Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Äresot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åresot
— 1023 —
Åska
nampn af en hoop ähreskämmare uthi
landet osannfärdeligen förolämpas. Lönbom
Hist. arch. 5:11 (1598).
Åresot, f. Äresjuka. R. Foss 412.
Ärestycke, n. Christus öffuerwan
dieff-uulen (vid frestelsen i öknen) och medh itt
ährestycke skildes widh honom. P. Erici
1:188 b.
Äretörst, m. menniskiors fåfenga
ähro-torst. L. Petri Sal. vish. 14:14.
Ärevyrdning, -vördning, f.
Vördnads-betygelse. göra belätom äravyrdning. P. J.
Gothus Rel. art. 250. underdånig
ährevyrd-ning och tacksamheet emoot Hennes K. M:tt.
Stjernman Riksd. 2:1226 (1654).
ährevörd-ningen (är förvandlad) uthi vaanvördning
och föracht. Schroderus Cogn. tillegnan
A 3 a.
Ärfast, adj. Hederlig, redlig. [T. [-ehren-fest.]-] {+ehren-
fest.]+} ifrå them, som äre trogne och
ähr-faste,... skal tu tigh aldrig skilia. R. Foss 57.
Ärfva, tr. Lemna i arf. [T. erben.] j
måghe besittia thetta godha landet, och erffua
thet til idhor barn effter idher til ewigh tijdh.
1 Krön. 29 (28:8). theras nampn warder
prijsat j theras barnom, til hwilken thet
erffdt är. Syr. 46:15.
Årgra, tr. Förarga. [T. ärgern, D. [-ær-gre.]-] {+ær-
gre.]+} Det ärgrar mig at jag den leskan så
afhullit. Palmfelt Qv. skol. 54.
Årik, m. Årder, plogh eller ährick.
Stjernman Com. 2:842 (1658). plogar eller
ähriker. 3:445 (1666).
Ärkelig, adj. Arg, odräglig, orimlig.
[Mnt. erehlik.] . then Orgemackare ...
for-drer vdi så mötte (för ett orgverks
byggande) ärckelig summa vdi lönn.
Thyse-lius Handl. 2:817 (1547).
Ärlig, adj. [Fsv. ärliker, Isl. cerligr, T.
ehrlich.] 1. Ansedd, aktad, hedervärd. Een
ährligh och anseende man, vir clarissimus,
valde honoratus. Helsingius. ärlige
her-rer och gode men, hans nådis riikis rådt.
Gust. 1 reg. 5:5. myndighe j
menighe-tenne, rådherrar och ärlighe män. 4 Mos.
16:2. En giffmill man loffua menniskionar,
och säya, Han är en ärligh man. Syr. 32
(31:28). När tu bliffuer budhin aff någhrom
til bröllop, sett tigh icke j fremsta rwmet,
at icke til ewentyrs någhor kommer som . ..
är ärligare än tu. Luc. 14:8. — 2. Förnämlig,
ärofull, berömlig, hederlig, hedrande. H
o-nestus, erlig. Var. rer. voc. S 2 a. Stola,
en ärlig och footsijdh kiortil. Ders. E 6 b.
titt welle må menniskiors barnom kunnogt
warda, och tins Rikes ärligha Maiestet. Ps.
145:12. mijn blomster båro ärligha och
rijka frucht. Syr. 24:24." Han giorde een
ärligh gerning, at han lät folcket åter komma
til een rett Ordning igen. 50: 5. man skal
leggia henne (afskriften af brefvet) på thet
heligha berghet, såsom på itt ärlighit och
vppenbart rwm. 1 Macc. 11:87. en ärligh
segher. Col. 2:15. Christi begraffning...
ärlighare war än hans hetzka fiender gerna
wille. L. Petri Chr. pina r 4 b. Grå håår
äro en ährlig krona. Sal. ord. 16:81. medh
en ährligh fredh besluta krijget.
Schroderus Liv. 880. han söckte orsaak, huru
han medh ett ährlighit anseende kunde
öf-vergifve thet Etoliske krijghet. Ders. 58».
bereddes honom ett ährlighit herberge, ther
han medh sitt medhföllie vardt hedherlighen
undfången. Ders. 915. — 3. Ärbar. Theras
hustrur... skola ock ärligha wara. 1 Tim. 3:11.
Årliga, adv. Med ära, ärofullt, hederligt.
[Fsv. ärlika, Isl. ærliga.] Her aff kan man
nw merkia huru ärliga och wäl menniskian
war scapat, j thy ath gudh sielff boodde
vthi henne och ath hon war hans beläte
thet honom lijkt war, huilket war jw en
stoor ära och hedher. O. Petri Men. fall
A 4 b. wardt han ... ärligha begraffuen. Tob.
14:2. the redho woro, bådhe til at ärligha
leffua eller ärligha döö. 1 Macc. 4:85.
vnd-fick idhor sendningabodh ärligha. 12:8.
Ärlighet, f. [Mnt. erlicheit.] 1. Ärofullt
tillstånd, härlighet, gudh vthaff sina
barm-hertugheet haffuer henne (menniskan)
vp-rettadh j ghen till then ärligheet ther hon j
frå fallen war. O. Petri Men. fall A 2 b.
— 2. Heder, hederlighet, honestas vera, thet
är sanskylligh ährligheet. L. Petri Skyld.
C 3 a. — 3. Såsom titel. Käre Nils
pedersson (kammarråd) god besynnerlig wen,
förlåter mich at jach så dierffliga ider Erlighet
om sådant ringa tilscriffuer. Fin. handl.
6: 269 (1547).
Ärmstrumpa, f. Skjortärm (Rietz 6S7)?
[Jfr D. handstrømpe Kalkar, Troels
Lund Dagligt liv i Norden Klædedragtl02-3.}
Kongl. M:ts pager fingo årligen 12 par
ärmstrumpor. K. br. 10/n 1649.
Arsam, adj. 1. Berömlig, ärofull,
hederlig. [T. ehrsam.] thessa Gudarnes
döttrar, the ährsamme Dygder. Stjernhjelm
Virt. rep. ährsampt effterminne.
Wexio-nius Sinn. B2 3 a. —2. Ärbar, the j
vth-wertes måtto emooth theres nästa tuchtighe,
ährsamme och ostraffelighe fundne warda.
Balck Catech. L7b.
Årtblåsa, f. Blåsa med ärter i. man
reddar (skrämmer) barn medh een ärte blåso.
P. Erici l:i9ib.
Ärälskande, p. adj. [T. ehrliebend.]
ährälskande tapper man. Stjernhjelm Virt.
rep.
Äska, tr. [Fsv. äskia, Mnt. eschen.] The
eska migh j retten, och wilia medh sinom
Gudh til retta gå. Es. 58:2. thet
Konungen vppå eskar, är förhögt. Dan. 2:11. han
eskar idher fram til räkenskaps. L. Petri
4 Post. 40 a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
