- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
97

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GYMNASIUM 1848-1851.

97

var han visserligen lika anspråkslös, men hade i Uppsala blifvit
omskapad till en äfven i yttre hänseende sympatisk ung man).
»Stunten» var, hvad man kallar, styf i nästan alla ämnen med
undantag af historien, ty de bråkiga utländska namnen ville
aldrig sitta fast i hans minne.

»Hör du,» sporde honom en gång professor Godhe, »hvad
hette den man, som, utan att vara hvarken konung eller kejsare,
dock blef ledare af ett bland korstågen?»

»Stunten» hade långa stunder bråkat med namnet Hermann
von Salza, men nu var det som bortblåst. I sin förtviflan
stötte han kamraten i sidan.

»Wilhelm von Braun,» hviskade denne.

»Wilhelm von Braun,» frampep den intet ondt anande
»Stunten». Han hade aldrig hört talas om Wilhelm von Braun,
men erinrade sig tydligt, att det fanns ett »von» i
korsfara-rens namn.

»Ut, ut på dörren med dig, du oförsynte slyngel,» ropade
den förtörnade professorn, och denne mönstergille, fromme
yngling, som aldrig velat göra en mask, än mindre någon högt
aktad lärare för när, måste med förtviflan i hjärtat lämna
rummet.

Men när timmen var slut och skrattsalfvorna hunnit något
lägga sig, kom man dock allmänt öfverens om att gubben
Godhe burit sig åt »som en gammal åsna».

Hvad gjorde nu den alltid sansade Fagerberg i ett
liknande fall?

»Skulle X.» — här nämnde han »Stuntens» namn —
»kunna berätta mig något om muhammedanernas religion,
deras stadgar med hänsyn till ätande och drickande och så
vidare?»

»Jo,» framkved »Stunten», »vin och svinmat fingo de icke
förtära.»

Ljudlig munterhet l Men i stället för att vare sig vredgas
eller deltaga i skrattet, lossade F. endast, såsom han vid dylika
tillfällen brukade att göra, på sin tätt åtsittande löskrage och

7. — Våra öfversittare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free