8 LÄSEBOKENS FÖRFATTARE gripande ord i kapitlet De gamla åkdonen om förhärjelsen, som går över ett skövlat hem. I tio år var Selma Lagerlöf lärarinna vid elementarskolan för flickor i Landskrona. Ni må tro, att flickorna tyckte om att läsa för henne. Hon kunde berätta under historietimmarna, hon, om hur det var förr i världen. Och under geografitimmarna sedan, om hur det ser ut i jordens olika länder! Hon hade inte varit utomlands då ännu, men hon har en gåva, som heter fantasi, och den, som har en livlig fantasi, den människan kan se levande för sig det, som hon bara har läst om eller hört beskrivas. Men en lärarinna är nästan hela dagen upptagen av sitt skolarbete, och Selma Lagerlöf hade svårt att få tid att skriva de berättelser, som hon alltjämt hade lust till. Särskilt var hon ivrig att få skriva en stor bok med alla gamla historier från Värmland i forna dagar, som hon hade hört i hemmet. Hon måste många gånger sitta uppe om nätterna, kan ni förstå. För skriva, det kunde hon inte låta bli. Så fick då hennes syster en gång en idé: Selma borde tävla om tidningen Iduns pris 1891! Det var 500 kronor för en lång berättelse. En så stor summa vore något till skönt att få. Och Selma skickade till Idun några kapitel ur den där boken, som hon gick och drömde om att skriva om gamla tiders människor i Värmland och som hon kallade Gösta Berlings saga. Har ni själva tävlat någon gång, så vet ni hur det känns att gå och vänta på utgången. Och nu gällde det hela 500 kronor. Men hon fick dem, hon vann högsta priset. Detta blev en vändpunkt, som man säger, i Selma Lagerlöfs liv. Nu kunde hon ha råd att lämna skolan för ett år och bara skriva. Och det gjorde hon och fick då färdig sin första bok, i två delar. Om ni någon gång får fatt i berättelsen En saga om en saga, så kan ni läsa utförligare om allt detta. Det är sagan om hur Gösta Berlings saga blev skriven. Den boken är nu vida berömd och översatt på minst 12 främmande språk, och det finns många människor, som har läst den sina sju åtta gånger och aldrig tröttnat på den. Men ni ska inte tro, att det gick med ens för Selma