Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER.
aldrig någon stil, men han hade en hel s. k. »fjärding» af
gamla stilar, och då denna tycktes hafva varit så stor, att
den räckte till i flera år, innan den behöfde vändas, så
förekommo, så vidt man vet, inga underslef af samma slag som
i fråga om de latinska »extemporalierna», men stilarna voro i
allmänhet till innehåll och form icke afpassade efter
lärjungarnas grammatiska insikter, utan alltför svåra. Men långt
ifrån att denna omständighet skulle väckt den oefterrättlige
läraren till besinning angående sin slentrianmetods oduglighet,
tyckte han sig finna en viss njutning i att se denna massa
»bockar», som visserligen afspeglade lärjungarnas okunnighet,
men på samma gång hans egna öfverlägsna språkinsikter, och
när han allt som oftast fick tillfälle att under en stil, med ett
halft dussin fel på hvar eller hvarannan rad, teckna ett stort
C eller D, så tycktes han nästan fira en lärd triumf, hvilken
kanske ytterligare förhöjdes genom den anledning han nu fick
att med ökad kraft svänga sitt järngissel öfver den arme
»bockmakarens» rygg. De bättre begåfvade och intresserade
lärjungarna lärde sig naturligtvis, i trots af detta
undervisningssätt, så mycket tyska de behöfde för uppflyttning till högre
klass, men de öfriga, de som mest hade varit i behof af
undervisning, blefvo i tyskan nästan föga mera hemmastadda än i
latinet.
Stora voro också de skaror, som vid hvarje termins slut
underkändes af denne lärare, men långt ifrån att betrakta en
dylik manspillan som en dödsdom öfver sitt eget
undervisningssätt brukade han i stället skryta med dylika resultat såsom
vittnesbörd om sin egen stränghet och rättvisa. Det var
lärjungarna, som voro underhaltiga, icke han.
Att lärjungar, i synnerhet om de under två på hvarandra
följande år varit tyglade och tuktade af denne lärare, vid
uppflyttning i högre klass i synnerhet på reallinien ofta framstodo
såsom skolans oregerligaste och håglösaste lärjungar var väl
icke blott en tillfällighet, utan en naturlig yttring af
»järntuktens» förvildande verkan på barnasinnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
