Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 ETT UNIVERSITET / SVERIGES HUFVUDSTAD.
»Måste?» spörjer man må hända. Vid våra universitet
fins ju jntet föreläsningstvång, hvad ungdomen angår, och
föreläsningarna äro ju detta oaktadt i allmänhet temligen talrikt
besökta, såsom de förteckningar, bilagda professorernas s. k.
föreläsningsdiarier, nogsamt utvisa. Ja, så ter sig förhållandet
skenbart. Något tvång att besöka föreläsningar finnes icke,
men mången professor fordrar, att examenskandidaten skall
hafva »gått på hans föreläsningar», och då i en tentamen
professorns helsning: »Jag har sett herrn på mina
föreläsningar» är ett lika angenämt varsel som uttrycket: »Jag
känner herrn icke» eller »Herrn har aldrig synts på mina
föreläsningar» är olycksbådande eller åtminstone obehagligt, så
anser mången student såsom en tung, men nödvändig börda
att under någon tid »synas» i den blifvande tentatorns
föreläsningsrum eller att åtminstone anteckna sitt namn på
professorns åhörarelista, men ej sällan blott för att antingen snart
försvinna eller kanske alldeles icke »synas» bland professorns
verkliga åhörare. Det är emellertid dessa anteckningslistor,
vittnande om ett ganska lifligt föreläsningsintresse hos
ungdomen, hvilka insändas till vederbörande. Men om
professorerna i stället vore ålagda att insända förteckningar å sina
verkliga åhörare under hvarje föreläsningstimme, så skulle
dessa listor i de flesta fall få ett helt annat utseende*).
Men detta ideliga föreläsande, som till största delen —
ty, vi upprepa det, värdefulla föreläsningar erbjudas också vid
*) Att hos oss försöka införa vare sig föreläsningstvång eller ens kontroll
med hänsyn till föreläsningsbesöken vore i princip lika oriktigt, som det i
praktiskt hänseende blefve onyttigt. Vid preussiska universitet, der man i enlighet
med vederbörligt utfärdadt cirkulär (af den 29 Juni 1827) försökte åstadkomma
en sådan kontroll medelst föreskriften, att åhörarne skulle vid hvarje föreläsning
anteckna sina namn på en lista, alldenstund professorn icke kunde till namnet
känna alla sina åhörare eller kanske vore allt för närsynt för att personligen
reda sig med anteckningen, hände det, att de närvarande helt käckt skrefvo
de frånvarandes namn, så att t. ex. den, som bland åhörarne egde två goda
vänner, mången gång kunde synas hafva i dubbel skepnad varit närvarande,
ja, en och annan professor upptäckte ej sällan till sin häpnad bland sina åhörare
på listan sådana namn som Plato, Aristoteles o. s. v. Se vidare härom Raumer,
Geschichte der Pädagogik. Rand IV, sid. 169.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
