Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
terna hos S. stodo dock icke i något motsvarigt förhållande
till hans praktiska duglighet, och till och med hans elementära
underbyggnad ansågs klen.
Hans hufvudsakliga undervisningsämne var grekiska.
Vanligen höll han sig dock i detta ämne till de mera elementära
studierna i mellanklasserna, där han »trumfade» med
elementar-boken eller Xenophon. Men en gång skulle han af någon
händelse inviga en högre klass i studiet af Homeros.
Ögonblicket var viktigt, och den själfmedvetne rektorn var också
medveten om situationens allvar.
»Ser ni, gossar», hette det, »detta versslag kallas hexameter,
ty hvarje vers består af sex versfötter. Hör nu på!» — och
så skanderade rektorn första versen i Odysséen. Men hur
han skanderade och hur han räknade, så fick han — sju
versfötter i stället för sex. Så skanderades och räknades om igen,
men versfötterna voro och förblefvo sju. Läget var mycket
brydsamt. S. tog sig en stor pris ur sin snusdosa och höll
den på tumspetsen, medan han funderade. Plötsligen fick han
en ljus idé. Prisen »insnusades» med stor belåtenhet,
hvarefter han med sin vanliga tvärsäkerhet yttrade: »Jo, ser ni,
gossar, detta här är en s. k. licentia poetica, ett poetiskt
själfs-våld, begriper ni. Den gamle hederlige skalden har helt enkelt
råkat förplumpa sig».
S. företog gärna utländska resor under sommarmånaderna.
En gång, då han jämte några vänner besökte Paris, hade
det lilla sällskapet en dag företagit en utfärd till något ställe
i omnejden. Under återfärden sutto vännerna på taket af en
omnibus, och de hade just hunnit till Champs-Elysées, då
plötsligen en stormil kom och ryckte med sig S:s hatt.
Förskräckt men med sin vanliga tvärsäkerhet reser sig S. från
sin plats, sträcker armarna mot sin i luften hvirflande hatt och
ropar med hela kraften af sina goda lungor: »Mon chateau,
mon chateau!» Den talrikt församlade mängden af
promenerande fick en mycket angenäm stund, och kvickheterna haglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
