Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åtrakta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åtrakta
— 1014 —
Åtskilligen
skornes stoora otacksamheet, till att göra
allaman gått. P. J. Gothus Bön. T 6 b. Om
the tienest trädha uthi, Åtrås the, til at bliffua
frij. E. Erici Alb. När två personer
lagligen fästas, och en thera vil sedan åtrås,
kan then samma tvingas til at fulborda sin
loffuen? J. Botvidi Brudpred. 59.
Arn-heimb hafver sig först förklarat till
conjunc-tion medh hertig Bernardt, och sedhan åthras.
A. Oxenstjerna (HSH 29: 821). Så skole
och alle Skipsbetiente . . . vara skyldige at
fullfölia samma resa, för hvars skull the
hyrde äro. Giör någor ther emoot,... gifve
åther alt thet han undfåt hafver aff Skiparen
til then dagen han åtrås (återtager sin
uppgörelse). Sjölag 1667 Skipm. B. 4. han eij
åtrås än sin mildheet till oss vända.
Gripenhjelm 279.
Åtrakta, tr. Eftertrakta. H. K. M:tt...
icke kunnat så alldeles nå sitt
intentione-rade måhl som H. K. M:tt hafver det åtrachtat.
Stjernman Riksd. 2:104t (1643).
Åtrå, n. och f. Til hvilket iagh har stort
åtrå. Messenius Blank. 59. Hon jagar åtrårs
flåck på flygt. Kolmodin Qv. sp. 2:267.
Hon har väl mycke lif och eld i sina åtråer.
Dalin Vitt. II. 4: 229.
Åträgen, adj. Enträgen? otroon är oss
en fahrlig, åträgen och daghligh fiende. L.
Petri Om nattv. E 2 a. Ah huru flitigh och
åträgin är Satan. Balck Krist. ridd. C 4 a.
Åträtare, m. Som träter på, tvistar med
någon, iagh skal trätta med tina åträttare.
L. Petri Jes. proph. 49: 25.
Åträten, adj. Trätande på, tvistande med,
som går till rätta. [Fsv. athrättin, envis.]
Han är icke altijd åträtten, och wredgas
icke til ewigh tijdh. L. Petri Dav. ps.
103: 9.
Åtsel, m. /4s. [D. aadsel.] vthwräka och
bortkasta the dödhas lekamen, lika som
man bortkastar oskäligh diwrs åtzlar. Falck
201 a.
Åtskilja, tr. [Fsv. atskilia.] 1. Dela,
söndra. berghet som åtskilier landet, jos. 11:17.
tu ... haffuer åtskildt haffuet för them, så at
the gingo torre mitt igenom haffuet. Neh.
9:11. Titt Rike är åtskildt och giffuit the
Meder och Perser. Dan. 5:28. han (fågeln)
flechtar och slåår j wädhret, driffuer och
åtskilier thet medh sina swäffuande wingar.
Vish. 5:11. then som sin wen försmädher,
han åtskilier wenskapen. Syr. 22:25. — 2.
Skilja, göra skilnad, intet weta åtskilia
emellan sina höghra hand och then wenstra. Jona
4:11. — 3. Medelst dom skilja, döma
emellan, afgöra, afdöma. the huar annen inthit
forfongh giöre schula för en the ære
aath-skildhe medh rettha. Gust. 1 reg. 3: 69. Thet
är ingen som oss åtskilier (vi ha ingen
skiljedomare). Job 9: 88. lærdemen, som then
sack besth kunna rantzaka och åthskylia.
Gust. 1 reg. 4:174. haffuen j om någhot
annat handla, tå må thet åtskilias vthi någhon
tilbörligh samquemd. Ap. gern. 19: 89.
öff-uerhetennes retta embete är, at hon effter
lagh och rett alla sina vndersåters saker
som förekomma kunna, åtskilia och döm’a
skal. L. Petri Krön. pred. B 5 b.
Åtskiljare, m. Skiljeman. ther uthinnan
kunde han väl lijda H. K. M. för domare
och åthskilliare. Tegel Gust. 1 hist. 2:197.
Åtskiljelig, Åtskilelig, adj. Skiljaktig,
särskild, olika, wij haffue åtskilieligha
gåff-uor. Rom. 12:6. een pipa eller een harpa
... giffua åtskilielighit liwdh jfrå sigh. 1 Cor.
14:7. sedhan ther bliffuo twå förmyndare,
så bliffuo ther ock åtskilielig vpsått, ty at
hwar parten begynte sökia sitt betzsta. O.
Petri Kr. 102. Och fattar wår Herre
Chri-stus thenna saliga lärdomen ... vthi otta
åt-skilieligh stycker. L. Petri 3 Post. 141 a.
åårsens förwandling medh åtskilieligha
tij-dher. Sal. vish. 7:18. skal Predicaren här
medh på åtskilieliga tijdher icke bruka
åt-skilieligh ord. Kyrkord. 10 a. til
åtskilie-ligh brott hörer ock åtskilieligh plicht. Ders.
81 a. the tiyo Bodh warda deladhe i twå
åtskilieligha tafflor. Balck Catech. D 6 b.
Gudh är en eenda Gudh, och äre doch tree
åtskilielige personer. P. J. Gothus Rel.
art. 65. wij medt monge och åtskilelige
rijkesens wordende ärender ärhe förhindredt.
RR 14/ s 1544.
Åtskiljeliga, Åtskilieliga, adv. 1.
Särskildt, hvar för sig. hwar slechten må widh
sigh bliffua åtskilieligha. Hes. 46:18. — 2.
På olika sätt. stundom talar Scrifften om
the twå Gudz wiliar åtskilieliga. P. Erici
5:285 b. man nu ser the flestas skrifter
åtskiljeliga skrifvas (stafvas) och tryckias.
Svedberg Försvar 11. Så åtskillige som
jordmoneme äro, så moste de och
åtskilieliga hvilas och giödas. Risingh 18.
Åtskiljelse, f. Skilsmessa, giordes
åth-skilielse emellen hertog Waldemar och
marskens dotter. O. Petri Kr. 107.
Åtskillig, adj. Skiljaktig, olika. [Fsv.
atskililiker.] Om the uthländske Göthers
förste ursprungh finnes uthi Historierne
månge och fast åthskillige meningar. L. Petri
Kr. 7. krijgen, som thetta wårt
fädernesland medh åtskillige fiender ... med
åthskil-lig lycka och uthgång fördt hafver. Gust.
Adolf Skr. 116. en sådan stoor
mycken-heet, som så åthskilligh var til sinnes.
Schroderus J. M. kr. 17. lyckan betedde
sig åtskilligh på både sidor. Ders. 309.
Religions sanningen ... är allena en, och icke
åtskilligh. Laurelius Rel. speg. 1. til
åtskillige målningar behöfvas åtskillige fergor.
Spegel G. verk 7.
Åtskilligen, Åtskilleligen, adv. Olika.
Öfver desse främmande legaters anhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
