12 LÄSEBOKENS FÖRFATTARE älskade Mårbacka, och sedan började hon ett kärt och dyrbart arbete med att sätta allt, som hade råkat i förfall, i ett vackert och gott skick igen. Hon fick ett stort, nytt intresse, nämligen att bli jordbrukare såsom hennes far och farfar före henne. Det gamla boningshuset, som under årens lopp hade blivit mycket vanvårdat, står nu som ett vackert och bekvämt sommarhem. De duvor, som fordom hade bott på vinden, var försvunna, men nya började inom kort söka sig till gården och blev välkomna gäster. Duvorna hade bott på ena gaveln och kattugglan — som ni minns talade med Nils Holgersson — på den andra, mittöver flickorna Lagerlöfs vindsrum. När byggkarlarna grep sig an med reparation av vinden, lär de ha slagit ihjäl den ugglan, som bodde där, men en annan kattuggla hörs nu om höstkvällarna i trädgården ropa sitt »kivitt, kivitt». Man älskar djur på den gården, och katten uppfostras att leva i sämja med höns och duvor. Också trädgården på Mårbacka var vanskött. Mossa och svamp växte på de gamla fruktträden, som Selma Lagerlöf kände så väl, vartenda ett. Hon grep sig genast an med att låta hjälpa dem, och redan följande år kunde hon som i forna dagar på höstmornarna gå ut och själv plocka från träden de klara astrakanerna. Ja, det trädet, under vilket Nils Holgersson fann sitt stora äpple, bar också frukt. När nu den ryktbara författarinnan vilar sig från sin diktning, vandrar hon omkring på sin egendom och följer arbetet med att förbättra den svenska jorden, som hon så högt älskar. Och hon gläder sig åt hur allt där växer och trives: från de hundratals fruktträd, som hon planterat, till de kloka gässen Akka och Yksi och Kaksi, som man naturligtvis finner där. Och gamla sägner om fädernegården och dess invånare för en hundra år sedan har hon på sista tiden berättat i en vacker bok, som heter Liljeeronas hem. Men till det trevna hemmet på Mårbacka kom en dag budskap om en ny utmärkelse för Selma Lagerlöf. Det var år 1914, som Svenska akademien beredde världen den överraskningen att kalla en kvinna till ledamot av densamma. I sitt tal fem år förut, då hon tackade akademien för