Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Utspringa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utspringa
— 941 —
Utstippa
Utspringa, intr. 1. Utspridas, utgå. j
lathe prænthe visor och latha vtspringa
off-wer menige rikith. Gust. 1 reg. 4:32. eth
almennigth tall och ryckte ær vthsprwnget
bland then menige man. 4:74. i lätet
vdt-springe fortal och rykte på oss i fremande
landt. 5:31. warandes Hennes May:tz
her-kompst af högt och i verlden välbekandt
Kongl, blodh utsprången. Stjernman Riksd.
3: 1913 (1683). — 2. Utspricka. een
vth-sprungen roos. 1 Kon. 7:26.
Utsprung, Utsprång, n. Ursprung,
upphof, härkomst, månge begynthe tiill att
we-dersacke them {klipp ing ar ne)... huilkith
för-sthe uttsprungeth haffuer hafft, at the
Ryt-tere begynthe att förstt förachte them. Gust.
1 reg. 1:128. någoth tal och knur {knorr)
. .. kommit blandh almoghen om
ewange-lium ... kan tw med någon lempe forfara
hwar thet haffwer sijt vttsprung, thet
vin-legh tijg. 4: 5. Gudh haffuer skapat
men-niskiona aff jordennes stoofft. Therföre, när
vij tenckiom på vårt uthsprung, så bliffuom
vij icke stålte. P. J. Gothus Rel. art. 116.
Fyllerijt... är ett utsprung til allahanda
odygder. Verldsl öfv. 57. the Romare ...
hadhe-theres vthsprång aff the Trojaner. Lælius
Res. 2:93. lärer konungh Davidh oss rätt
huad som synd är, huadan hon kommer och
hafver sitt uthsprångh. J. Erici Dav. ps.
71 b.
Utspråk, n. [T. ausspraehe.] 1. Uttal.
pronunciation eller utspråk. U. Hjärne
Orth. 3. reglor til det sanskyllige Svenska
uthspråket. Ders. 12. — 2. Tal, målföre.
om hon {den af vrede rasande menniskan)
genom utspråket oss sin art icke uptäckte,
skulle man snart hålla henne för et villdiur.
Hermelin C8a. Han hade ännu god maga
och tämmelig hälsa, fast den högsta åldren
försvagat ben, utspråk och nerver. Linné
Sk. resa 271. — 3. Uttryckssätt, ton. tu
måste aldrig tala hårdt, starckt, med hastig
röst eller hitziga åthäfvor, utan låta titt
utspråk likna sinnets blygsamhet. Rydelius
Sed. 61.
Utsprång, se Utsprung.
Utspränga, tr. 1. Utsprida. [T. [-aus-sprengen.]-] {+aus-
sprengen.]+} Konung Sigismundus . ..
inka-stadh och uthsprängdt een hoop nye patenter.
Stjernman Riksd. 1:702 (1616). sqvaller
... af vrångvijsa menniskor ... uthsprengt
blifver. Gust. Adolf Skr. ill. sprengdehan
åter uth ett rychte. Ders. 133. allehande
vidrige snack begynner uthsprängies. HSH
24:317 (1633). the tidender, som på någre
vekur äre uthsprängde om ett stillestånd!}.
30:36 (1634). Här sprängies elliest utt att
Konungen j Danmarck starckt värffver. 32:131
(1634). där någon kommer, som annadt ähn
redligitt ville om oss vthsprengia. A.
Oxenstjerna {HSH 35:207). — 2. Utprångla.
köpmen ... på then dyresth penningh thet
{klädet) vthsprenghe. HSH 27:107 (1565).
Utsprängelse, f. Utspridt rykte, vrånga
utsprängelser. Lönbom Sv. arch. 2: 61 (1624).
Utsputa, tr. Utspruta. the dåras munn
vthsputar alltijdh galenskap. Ord. 15:2. han
(fisken) vthsputadhe Jona in vppå landet.
Jona 2:11. iorden ... vpswalgh strömen som
Draken aff sin munn vthsputat hadhe. Upp.
12:16. Så mycken list och gift, som Satan
dägelig Utsputer öfver alt. Spegel Tillsl.
par. 156.
Utspänga, tr. Se Spän ga. then rijke
Purpurjungkaren, then . . . sigh onytteligha
här j verldenne uthspängde, måste nu dragha
en eeldrödh och medh svaffuel och beeck
välbesnörat klädhning uthi heluetet.
Phry-gius 1 Likpred. El b.
Utspänstig, adj. Spänstig, uttänjelig,
elastisk, lungorne ... af en särdels
uth-spänstig materia äre sammansmidde.
Lindestolpe Pest. 16. När vädret länge med
flijt hålles i lungan, blir det lätt, varmt, och
mister sin uthspänstiga krafft. Ders. 20.
pulsådran ... är både uthspänstig och
sammandragande. Surbr. 15.
Utspänstighet, tr. hindra hiertat i sin
uthspänstighet och sammandragande.
Lindestolpe Fross. 50.
Utspörja, f. Utfråga, utforska, then
saak iagh icke wiste, vthsporde iagh. L.
Petri Jobs bok 29:16.
Utsqvallra, tr. uthsqvaldra alla theras
hemligheeter. Laurelius Påf. anat. 415.
Utstådd, p. adj. Utkommen. Aldrig var
jag värr’ uthstadd Och med större skam
be-ladd. Moræus 449. Dock är ey ringa frögdh
Vara sin egen herre Och haa sin frijheet
qvar — Uthstadder är den värre, Som elaak
maaka haar. Lindschöld Vitt. 216.
Utstaka, tr. Staka ut, skjuta ut. medh
bärlingar aff sandrefflar och klippor
uth-staka {fartyget). Comenius Tung. 464.
Utsterra, intr. Spritta ut? han slår
åder medh en lijten knijf, der bloden
uth-rinner, uthsterrar. Comenius Orb. piet. 155.
Utsticka, tr. 1. Utgräfva. [T. [-ausste-chen.]-] {+ausste-
chen.]+} tracten hafver många släta kiärr och
myror, som kunde utstickas och sedan både
til åker, äng och andre ägor nyttias.
Stjernman Com. 2:473 (1646). — 2. Refl. Sticka
ut, spricka ut. Hon {solen) gör alzintet
meer än milda strimor skikkar, Strax
kommer rosen fram och lillian sig utstikker.
Spegel G. verk 32.
Utstiga, tr. vtstiga {gå upp) rågången.
Dipl. Dal. 3:88 (1548).
Utstinna, tr. Göra stinn, slemm,
hvilket ådrorna uthstinnar. Lindestolpe Fross.
25. ådrorna ... äre fulle och uthstinnade af
vatn. Surbr. fråg. 38.
Utstippa, tr. Utsticka, brodera. [Mnt.
stippen.] enn swart sametz tröija vtstijppatt
i ruthewerck. Hist. handl. 2: 34 (1553). ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
