Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Urkrysta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urkrysta
— 924 —
Urvelna
Urkrysta, tr. Drufvan varder med
vijn-pressen urkryst. Comenius Tung. 440.
Urkänd, p. adj. Ökänd. Esau ... af
moderlifvet var luden och urkend. Svedberg
Ödn. 141.
Urmaka, adj. Makalös. Så kan och
himmelen af oss ej rätt besinnas, Ej heller
nå-gor thess uhr-maka skapnad minnas, Om
man ej rum och loft och kreetzar sig
inbillar. Spegel G. verk 61.
Urminnes, adv. Från urminnes tid. the
hafva uhrminnes hafft sin egendom i fridh
och bodt i godh roligheet. Laurelius Opusc.
8:91.
Urmodisk, adj. Urmodig, en urmodisk
klädning. Sv. nitet. n. 3.
Urne, se Orne.
Urnöt, n. Urus, vrnööt, wildoxe. Var.
rer. voc. P8b. Vrnööt. 5 Mos. 14:5.
Urqved, m. then klimp af uhrqvedz
Huset I the try första dygn (innan solen och
månen skapades) bestrålat himla huuset.
Spegel G. verk 34.
Urrig, adj. Okammad. Stora urriga
hufvuden. Hedborn 1:18. Rietz 783 a.
Urroder, n. Pendel. Uhr-rodret vender
sig. Spegel G. verk 166.
Ursak, Ursaka, se Orsak, Orsaka.
Ursakan, f. Ursäkt. [Fsv. =] (the) intet
kunna til sin ursakan invända. Stjernman
Riksd. 2:1746 (1675). — (om then nya trona
haffwe wj scriffwit then menige mann til,
görandis wara redelige vrsekn. Gust. 1 reg.
4:17. giöre sin redeliga orsagningh ther före.
4:24.)
Ursinna, adj. Afvita, förryckt, iagh sadhe
til löyet, Ästu vrsinna? L. Petri Sal.
pred. 2:2.
Ursinneliga, adv. Ursinnigt, handena
som han så vrsinneligha brukat hadhe.
2 Macc. 15: 33.
Ursinnig, adj. och skalt vrsinnogh (från
vettet) bliffua för sådana syyn som tijn
öghon see skola. 5 Mos. 28:34. Tilsiyare
wara vthi Herrans Hws offuer alla vrsinnigha
(förryckta) och spåmän. Jer. 29:26.
Pro-pheternar äro galne, och the Andelighe äro
vrsinnoghe (förryckte). Hos. 9: 7. wordo the
aff ond lusta til henne vprende, och bleffuo
vrsinnighe (galne, kollrige) ther offuer. Sus. 9.
the som befengde blefvo (af pesten), blefvo
strax ville och ursinnige (vansinnige).
Svedberg Dödst. 573.
Ursinnighet, f. Herren skal slå tigh
medh vrsinnogheet (vanvett). 5 Mos. 28:28.
Wij galne höllom hans leffuerne för
vrsin-nigheet (galenskap). Vish. 5:4.
Ursint, adj. Ursinnig, then vrsinte
An-tiochus. Uti. på Dan. 467. O gruflig
svår-heet att en ursint kiärlek dämpa! C.
Gyllenborg Andr. Ila.
Urskuld, f. 1. Oskuld, the ... båro
wit-nesbörd om Jesu vrskuld. L. Petri Chr.
pina e 8 b. — 2. Urskuldande, ursäkt. [Fsv. =]
Riksråden . . . begiärte Konung Sigismund
ville om den saken giöra deras urskuld med
ett bref till sin herr fader. J. Werwing
1: 80. Sigismund igenom ett sådant bref
giorde sin urskuld hos konung Johan. Dens.
på åtskilliga ställen (i protokollet) det fuller
anföres, som länder till dess (hans) urskuld,
men icke med ett ord nämnes, hvaruti
be-skyldningen bestådt. Hist. handl. 4:139(1708).
Urskulda, adj. Urskuldad, oskyldig.
Thesse synda ock owetande, men the äro
ther medh icke orskulda. L. Petri 3 Post.
42 a. Största skullen är wel när them,
lik-uel synes migh at j icke heller ären vrskulla.
Dial. om mess. 77 a. Om han än warder
wrongwijst dömd, Så är doch hans rett ey
förglömd, Vrskulla Gudh honom haller. Psalmb.
1572 26 a.
Urskyld, f. Oskuld, han må frij felig
oc säker för alt öffueruåldt och oreth komma
hijdth in i vårth rijke... Ther han må och
stånda och suara them til rätta ... och sedhen,
om hans vrskyldt kan finnas, frij, säker och
felig komma vtåff rijkit igen. Gust. 1 reg.
5:30.
Urskyldig, adj. Oskyldig. [Fsv. [-urskyl-dogher.]-] {+urskyl-
dogher.]+} Befatta tigh intit medh thenne
vr-skyllugha mannen. NT 1526 Matth. 27:19.
Urspejel, se Ulspegel.
Urspringa, intr. Hafva sitt ursprung.
att en prest måå tagha hwstru ... ther aff
stoor förargelse och skadha förorsaakas och
vhrspringha. Ernhoffer 102 b. thesse äre
the enfallige (enkla) kroppar, aff hvilke the
förmängde urspringa. Comenius Tung. 28.
Ursprång, n. Ursprung. Wij kunne icke
nogsampt förundra, huar vtaff sådana
hedzsk-heet haffwer sitt vrsprång. RR 18/s 1543.
kranckheterna, som theras vrsprång haffua
aff syndenne. L. Petri 2 Post. 286 b.
hoff-uudh dygder, aff hwilka alla andra haffua
theras vrsprång. Krön. pred. D6a. den
heliga Skrifts höga ursprång. Dalin Hist. III.
2:254. Gud är dygdenes ursprång. A.
Nicander Vitt. 147.
Ursäkt, f. Saklöshet, oskuld, wel
we-tandis ... woor wrsecth för alle the stycke
oss forrædeliga paa förde wore. Gust. 1 reg.
2:115. flere lögnactughe stycker, ther wort
elskelige riikitzs raadt och then menigeman
... wel wisthe waare wrsecth wthinnan ath
ther inghen sanningh meedt folgdhe 2:117.
Ursäkta, adj. Saklös . Ther bliffuer
dråparen för Gud ingalund vrsechta. L. Petri
Mandr. B 5 b.
Urveln, f. Hopplöshet, misströstan. [Jfr
Isl. örvilnan.] Haffuer iagh söndt fattighom
thet the haffua begärat aff migh, och lätet
enkionnes öghon (genom vrweln) försmechta?
L. Petri Jobs bok 31:16. Jfr Vein.
Urvelna, Urvälna, adj. Hopplös,
misströstande. Christus länge drögde medh sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
