- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
121

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1848 ÅRS REVOLUTION PÅ GÖTEBORGS GYMNASIUM. 121

berättelsen lydde — satte sig att skrifva de nödiga
svordomarna på sin griffeltafla. Det var vidare denne Hallström,
denne eljest natt och dag oaflåtligt flitige studerande, som en
gång efter ett gladt lag sammanträffade på gatan med rektor
magnificus Ek, hvilken han tog i kragen och »ruskade om»
med den påföljd, att den flitigaste af alla studenter dömdes
till relegation under en termin. Det var slutligen samme
Hallström, som efter en s. k. »exercisrulla» följdes hem af tvenne
nationskamrater, ett par vänliga teologer, som icke kunde
tilllåta, att göteborgaren Hallström i sitt upprymda tillstånd skulle
råka ut för något trassel. Hemforslandet försiggick dock icke
utan ett våldsamt motstånd från den omhändertagnes sida.
Men då de slutligen efter välförrättadt värf åter kommit ned
på gatan, synande sina blånader och sina rifna kläder, men under
ömsesidiga lyckönskningar, att den vanskliga kamrattjänsten
aflupit så lyckligt, öppnas plötsligt ett fönster i Hallströms
rum, ett pistolskott aflossas och de godhjärtade teologerna
förnimma tydligt, huru kulan hviner tätt förbi deras öron och
fastnar i ett närbeläget plank. Det var vännen Hallström, som
på detta sätt tog godnatt af sina hjälpare, som naturligtvis
togo till benen allt hvad tygen kunde tåla.

Sådan var ambassadören. I sanningens intresse vilja vi
dock ytterligare inskärpa, att den i allmänhet så
mönstergille H. aldrig gjorde sig skyldig till dylika förseelser under
sin gymnasietid och blott en gång under terminen eller kanske
under läsåret, sedan han blifvit student.

Sedan ambassadören med allvar och värdighet framfört
sitt uppdrag vid vårt nästa klubbsammanträde, men erhållit
ett afvisande, ehuru i formellt hänseende lika värdigt svar,
framställde han sitt ultimatum, som innehöll, att för den
händelse de upproriske ville lofva att hädanefter som hittills
förblifva stående i samlingssalen, så skulle mellanrummet mellan
bänkarna hädanefter upphöra att kallas »bås», och namnen
»bos» och »boves» för alltid utplånas ur öfverklassarnas ord-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free