Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vels ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vels
— 964 —
Verkman
vara lysien. jag välnades theråt... jag thet;
omhalsa lyste. Kolmodin Qy. sp. 1:126.
Vels, m. Ett slaßs fisk. [T. wels.] Den
vijdniunte velsen (silurus). Comenius Orb.
piet. 71.
Vema, intr. Prata tok. [Jfr Nor. veima,
fjase, spøge Aasen.] Där han (Rus) sitter,
ey veet hvad han talar, veemar och ählas.
Stjernhjelm Here. 350. Vema, tepa, tala
fåfängia. Ordl. till Here.
Vena, intr. Vena sig, refl. Qvida, jämra
sig, [Fsv. vena (sik), Isl. veina ] Och
(svalan) beddar ther så blöt at hennes ungar
klena Ej skola ömma sig och uti vaggan
vena. Spegel G. verk 204. Gudh nådhe
migh arma creatur, Migh må iagh svåra vena.
Forsius Spee. B 7 a. Rietz 802 b.
Vendeka, Vennika, f. Kjol. [Mnt. [-wen-neke.]-] {+wen-
neke.]+} Supparum, skörte, wendeka. Var.
rer. voc. E 4 b. en lin (linne) wennicke. HSH
29: 91 (1540). Se Schiller-Lübben och
Molbech Gloss.
Venen, se Fen in.
Vensterhänding, m. Mutius bleff kallat
Scævola ellet vensterhänding. Schroderus
Liv. 62.
Venstert, adv. Åt venster, ett segerverk
(urverk) haffuer tveggiahanda hiwl, aff
hvil-kom somliga löpa retsyls och somliga
oret-syls eller venstert. P. J. Gothus Calv.
C 3 a.
Vepa, f. [Fsv. vepa; Isl. veipa, ett slags
groft tyg. Jfr Rietz 801 b; Språk o. stil
9:31-32.] 1. Täcke, sängtäcke. Vepa,
Le-vidensa, ein grob Decke. Schroderus Lex.
38. vepor onde och godha 22 ’/a par
(funnos på Gripsholm). HSH 37:1 (1529). Thet
(renskinn) är och theras bädd samt theras
fäll och vepa. Spegel G. verk 234. Har
ett vidskepligt våp jag blottat af sin vepa?
Düben Bo il. sat. 81. — 2. Tygstycke.
Klädas i en groff vepe särck (såsom nunna).
Messenius Blank. 59. Indianer, som gingo
nästan hel nakna, hafvande allenast en stygg
vepa öfver then ena axeln. Stock. Mag.
2:632 (1712).
Vepot, adj. Våpig, enfaldig? (Jfr
Vendell Ordb. öv. östsv. dial. vepog,
till-gjord.) Wi haffue ingen nödh när wi haffue
Konung Cristiern till Herra, ty han haffuer
oss tilsagt, att oss icke skall tryte Salt och
Sill etc. Och medh mong slijk wepot ord
lätte the sigh höra. Svart Kr. 10.
Verbroder, m. Svåger. [Fsv.
värsbro-dhir, Isl. v er b röd ir, af ver, verr, äkta man;
jfr Rietz 83la.] Leuir, bondans broder
then man kallar werbroder. Var. rer. voc.
C 4 b.
Verede, n. Anklagelse. [Mnt.
wedder-rede, motsägelse.] um I haffue någott
oär-ligit verede med honom ... haffuer han ...
tilbudit sig stå hvar och en til rätta. Tegel
Er. 14 hist. 308 (K. br. 1568).
Verk, n. en mestare j allahanda koppars
och ierns werck (arbeten). 1 Mos. 4: 22.
wijszheet til at göra allahanda werck, til at
snidha, wircka och sticka. 2 Mos. 35:35.
the wijse som arbetadhe på Helghedomens
werck. 36: 4. silke och stickat werck. ; Hes.
16:33. Han förlöser mina siäl jfrå them
som wilia til werka (genit. pl) medh migh
(vilja angripa mig). Ps. 55:19. Han skal
wara til werka medh honom, och
fördriff-uan. Hes. 31: 11. Kong Christiern ... nu
gåår til wercka (griper sig an, gör
angrepp) j idhart land Norige ther hap
inta-gher then ena landzendan epter then andra.
Gust. 1 reg. 7: 448. så snart Christus kom
j öknena, war dieffuulen til werka medh
honom, anfechtade, qualde och plågade
honom. L. Petri 1 Post. U4b. jagh skal
ock vnderliga gå til wercka (gå till väga,
förfara) medh thetta folck. Jes. proph. 29:14.
De gå så oförmärkt til värka. Dalin Vitt.
3:241. på vänligt maner gå til värka med
saken. A. Nicander Gifterm. 46. Vi måste
med all nit söka at gå i vår stora Medlares
fotspår, kort sagdt, vi måste i värket vara
Christne. Dalin Vitt. I. 1:25. Hans dygd i
värket fans, mer än i glans och ljud. I. 3:104.
Verka, tr. och intr. 1. Vara verksam,
arbeta, förarbeta, tillverka, arbetom,
werc-kandes medh wåra eghna hender. 1 Cor.
4:12. gullet (haffuer) sitt rwm ther thet
werckas. Job 28:1. verkadt guld och
silfver. Schroderus Uss. B 4 b. Kramgods
verkas ganska ringa. Ders. C 4 b. — 2. Älta.
[T. wirken.] han knodar och värkar,
til-höflar och polerar oss. Schroderus Kors. 92:
Verkan, f. Verkande, verksamhet,
huil-kens (den ondes) tilkommelse skeer effter
Satans werckan. 2 Thess. 2: 9. Christus ...
haffuer låtit hwar och en menniskio wara
frij ther til (till äktenskap), then som icke
aff naturen eller elles aff menniskios
wer-kan (åverkan) omechtigh eller obequemd
ther til är. O. Petri Sakr. 13 a.
Verkdag, m. Arbetsdag. [Isl. verkdagr.]
giöra af en hvilodag en oheligan verckodag.
Svedberg Sabb. ro 1:130. Om söndagen
... bedrifves svårare och gröfre synder, än
elliest på verckedagarna i vekonne. 1:859.
Verke, m. Risgård, fiskgård. [Fsv. värke.]
skall han sigh ... winlegge det (fisket) att
holla vedh macht med notar, verkar och
alle handa andre redhskap. Landt. instr. 97
(1616). Se Rietz. (Jfr Svart Kr. 87, 55.)
Verklärare, m. Som lärer gerningarnas
förtjenst. [T. werklehrer ] the falske Apostlar
och Wercklärare göra altijdh troonne skadha.
Försp. till Philipp.
Verklös, adj. Overksam, verklösa
mun-christna. P. Erici 5:23b. Ach! vercka så
i mig, som eljes vercklös blifver, At thetta
verck går väl. Spegel Tillsl. par. 81.
Verkman, m. [Fsv. värkman, yrkesidkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
