehälle och i
allehanda nyttige konster varda uptuchtadhe.
L. Paul. Gothus Mon. pac. 729.
Tuktsamlig, adj. Höfvisk. lære
togt-samligit vngængilse hoss fræmmade herrar
oc förste. Gust. 1 reg. 4:106.
Tukts köla, f. Undervisnings-,
uppfostringsanstalt. [Mnt. tuchtschole.] then hela
synligha verlden skal menniskione vara en
tuchtschola. R. Foss företal 2 a.
Tulla, tr. Valla, gå vall med. Knut
huling han tullar sin fä uti äng. Sv.folkv. 1:272.
Tullbod, f. Tullhus, sågh han en man
sitiandes wedh tolboden, som heet Mattheus.
NT 1526 Matth. 9: 9. Skall opå tullboden
huar och een sielf personligen sitt godz
up-schrifue låthe. Stjernman Com. 1:126(1552).
TuUullerilull. spela uti horn tulullerilull
för fåren. Kolmodin Qv. sp. 1:92.
Tumla, intr. och tr. 1. Tumla om. Ther
tumlar Pegasus och utaf heeta flåsar.
Spegel G. verk 54. — 2. Tumla om med. Hon
sin fiend’ allstäds tumblar segerhaft, At han
med upräckt hand må ligg’ och tiggia frijaen.
Stjernhjelm Jubelsång, man höflar,
tumlar och växerar en så lenge, til thes uthaff
een åsna blifver een menniskia.
Schroderus Hoflef. 159.
Tumlare, m. [Mnt. tumeler.] Mot slutet
af Johan III:s lefnad förekomma ett slags
kulor, kallade tumlare. Adlersparre Afh.
259. Till tumlare nyttjades tumlekastare. Ders.
262. haffuer Ryssenn skutijdh i Räffle
be-festning 2000 fyrballer och 2000 tumblere.
HSH 36:148 (1577). tymlere. Ders. i52.
kastade in uti staden ... någre tusend tumlare
och fyrbållar. Girs Joh. 3 kr. 61.
Tumling, f. Krigsrörelse. Under dessa
tumlingar i Östergötland hvilade icke heller
oenigheten på andra orter. Dalin Hist. III.
2:406.
Tumme, m. Äfven stortå, huggo aff
honom tummanar bådhe aff hans hender och
fötter. Dom. 1: 6.
Tummelfinger, n. Tumme, stortå. [Isl.
pumalfingr.] Adonibesech the 70 konungar
lät tummelfingren affhugga på hender och
fötter. Balck Cateeh. P 7 a.
Tun, n.(?) Stängsel, gärdsgård. [Isl.
tün, n. Mnt. tun, m. T. zaun.] Jagh sprang
öfver thun och högh bölvärk. Forsius Spee.
A 7 a. håller hvar sochn (på Gotland) sin
präste stombns samt klåckares huus och gård
vid macht, uppgiärdar och årligen 3 värper
thun. HSH 29: 398 (1654).
Tung, adj. Trög. iagh haffuer itt tungt
måål (målföre), och ena swåra tungo. 2 Mos.
4:10.
Tunga, f. 1. Språk, tungomål. Och all
werlden hadhe enahanda tungo och måål.
1 Mos. 11:1. Thet folck ... aff
outhtydhe-ligha tungo then man icke förstå kan. Es.
33:19. — 2. Vik. Then Nörra grenszan är
jfrå haffzens tungo som är widh Jordan Jos.
15: 5. — 3. Underlag för kanon? Se P j å s.
Tunga, tr. Betunga. [Fsv. thunga, Isl.
Punga.] theris [presternas) frihethers oc
pri-uilegiers vanbrukningh, med hwilke the
twinge, twnge och förknwffua fatigh ...
al-moge. Gust. 1 reg. 4:75.
Tunge, m. [Fsv. punge, Isl. Pungi.] 1.
Tyngd, han medt behendigheet all sswår
tunge kan vphäffwe (lyfta). HSH 26: 2 (1554).
han (nageln, spiken) skal brista sönder och
falla, Och then tunge på honom henger skal
förgås. L. Petri Jes. proph. 22:25. — 2.
Börda, hvad man bär. Helghedomen och
all tess redhscap ... skola Kahaths barn gå
in til at bära ... Thetta är Kahaths barnas
tunge widh witnesbyrdzens tabernakel. 4
Mos. 4:15. Aaron och hans söner skola gå
in och skicka huar och en til sitt embete
och tunga (skyldighet att bära). 4:19. j
skolen see til at the tagha wara på allan theras
tunga (allt hvad de ha att bära). 4: 27. —
3. Tungt arbete. Mose ... gick vth til sina
brödher och sågh theras tunga. 2 Mos. 2:11.
tungen war swår på folckena. Neh. 5:18. —
4. Pålaga, ath wij saadana twngar paa lagt
haffue. Gust. 1 reg. 2:4. han ... saadana
olagligha thwngar aldelis schal affstella. 3: 47.
Tungel, n. Måne. [Isl. tungl.] Sool,
stiernor, tungel och planeter. Westhius Ad.
A 4 a. De nordske möjor hälst vid tunglets
fyllnad gå At sig af denna glänts och pragt
förlusta få. Bränder Gust. 90. Jfr H i
inni e Itu ngel.
Tungfärdig, adj. Som färdas tungt och
långsamt, besvärad i sina rörelser. [D.
tung-fcerdig, Isl. pungfcerr.] Uthaff thesse
stä-dhers rooff vardt then Romerske hären så
tungfärdigh och belastat, at han näpligh then
heele dagen fäm Velske mijler hinna kunde.
Schroderus Liv. 644.
Tungför, adj. 1. Svår att färdas,
besvärlig. Maria ... moste hastigt til
Bethlehem ... så långan wägh til foot, tungföör
winter tijdh at gå. P. Erici 1:66 b. — 2.
Tung, oböjlig. Svenska är et tungfördt språk.
Wallenius Gram. A 4 a.
Tunglynt, p. adj. [Isl. punglyndr.] Een
var tröger å foot, halffsofvande, gäspande,
tunglynt,... Lättia var hennes namn.
Stjernhjelm Here. 15. jagh denna tijdh bliffuer
hållen ... För een soffvande, snarckande,
tunglynt, Som doch ähr qvicker och vaaken.
U. Hjärne Vitt. 89.
Tunglåten, p.adj. Hafvande, draga heem
til at besökia sin tunglåtne hustru. Phrygius
Brudpred. B 5 a.
Tungnad, m. 1. Tunga, pålaga. Skal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
