Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Visliga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visliga
— 978 —
Vissa
uth, Vill stora herrars nampn långt öfver
stiärnor föra,... Men sielf förlorar sig i
början och i slut. Broms 871. Din tungas
rallerström ... Dhee vissna läppar två medh
viskvask genombryter. G. Cederhjelm 127.
Visliga, adv. Visligen. [Fsv. vislika, Isl.
visliga.} j skolen wijsligha handla i alt thet
j gören. 5 Mos. 29: 9. Then ena saak
wijsligha företagher han finner lycko. Ord. 16:
20. En förståndigh man bär sigh wijsligha
åt. 17:24. the haffua nijt om Gudh, doch
icke wijsligha. Rom. 10: 2. Man straffar
(bannar) offta sin nästa j otijdh, och giorde
wijslighare at han tijgde. Syr. 20:1.
Visp, m. Ostadig, lättsinnig, opålitlig,
löslig person. Vndersatte (aftalade) medh
någre Swenske Bisper Och andre falske och
löse hwisper. En liten Crön. G l b. vår
goda jurist, Den jagh håller för een stooran
hvisp, Kommer fram medh sin subtilitet.
S. Brasck Förl. sonen F3a. Lät kärlek nu,
den lilla vispen, Som är långt bättre präst
än Bispen, Min Iris, viga dig och mig!
Dalin Vitt. 3: 45 (se rättelserna till bandet).
In omnibus aliquid, in uno nihil, Intet i
något vist, en hvisp i alt. U. Hjärne Vatt.
12. Rietz.
Visp, n. Ostadighet, lättsinne. Så är
det alfvar lell att du nu ärnar skiffta Ditt
visp med stadighet och innan kårt dig giffta?
Düben Boil. sat. 59.
Visp, interj. Vips! En fogel kärlek är,
som hafver snälla vingar: Du håll man braf
uti, han hvisp! sig frå dig svingar.
Kolmodin Qv. sp. 1:104. Bäst i säkerhet jag
gick Och med En mig lycklig tyckte, Visp,
kom en rival så qvick Och det hjertat åt
sig ryckte. Dalin Vitt. 5:149.
Vispa, intr. 1. Flacka. The som
planeterna ej visspa kring och flyttia. Spegel
G. verk 62. Tu löper ey på gatun uth, att
låtha skodha tigh, tu huispar ey om huario
knut. B. G. visbok 198. hvispa kring i
hvarien vrå. Lucidor Rr2a. Han måste
stadig blij, sig från den hopen laga, som
all-stäns vispar kring. Keder 367. — 2. Vifta
med svansen, the spöria aff sina hundar,
at the medh vlffuomen kunna wispa, och
kunskap göra, och skälla intet på them.
P. Erici 2: 50 a.
Vispaktig, adj. Ostadig, flygtig. han
var utaf et ganska vispaktigt sinne, uti
hvilket den ena häftiga rörelsen af en annan
snart nedertrycktes. i4s. Ban. 2: 538.
Vispaktighet, f. Ostadighet, flygtighet.
tre granna fruer, Veklighet, Vispaktighet och
Äregirighet, ha kommit in i landet. Dalin
Vitt 3: 242.
Vispebröd, n. För hvar tunna råg skulle
de lämna två tunnor godt torrt vispebröd
eller, såsom det nu för tiden kallas,
knäckebröd. Hallenberg Hist. 3:198 (1614).
Visperi, n. Flygtighet, lättsinne, du har
ey lärt flatera Medh världzligt hvissperij.
achrelius Vitt. 369.
Vispig, adj. Ostadig, flygtig, utan
hållning, lättsinnig, opålitlig. Hvad är vårt
usle lijf? En vispug väfverspola.
Brobergen 422. en visput väderqvarn.
Holmström 219. några [stjernor) meenar man
heelt stadige at vara, Som blifva i sit rum
och ikke vispot faara. Spegel G. verk 158.
Magnus Gabriel De la Gardie ... var
vis-piger med ytlighetens innästlande seder i
prakt och nöyen. HSH 9:87. lyckan,
visput förr, hos ehr kan stadig blij. Keder 878.
flycktiga och visputa åthäfvor. C.
Gyllenborg Sprätth. 46. vispute utländska manér.
Ders. 89. at lägga sig på många studier,
holla de för et märke af visput och ostadigt
sinne. Roman 92. Vispig nåd och falska
hopp (förhoppningar). Dalin Vitt. 4:52.
Vispighet, f. Ostadighet. Lyckans
vis-pughet.^ Düben Boil. sat. 5.
Vispigt, adv. Som papillon jag brukar
vispigt flyga. Dalin Vitt. 5: 427.
Vispinne, m. Visare (på ur). Vispinnen
flyttes fram, och klockan måste kläppa.
Spegel G. verk (174 5) 155.
Vispsint, p. adj. hvispsint, inconstans.
Comenius Tung. index. Ostadig, vispsint,
homo levis et ventosus. Svedberg Schibb.
201.
Viss, adj. 1. Stadig, fast, säker, stigher
wiss stegh medh idhra fötter. Ebr. 12:13.
ibland the folck skalt tu intet wist heman
haffua. 5 Mos. 28:65. skalt icke wara wiss
på titt lijff. 28: 66. — 2. Visser (qvicker) gåsse,
ein munterer, hurtiger Junge. Lind Ord.- Jfr
Rietz.
Vissa, tr. [Fsv. =, Mnt. tvissen.] 1.
Stadfästa, bekräfta, thå skal hertog Johan ...
möta wora frw drotningene ... och wissa the
dachtingan. O. Petri Kr. 153. — 2. Utlofva,
tillförsäkra, thet siöfarit folck ... szom the
Danske Herrer haffue vissat domino. Gust.
1 reg. 10:97. han vissadhe der åhrligen ett
Va mark smör före (för hemmanet).
Hallenberg Handl. 100 (1615). the togo aff the
Genueser stoore penningesummor til lähns,
och vissade them ther emoot pant aff
konungens inkompster uthi Spanien. P. Brask
Puf 87. — 3. Lofva, förklara (krig), om en
manar then andra til kamp medt sigh...
och then andre suarar, Jach är så wel man
för mich som tu, Och wissar så honom
kampen, The skola thå mötas på en vppenbara
platz ... Kommer then som manade, oc han
kommer icke som manat bleeff och sade
ja till kampen ... O. Petri Kr. 50. konung
Albrect... wissade drotning Margarete... ena
openbara slachting i markenne. The giorde
redho på bådha sidhor.. . och möttes så
bådha hääranar. Ders. 148. wij haffue fåt
tidender atthe haffue vissat en slägting
tilhopa. Gust. 1 reg. 10:16. the uppå be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
